Jag kom nyss hem från stallet där vi ikväll kunnat bevittna lite löshoppning. Det var kul som vanligt och hästarna var duktiga. Jag och Linn passade på att diskutera hästjobb i England och Linn visade återigen prov på sin unika självkänsla: "Det finns ingen som inte vill ha oss."
Helt rätt inställning. Visserligen en felsägning i grund och botten, men ändock en sanning.
Det roliga tog inte slut där. Jag lyckades även ramla på väg ut i stallet och föll handlöst framlänges och landade (för att använda ett eget uttryck) rakplatt på mage. Inte skönt, men sjukt kul. Jag kommer aldrig sluta roas av att ramla. Det är lustigt hur roligt det kan vara att slå sig.
Imorse fattade jag beslutet att gå och lägga mig kl. 22 idag. Icke. Nu måste gullungarna springa av sig en stund först. Zelda ville förresten hälsa: "sw333xnl , fååååp"
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
Kvällstunderna är bäst! Och Zelda var söt!
Post a Comment