Kanske något genetiskt

Jag har börjat inse att jag gillar norska. Det måste ju vara ett av dem härligaste språken som finns. Jag tittade precis på ett FAN-TV-klipp där vår norske anfallare Bernt Hulsker intervjuade målvakten Daniel Örlund. Tidigare har jag mest ansett att norskan är lätt skrattretande, men det är ju faktiskt ett rätt skönt språk. Som roligare svenska. Jag vill verkligen åka till Norge någon gång. Kanske titta på späckhuggare och minnas hur biosexualiteten smygstartade då jag föll pladask för Jesse i Räddy Willy. Världen bästa film tyckte Ylva 10 år.