Anonymitet kontra Bekräftelse

Jag antar att de flesta som läser denna blogg är personer som känner mig. Av den anledningen förekommer ett visst mått av självcensur. Det finns en del saker som jag kanske skulle vilja skriva om, men inte för någon jag känner och som jag sedan måste möta ansikte mot ansikte. Därför fick jag den briljanta idén att starta en anomym blogg, utformad så att ingen skulle kunna fatta att det är just jag som skriver. Frågan är ju om någon skulle läsa då. Jag menar om alla som läser nu är mina bekanta...trots allt skriver jag ju inte på en offentlig plats för att ingen ska läsa. Om jag ska göra verklighet av en anonym blogg så måste jag ta till en del propagandaknep för att marknadsföra den. Tills vidare hamnar det privata i min lilla fysiska anteckningsbok.