Children of Men

2006
Betyg: YY
Regi: Alfonso Cuarón
Clive Owen, Michael Cain, Julianne Moore

Återigen en film som jag hört mycket gott om innan jag såg den. Kanske påverkar det min känsla, ofta blir jag ganska negativt inställd til sådant andra hyllar. Däremot brukar jag kunna svälja min stolthet om det är riktigt bra. Den här filmen är inte riktigt bra. Det finns en väldigt god intention och den skulle verkligen kunnat bli väldigt bra, men det är något som saknas. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad. Jag tror att det är att den känns lite som en snabbspolad film, en vanlig känsla hos amerikanska filmer. Cuarón verkar inte tro på sin story tillräckligt mycket för att låta den utspela sig. Han presenterar grunddragen för världens kaotiska tillstånd. Filmen handlar om att alla kvinnor blivit infertila. Dessutom är det krig överallt förutom i Storbrittannien, huruvida detta beror på infertilitetskrisen blev jag aldrig riktigt klar över. En revolutionärorganisation hjälper en mirakulöst gravid kvinna. Det visar sig dock att de inte har goda avsikter och det faller på Theo Faron (Clive Owen) att hjälpa denna kvinna. Kaoset hamnar mer i fokus än själva historien. Stundtals glimmar filmen till, det är stunder då den tillåts bli lite segare och få lite mer substans. När en föredetta barnmorska berättar om hur antalet missfall hade ökat och hur hon plötsligt märkte att inga nya gravida kvinnor kom till sjukhusen, då är det bra. Det hade behövts mer sådana lugna, eftertänksamma scener för att filmen verkligen skulle beröra. Idén är jätte intressant - vad skulle hända om vi inte längre skulle kunna föda barn?
Karaktärerna känns stundtals mer som karikatyrer - en avdankad, snygg, halv-alkoliserad aktivist, en gammal klok gubbe och en gravid, färgad kvinna helt utan egen talan.
Den är dock värd att se, dels på grund av en intressant tanke och dels för att den är snyggt gjord på alla plan - bra soundtrack, snyggt fotad och hyfsade skådespelarinsatser.