Två Tankar

Idag har jag tänkt två saker. Alltså två tankar av lite mer vardagsfilosofisk natur än "shit nu måste jag springa till tåget". Den ena kom till mig då jag satt och åt lunch vårt lilla kök på jobbet. Jag noterade tiden då jag började äta och så tittade jag till klockan då jag reste mig för att återvända till arbetet (som för dagen var diskning). Då kunde jag notera att jag endast suttit ner i fem minuter. När jag gick (här någonstans börjar själva tanken) i låg- och mellanstadiet var vi tvugna att sitta kvar vid vårt matbord minst 15 minuter. Vi skulle inte hetsäta och rusa iväg. Det är sällan jag tar ut hela den rast jag har rätt till varje dag, och nu tänkte jag skynda mig eftersom hjälp verkligen behövdes i disken. Men när jag konstaterade att jag tänkt ge mig själv fem minuters lunchrast så satte jag stopp för mig själv. Jag satt där och lyssnade på radio och försökte slappna av lite i en kvart istället. Jag gör alltid allt så fort jag kan. Det ska bli ändring på det nu. Ska försöka bli lite mer chillad.
Tanke två var av en helt annan natur. Jag höll på att städa råttornas bur då jag plötsligt insåg vad den globala uppvärmingen kan komma att innebära för vår kultur. Vad den redan innebär. Detta miljöproblem håller på att beröva oss vårt allra käraste samtalsämne. Det samtalsämne vi alla vilar mot för att finna trygghet i nya eller obekväma situationer. Det har blivit ångestladdat att prata väder. Vi kan inte längre gnälla lika ytligt och befriande som tidigare. Om detta kommer innebära att vi blir bättre på att prata om vettigare saker eller bättre på att ventilera allvarliga saker genom vädersnacket återstår att se.