Perception

Ni vet att det ibland kan kännas som att man plötsligt stöter på något hela tiden i vardagen. Det kan vara ett ord man precis lärt sig eller någon konstnär man börjat intressera sig för. Plötsligt ser vi detta något överallt. Det har att göra med vår perception - vår förmåga att uppfatta saker. Sådant vi inte känner till eller som inte sticker ut ur mängden registreas liksom inte separat. Jag har en poäng, jag lovar. Detta fenomen passar precis in på hur det har varit för pakten post-Ireland. Irland är överallt helt plötsligt. Musik, film eller märkliga nyhetsnotiser - allt handlar om eller har koppling till Irland. Åtminstone känns det så. Föga förvånande handlar då den biofilm vi valt för kvällen om amerikanska irländare i Boston och filmens soundtrack är klart Irlands inspirerat. Det var en helt okej film. Faktiskt riktigt spännande stundtals. Den får ett litet minus för det något förenklade alla-dör-slutet. Leo DiCaprio får plus i kanten, även om han lipade hela tiden. Lite kuriosa är då att Leo faktiskt var den som öppnade mina ögon för min läggning - biosexualiteten om ni inte fattat det än. Jag har dock lämnat honom helt bakom mig på det planet nu. I alla fall förde filmen självklart våra tankar till Flowerhill och Linn hälsar till mig från David. När jag då ber om lite uppdaterad info om David överfaller Linn mig med en brutal viskningsattack. Detta påhopp ledde till en liten skrattattack. Jag lyckades dock hålla läget någorlunda under kontroll.
Funderade en stund på att kanske skriva lite filmrecensioner här i bloggen. Jag gillar ju sånt...egentligen skulle jag vilja ha en sådan där bok avsedd för ändamålet - Mina anteckningar om film. Jag har ju en för böcker. I höst blir det film på heltid då får jag nog skriva tillräckligt.