Vuxenpoäng kategori omsorg

Jag har på senare tid börjat...
...frysa när jag ser andra med för lite kläder i förhållande till vädret
...bli orolig när andra äter för mycket onyttigt
...bli rädd när andra ramlar (oftast av en häst)
...oroa mig för att någon minderårig moppedist ska dö/allvarligt skada sig vid tjuvåkning utan hjälm
På det stora hela så bekymrar jag mig mycket över hur det ska gå för andra, hur andra mår och vad jag kan göra åt saken. Ovanstående är dock sådana saker som jag aldrig trodde jag skulle oroa mig över.

Anarkistisk Materialist del 2

Igår kväll när jag skulle ta upp min kjol ur lådan i stallet fastnade denna i en liten hink och gick sönder. Bara lite grann. Men ändå sönder. Jag har haft min kjol sedan i åttan. Alltså i fem år. Det är kjolen som alla alltid kommenterar (till och med folk jag inte känner) och som jag bara sett mig ha. Det är helt klart mitt favoritplagg. Jag brukar vara ganska likgiltig inför kläder, men här tittar minsann den lilla materialisten i mig fram. Kände nu att jag var tvungen att lätta mitt hjärta lite. För jag blev uppriktigt ledsen. Den har varit med sedan jag blev jag skulle man kunna säga. Men, men nu ska jag inte bli alltför sentimental. Det var en liten reva och den går nog att laga, men spetstyg kan ju vara lite lurigt. Det är alla tyg om ni frågar mig.
Gårdagen var annars ganska fin, med mjukglass i Kungsan och busig häst i hoppgruppen. Tyvärr var det inte så mycket vår i Kungsan som vi tänkt oss. Inga blommor har slagit ut än, området kring fontänen är avspärrat och det var kallt att äta glass. Vi köpte åtminstone glass och åt den utomhus. Det räckte för oss.

Anarkistisk Materialist

Nu sitter jag och lägger in låtar på min nya ipod-nano. Som jag köpte trots att den var lite för dyr, trots att apple är omiljömedvetna och trots att jag kanske inte egentligen behöver den. Men den gör mig glad. Även om min förra, numera brors, var vackrare. Nu jävlar ska skivsamlingen få plats.
Egentligen vill jag inte vara sakletare, men vad gör man. Det är lätt att fastna. "Attend jobs we don´t like, to buy shit we don´t need" -Tyler Durden.
Fast jag gillar mitt jobb.

Sommarstämning

Jag älskar mormors vanliljbullar! Jag var hemma hos mommo igår och hon skickade givetvis med oss lite godsaker hem. Det finns nästan inget härligare än skinande sol, mormors vaniljbullar och en ledig eftermiddag i kombination. Det skulle kanske vara en varm, solig dag på landstället på Stomnarö med mormors vaniljbullar och bad. Bullarna får räcka för att framkalla den känslan idag.

Pizzamåndag

Jag har hela dagen trott att det är våffelmåndag idag, men det är tydligen pizzamåndag. Detta visade sig först efter dagens ridlektion då Linn och Andreas förklarade hur det låg till. Jaha, är det pizzamåndag så är det. Det var bara att åka raka vägen till Rimi-pizzerian (som egentligen heter något annat men ligger bredvid Rimi) och hugga in. Det var självklart tävling dit. Det var självklart Linn och jag som vann. Observera då att de andra hade bil och vi Gregen (Linns moppe). Andreas vann dock äta-snabbast-tävlingen, jag kom tvåa. Jag och Andreas åt dessutom bröd också. Manligt. Eftersom Linn är snäll och vet hur mycket jag gillar Gregen skjutsade hon hem mig efter middagen. Jag frös som tio hundar i mina somriga kläder - kortbyxor, t-shirt och munktröja. Allt för en stund med Gregen. Making up for lost moppe-times. I don't wanna grow up!

Skräckblandad längtan

Imorse var det minusgrader och täckjacka på. Nu är det t-shirt och shorts-väder. Morgonen var dock härlig i ändå, de som delade ut Metro vid tunnelbanan delade nämligen ut gratis glass också. Nice. Snart ska jag gå ner för trapporna och ut för att pumpa min cykel. Det är givetvis även cykelväder. Det känns i luften att det är fotbollsväder på gång också. Bara elva dagar till den allsvenska premiären, femton dagar till AIK: s premiärmatch. Därefter är det bara en vecka till första bortamatchen i Göteborg, jag ska lämna in kompledigtansökan imorgon. Längtar mycket efter att gå in genom biljettentréerna och ut på Norra nedre. Jag tänker mig givetvis att det kommer vara solsken och mycket folk. Vi kommer sjunga sönder lungarna och våra spelare kommer spela sambafotboll. Kalmar kommer göra sin första dåliga bortmatch någonsin...det är vid denna punkt skräcken kommer in. Det är ju så jävla jobbigt med Allsvenskan. Imorgon är det en månad till första derbyt och jag blir redan darrhänt när jag tänker på det. Hoppas på ett svartgult år.

EDIT: Jag har en liten ovana att glömma bort månaden april, vilket jag gjorde tidigare idag då jag påstod att det imorgon är en månad till årets första derby. Egentligen är det två månader kvar, i övermorgon.

Viva la Revolution

Igår skulle jag gå och lägga mig tidigt för att sedan sova länge. Det blev en sen kväll med lillebror då vi diskuterade politik på ett ganska filosofiskt plan. Vi är ju överrens om mycket, men som ofta är den yngre förmågan lite mer extrem än den äldre. Vi läste Rousseau citat, pratade om Kuba och Argentina och läste urdrag ur "Strindbergs lilla katekes för underklassen". Lite skämtsamt frågade lillebror sedan om jag inte hade någon bok han kunde läsa. Jag plockade då fram "Marx - texter i urval", Che Guevaras "Dagbok från en motorcykel" (dock på engelska), Syndikalisternas sångbok, Subcomandante Marcos "Från sydöstra Mexicos underjordiska berg" och så läste jag till och med lite ur Bibeln för honom. Vi är väl ateister båda två, men det kan vara kul att citera Jesus ibland. "Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än det kommer vara för en rik att komma till himmelriket."

Datorer ar fina

Jag kommer aldrig bli klok pa bankoverforingar. Det ar alltid nagot som strular. Minst 50 olika saker som ska fyllas i for en mottagare och mottagaren i fraga har ju aldrig lamnat nagon tillracklig information. For langa meddelanden som maste anges, ingen info om vad for typ av kontonummer det ar, mottagarnamn saknas eller annat skojigt som forvirrar stackars mig. Jag var till och med duktig och startade datorn med Linuxskivan i for att kunna utfora mina bankarrenden pa ett sakert satt. Darav problemen med bokstaverna. Riktig hjarngympa att byta ut alla svenska bokstaver mot o och a istallet. De ser annars ut sa har, i alfabetisk ordning, [ ' ;. Stiligt va? Tecknen sitter inte dar de brukar heller, det blir understreck istallet for fragetecken och fragetecken i stallet for understreck pa respektive tangenter. Inte latt. Det borde ga att fixa pa nagot vis, jag anar att det inte ska vara sa har egentligen.

Mina ord

Har ni tänkt på hur mycket man kan få veta om person bara genom att se vilka ord denne fått självstava in i mobilens ordförråd. Dessa ord finnes under rubriken "Mina ord". Det här är mina:
Babel, Backyard, badkläder, balar, bajare, bajs, Castelli, betfor, charge, bitti, aldos, bockat, bög, coolaste, Corona, Coronis, Corri, Briar, brrr, assyriska, busa, avstickare, btw, danke, debaser, feriearb, Depp, deppade, fleece, elevassistent, fodral, först, dregel, Dregen, frostiga, espana, duchess, dvderna, fule, gabbe, gbg, hagarna, hangin', Hellacopters, gillas, hinken, glassen, höa, iofs, going, hööks, imorse, imorrn, hörru, höstlovet, hotmail, yran, Ylvas, wickan, yey, yepp, yep, yeah, twiggy, usek, träns, usch, timbuktu, tempa, telefon, tatuerandet, vanillinsocker, taggad, väckning, pysslar, syrran, pynt, svullen, pussa, strandbaden, rumour, stigbyglarna, stekia, steeplechasekrasch, sprången, spån, snygging, sovmorgon, sötisen, sovis, sorry, sön, socatyl, skritt, skolkar, skippar, sjh, slanten, slackar, pilates, semla, partister, Parmler, Ramones, paddock, scary, mysse, mvg, ösmo, nörd, mörby, milko, mensvärk, medis, mappar, obsessive, Mabbe, kylde, kunskapsgymnasiet, julrevyn, Kvamme, krya, löss, knasig, linimentade, Liftarens, jävla, kazaa, laman, grymmaste, läskigt, gronrockar, grävskopor, grejerna.

Ganska många. Jag skrev ändå inte ner allt, som några, kmr och dyl. eller massa namn. Min favoritmusik, hästarna, fotbollen och mycket annat ryms i ordlistan.

Kanske något genetiskt

Jag har börjat inse att jag gillar norska. Det måste ju vara ett av dem härligaste språken som finns. Jag tittade precis på ett FAN-TV-klipp där vår norske anfallare Bernt Hulsker intervjuade målvakten Daniel Örlund. Tidigare har jag mest ansett att norskan är lätt skrattretande, men det är ju faktiskt ett rätt skönt språk. Som roligare svenska. Jag vill verkligen åka till Norge någon gång. Kanske titta på späckhuggare och minnas hur biosexualiteten smygstartade då jag föll pladask för Jesse i Räddy Willy. Världen bästa film tyckte Ylva 10 år.

En äkta barnvisa

En fin liten visa som jag och Linn komponerade i fredags:

Pedofilleri, fallera, falle ralle lalle lej
Faderallan lej!

Obscen jag vet. Men rolig. Fallera!

Kvällsstund har guld i mund

Jag kom nyss hem från stallet där vi ikväll kunnat bevittna lite löshoppning. Det var kul som vanligt och hästarna var duktiga. Jag och Linn passade på att diskutera hästjobb i England och Linn visade återigen prov på sin unika självkänsla: "Det finns ingen som inte vill ha oss."
Helt rätt inställning. Visserligen en felsägning i grund och botten, men ändock en sanning.
Det roliga tog inte slut där. Jag lyckades även ramla på väg ut i stallet och föll handlöst framlänges och landade (för att använda ett eget uttryck) rakplatt på mage. Inte skönt, men sjukt kul. Jag kommer aldrig sluta roas av att ramla. Det är lustigt hur roligt det kan vara att slå sig.
Imorse fattade jag beslutet att gå och lägga mig kl. 22 idag. Icke. Nu måste gullungarna springa av sig en stund först. Zelda ville förresten hälsa: "sw333xnl , fååååp"

AIK-Louletano DC och post sleep syndrome

Sitter och lyssnar på AIK: s webbradio, som direktsänder från träningsmatchen i Portugal. Vi leder med 3-0. Trevligt. Pavey, Gerndt och Wilton har gjort målen. Försökte förgäves, eller jag försökte inte så myckte, hitta någon form av information om hur bra laget vi möter är. Jag passade på att sova en del under den första halvleken, vilket resulterat i att jag nu mår illa och fryser. Jag klarar inte av att sova på dagarna, mår alltid skitdåligt resten av dagen. Skönt är det ändå, medan jag sover.

Tills jag fyller 25

Det är så länge jag tillåter mig själv att vara tillräckligt naiv för att kalla mig själv anarkist. Idag överskred jag nog naivitetsgränsen dock i och med de fina orden i mitt förra inlägg - "vi kan väl helt enkelt försöka göra världen bättre för alla". Det var väl ändå dagens finaste tanke.

Skitsnack Bullshit!

Sitter och tittar på Penn & Teller's Bullshit som idag granskar djurrättsorganisationen PETA. Jag tycker inte vi ska släppa ut alla djur på gatorna här och nu, eller bränna ner labb med försöksdjur. Uppenbarligen en åsikt jag delar med Penn & Teller. Mycket mer har vi inte gemensamt i just dagens program. Varför ska alltid människors och andra djurs intressen ställas mot varandra i dessa diskussioner? Någon nämner slaktdjurens slavposition, varpå motståndar sidan genast skriker om att det finns människor som har det mycket värre. Ska vi sluta behandla halsfluss för att det finns folk som har AIDS? Snacka om dålig argumenation. Vi kan väl helt enkelt försöka göra världen bättre för alla. Den sidan som förespråkas i programmet förfasas över att PETA har (har haft?) en kampanj där bilder på djur som farit illa ställs bredvid bilder från förintelsen. Detta för att visa på likheter mellan förintelsen och dagens köttproduktion. Det kanske var att ta i lite väl mycket, men jag förstår poängen. Däremot förstår jag inte riktigt killen som tycker att det är en fruktansvärd jämförelse och att det absolut inte kan jämställas moraliskt eftersom...kycklingar är korkade! Inte riktigt min värdefilosofi. Jag skulle gärna höra hur han skulle se på en jämförelse mellan dagens försöksdjur och de förståndshandikappade Hitler lät använda i medicinska försök. En helt annan sak. Jag menar de hade ju inte klarat högskoleprovet.
Tittade till TV: n igen och hann se en lista av vad de påstår är läkemedel som tagits fram med hjälp av djurförsök. Antibiotika...ehh, bullshit var det. Hört talas om bakterieodlingen som angreps av mögel?
Kvällens bästa argument för köttätande och slakt i dagens form var dock: "Teeth, fangs and claws."

Hemläxa till alla läsare: fota era tänder, huggtänder och klor och skicka mig bilderna.

Bokstavligt talat vänstervriden

Idag har jag varit alldeles ovanligt mycket vänster. Det verkar nämligen som så att min trötthet satt sig på balanssinnet och hela jag lutar liksom åt vänster. Eller åtminstone känns det så. Dagen började med att jag höll på att ramla av en stol åt vänster. En allmän känsla av att det är halt inne i mitt huvud så att min hjärna glider omkring infann sig sedan. Jag analyserade helgens sömn och matintag och kunde ganska enkelt se ett visst samband. Självklart har även korttidsminnet varit på topp. En stackars elev fick ägna tio minuter åt att övertyga mig om att han betalat för sin toast. Jag trodde honom till slut, även om jag fortfarande inte minns själva betalningen.
Jag har nu försökt kurera min dyrbara hjärna med Special K-flingor, youghurt, vatten, ägg, Beviplex Forte och vegovitamin. Nu ska jag bara väcka den med en springtur.

Historien upprepar sig

Så gick en dag av våra liv och kommer aldrig åter. Det lät kanske lite väl deprimerande. Dagen blev faktiskt riktigt lyckad, även om det som väntat uppstod en del kaos på parkeringen. Det är bara det att posten funktionärsansvarig faktiskt börjar kännas lite uttjatad. För nästan exakt ett år sedan var vi funktionärsansvariga för Div III ponny och idag var det dags igen. Dessförinnan och däremellan har det varit många andra tävlingar. Allt är likadant varje gång. Det enda som skiljer sig är dagarnas sportsliga innehåll, vilket tursamt nog är det vi brinner för. Ponnierna idag var fantastiska, framförallt våra hemmaponnier såklart. Våra funktionärer var också fantastiska. Jag fattar inte var de får all energi ifrån. Kanske från funktionärsmatens sockerkaka.
Nu börjar nedräkninge inför sovmorgonen på lördag. Det blev ingen denna helg heller. Ska snart sova mig en natt närmare, måste bara natta djuren först.

Hundrapostsjubileum

Måste snart gå till tåget för att ta mig till stallet. Det känns som om vårat funktionärsschema för dagen är lite halvstabilt. Det löser sig som vi brukar säga, vi kan inte alltid vara sjukt överplanerade. Det största problemet är att våra funkisar är så kräsna, ingen vill vara på parkeringen och jag är ju ganska snäll så då försöker jag undvika att sätta någon på parkeringen. Vilket, inte helt oväntat, resulterat i funktionärsbrist på parkeringen.
Efter den långa härliga tävlingsdagen ska jag leka dressyr med Corona. Jag tänkte faktiskt vara riktigt seriös. Jag tror att jag ska plocka med mig en Timbuktu-skiva att rida till.

So far so good

När Gary Jules väckte mig med sin sorgsna röst klockan sex imorse tyckte jag att han var osedvanligt jobbig. Han hade dock rätt som vanligt - det var dags att gå upp. När jag sedan kom till stallet och började arbeta flöt det på riktigt bra. Arbetslag 1 satte nog hastighetsrekord både på förmiddagen och eftermiddagen idag. Typiskt oss. Nu ska jag strax beställa pizzor till mig och Linn. När vi ätit upp dessa ger vi oss ut på nya äventyr. Först måste jag leka med mina djur. Vingel Vangel klättrar omkring på mig nu och trillar hit och dit. Hon är alldeles varm efter att ha sovit med Chillan i korgen hela dagen. Mysråtta.

Hög arbetsmoral

Just nu är jag vikarie på en syslöjdslektion. Eftersom jag är ofattbart dålig på syslöjd kan jag inte hjälpa till med något och är därmed fri att leka med datorn. Tur att det finns en sådan, för slöjdlektioner är väldigt långa och tråkiga om man bara sitter och tittar på barn som syr. De sköter sig faktiskt väldigt bra själva. Nyss kom en elev fram och ville ha hjälp, men det avfärdades lätt med att skicka honom vidare till mvgarna. Snart är lektionen slut och jag har både hunnit läsa massa AIK-texter på gnagarforum och bestämma vilken ipod jag ska köpa, samt vilken text som ska graveras på denna. Musik för din kravall.

Kvällsutflykt

Efter att eftermiddagen blivit något mer häktisk än vad som var beräknat fick jag förlägga dagens stallbesök till kvällstid. Jag åkte via mörby hem efter min och Lims täbyvistelse och köpte byxor och ingredienser till kvällsmaten. Det var alltså jag som stod för dagens måltid i hemmet. Jag lagade Örtpaj från Toscana, med lite hjälp av min mor som ville skynda på det hela. När vi sedan ätit och umgåtts en liten stund gav jag mig iväg till tåget. På tågstationen träffade jag en söt mus. Han/Hon verkade lite vilsen och sprang tvärs över perrongen för att gå över spåret, men vågade inte hoppa ner och sprang tillbaka till den kant han kom från. När musen upprepat detta beteende ett par gånger närmade jag mig för att studera den lite närmre. Den var så liten, så liten och helt bedårande. När jag förföljt honom i sidled längs med perrongen ett par meter stannar vi upp och står mittemot varandra några ögonblick. Sedan måste han/hon glömt att jag stod där och försökte därmed springa över till spåret igen, men denna gång var min fot i vägen och den sprang musen rakt in i. Lill Agge, som jag döpte den till, var helt klart kvällens behållning. I stallet hände det inte mycket, det höades tydligen tidigt idag och allt var stängt när jag kom. Orkade inte ta någon promenad, nöjde mig med att hälsa på söthästen, borsta av, byta täcke och ge henne mat. När jag släckt stallet och går mot utgången gjorde jag vad vi mörkrädda aldrig får göra. Det kan liknas vid höjdräddas mantra "titta inte ner", vårat mantra lyder: "börja aldrig springa". Jag började springa och blev självklart jätte rädd för det jag sprang från. Inte för att jag sprang från något, men ändå.

Tid är kärlek, eller åtminstone omsorg

Eftersom alla verkar skriva om blandband nuförtiden så kan väl jag lika gärna haka på. Jag och min bästa vän på högstadiet spelade ofta in blandband till varandra. Det är ett stort projekt. Inte riktigt som att bränna en skiva. När man spelar in ett blandband måste man hela tiden sitta vid bandspelaren, redo att pausa, spola, byta skiva eller vända bandet. Man måste räkna ut hur många och vilka låtar som får plats på vardera sida. Man måste lyssna på igenom alla låtar. Själva inspelandet blir en slags känslomässig process. Det bakas liksom in reflektioner och känslor som inspelaren upplever under själva produktionen. Dessutom tar det ju tid. Över 90 minuter. Om någon spelat in ett blandband åt dig då kan du med säkerhet veta att denne någon bryr sig om dig. Kanske till och med älskar dig. För man lägger inte 90 minuter på vem som helst.

När jag blir stor...

Jag vill göra alldeles för mycket i mitt liv, eller rättare sagt plugga alldeles för mycket. Utöver pluggandet är det i och för sig hästandet, men där kan jag ju faktiskt göra massor av saker. Jag kan inte plugga hela livet. Jag har i alla fall bestämt vad jag ska utbilda mig till. Sedan finns det tusen olika lösa kurser som jag skulle vilja läsa. Jag orkar inte räkna upp alla men här är ett par stycken:
Filmvetenskap
Idéhistoria
Statsvetenskap
Etnologi
Sexualiteter
Genusvetenskap
Litteraturvetenskap
Nästan alla dessa kurser läses över två terminer. Ponera att jag skulle läsa allihop. Det skulle på bli 13 terminer, alltså över sex års pluggande. Psykologprogrammet tar fem år plus ett års praktik. Det gäller helt enkelt att sålla ut vilken av alla intressanta kurser jag ska välja. Jag kan inte plugga i elva år. Just nu lutar det åt idéhistoria, men frågan är då när jag ska börja. Frågejävlarna tar aldrig slut!

Svärande på himmelska höjder

Jag och Linn har idag tagit svärandets konst till riktigt höga höjder. Eller låga kanske, det beror på hur man ser det. Skoj var det i vilket fall som helst. Jag får be känsliga läsare att blunda då jag citerar våra finaste alster:

Jesus Kristus heliga moder Marias fitta
Nybörjarfitta

M o g e t.

The Haunted Hand

Den senaste veckan har varit fylld av omen som tyder på att det är något ondskefullt som är ute efter min vänsterhand. Om det fortsätter som det gjort hittills kommer jag behöva amputera den inom en vecka.
Det hela började med att jag skar mig själv i handen i mitten av förra veckan då jag skar upp bröd på jobbet, något jag visserligen gjort tidigare men det är vad som kom sedan som bekymrar mig. Någon dag senare halkar Chili av min hand river mig ordentligt. I lördags bet Lilla Grå hål i mitt pekfinger. På lördagsnatten lade en vän krokben för mig så att jag slog upp några mysiga, grusiga sår i handen. Imorse när jag gräddat bullar till Cafeterian brände jag mig på ovansidan av ringfingret. Efter denna incident började jag reflektera lite över att min hand var ovanligt olycksdrabbad. Senare under dagen lyckas jag skära mig på handtaget till soprummet, ett fint kliniskt jack som blödde hyfsat. Många bäckar små. Alla dessa små sår, som jag verkligen inte föraktar, kommer bli den stackars handens död. Varför drabbar allt vänsterhanden? Jag gör tveklöst mer med högerhanden. Jag lovar att återkomma med alla nya skador.

Snart läggdags

Jag har precis slagit mig ner på min provisoriska sovplats i vardagsrummet och sitter och myser med datorn och massor av vindruvor. Jag bor på en madrass bredvid soffan just nu för att kunna sova ifred, de unga förmågorna i råttburen är väldigt nattpigga. Idag har de små liven fått springa lös i mitt rum för första gången och Lilla Grå visade prov på fantastiska klätteregenskaper. Visserligen imponerande, men väldigt jobbigt. Hon kan svinga sig i sladdar som värsta Urban Tarzan. Zelda har ju lite handikapp så hon är inte lika smidig och Chili hon är för tjock och slö, dessutom är hon förkyld just nu. Vi var hos veterinären idag för att kolla Zeldas bakben och Chilis förkylning. Duktiga råttor, på sin höjd piper de lite förnärmat då veterinären vrider och vänder på dem. I väntrummet satt ett par med en kull siameskattungar som var så där bedårande som kattungar alltid är. När vi hälsat och pratat om våra djur en stund kom jag plötsligt ihåg att vi sågs även vid mitt förra besök hos kliniken ifråga. Det var ett lustigt och trevligt sammanträffande.
Jag har varit sanslöst trött idag och ska snart sova. Imorgon är det dags för Öppet Hus på Stockholms Universitet. Den här kvällen har jag dock tillägnat Södertörns katalog.

Missat målkalas

Jag hann inte till träningsmatchen igår. Något som jag ångrar bittert kan jag nu konstatera, jag hade kanske hunnit med en stor portion stress. AIK körde över Brommapojkarne med 5-0. Två mål av Daniel Mendes, ett av Khari Stephenson, ett av Miran Burgic och ett av Mats Rubarth som spelade sin första match för i år. Även Kenny Pavey fick lite speltid efter en lång tids frånvaro från fotbollsplanen. Nu är det mindre än en månad kvar och jag vågar känna mig svagt positiv inför premiären.

Ännu mera vår

Imorse sken solen då jag klev ut genom porten med Timbuktu i öronen. En fantastisk start på dagen, som mycket väl kan vara orsaken till mitt fantastiska humör. Det är viktigt med en stor portion glatt humör och tålamod när man är tävlingsledare för små hopptävlingar, vilket jag varit idag. Jag har ont i handen, ont i halsen, det gick halvbra att tävla och är väldigt trött...men ack så glad. Tänk vad lite bra musik kan göra. Jag kan ju tillägga att när vi spelade Timbuktu i högtalarna då banan byggdes om idag dansade alla små barn.

Extas

Kom precis hem från hufvudstaden, där jag ikväll besökt Debaser för att se Timbuktu live. Konserten var sjukt bra. Jag menar verkligen bra, den går helt klart in på topp två listan av mina liveupplevelser. Timbuktu är verkligen kärlek i musikform. När publiken uttryckligen expoloderade på refrängen i sista låten, Kejsaren är naken, var lyckan fullkomlig. Vilken känsla. Sådana ögonblick är sällsynta.
Kvällen fortlöpte sedan med lite nattvandring i staden och samtalande med diverse vakter, norrlänningar och bröllopsgäster. På vägen hem tyckte jag väldigt synd om en väldigt överförfriskad ung man som sov i tunnelbanevagnen. Av ren medkänsla åkte jag vidare förbi Danderyds sjukhus till Mörby Centrum för att se efter att han kom av ordentligt och hittade hemåt. Efter att ha betraktat honom lite på avstånd lyckades jag och min vän slutligen konstatera att han fick tag på en taxi. Dagens goda gärning i det tysta. Nyss stannade den taxin vi fångade nedanför min dörr och jag har nu satt mig vid datorn för att fixa några startlistor och ett funktionärsschema inför en tävling imorrn...fantastiskt roligt.

Vår

Dagen började på nästintill värsta möjliga vis. Jag avskyr verkligen att försova mig och det var precis det jag gjorde. Det hör definitivt till ovanligheten att jag inte vaknar när jag ska, idag var jag dock ovanligt trött och det var endast tack vare min kära moder jag kom upp. Stressade som en iller på amfetamin till jobbet och märkte att jag var väldigt grinig mot ungdomarna under dagens första lektion. Dagen utvecklades till sist till en väldigt trevlig dag. Mestadels tack vare de vårkänslor jag fick under eftermiddagen. Solen sken, jag hade dörren öppen ut från Caféterian, sålde gott godis till glada barn och lyssnade på bra musik. Råkade gratis jobba en halvtimme då jag blev kvar och lyssnade på bra låtar med trevliga barn. Två sjuor bidrog också till dagens positiva framtoning. De hade mycket roligt att säga under den spanska lektion jag försökte hålla. Tyvärr var de alldeles för grova i sina formuleringar för att jag ska citera dem här.
Finns det något ord med mer positiv klang än vår?

Russin som brottsoffer

Smått kaos på jobbet idag. En elev (eventuellt två) tyckte att det var en bra idé att sno ett paket med russinpaket som jag tappade i matsalen påväg till Caféterian. Det blev en riktigt fin intern brottsutredning av det hela. Så här i efterhand kan jag nu konstatera att det nu slutgiltigt kan bekfräftas att ALLA LJUGER. Det är inte frågan om vem som ljuger, snarare vem som ljuger bäst.

Retro

Nu kan man undra varför jag tittar på Elvis-klipp på Youtube. Det gör jag. Måste sluta snart och leka med råttorna innan Champinjon ligan. Så nu behöver jag inte undra längre.

Champinjon ligan

För att återigen hänvisa till mitt besök på Stadsmuseum tänkte jag reflektera lite över en av Döden Dö-utställningens frågeställningar. "Är våld underhållning?" var en del av en frågeställning skriven på ett stort vitt plakat, under detta fanns lappar att skriva svara på och en låda att lägga lapparna i. Vad jag skrev på min lapp hör faktiskt inte hit, men efter gårdagens händelser efter Champions League-matchen Valencia-Inter känns frågan aktuell. Efter att matchen blåsts av och Valencia gått vidare till kvartsfinal tyckte Valenciaspelarna att det var en bra idé att håna förlorarna. Inters spelare blev såklart upprörda och det hela urartade i ett stort slagsmål. Till och med ledare och reserver kom in på plan och gav sig in i tumultet. Nu hör det inte till ämnet hur idiotiskt detta var. Frågan är om det var underhållande? Ja. Mycket till och med. Varför det? Jag vet inte. Jag hoppas att det var för att jag skrattade åt det absurda i situationen och hur löjligt testosteronstinna vissa idrottsmän är. Jag tror inte att det var det enda underhållande elementet. Även om jag känner mig säker på att det var sammanhanget som gjorde våldet lite extra roligt. Här skälls det på fotbollspubliken stup i kvarten, så startar lagen ett regelrätt huliganslagsmål. Våld är utan tvekan underhållande. Rätt eller fel? Struntsamma, det var inte frågan.

Att roa sig själv

Igår tog jag med pappas bärbara in på toaletten när jag skulle låta råttorna leka lite lösa där inne. Jag tänkte passa på att blogga lite. Till min stora förvåning hade jag ingen internettillgång, trådlösa var inaktiverat och ville inte aktiveras av mig. Då övergick jag till att ta lite kort med den inbyggda kameran och rita mina råttor i Paint.







Det var skoj. Paintbilderna kommer om jag orkar redigera storleken någon gång. De är fantastiskt vackra.

Jag är bäst

Jag lyckades! Jag hade gett upp fullkomligt då det inte dykt upp några biljetter efter fem minuter. Tydligen släpper de inte de makulerade biljetter omgående. Nu när jag sorgset gick in en sista gång fanns det biljetter! Jag lyckades till och med boka tre stycken...jag är så jävla bra.
Bakgrunden till detta är att jag skulle hämtat ut biljetter igår, men tänkte boka om itsället och upptäcker då att det är slutsålt. I ett desperat försök att rädda situationen åkte jag upp till Mörby Centrum för att hämta ut mina biljetter i sista stund, men det var stängt hos ATG-ombuden. Igår var jag arg. Idag är jag glad.

Uppe med tuppen

På grund av att jag klantade mig rejält igår var jag tvungen att gå upp nu, vilket är en halvtimme tidigare än vanligt. Uppdraget är att boka om biljetter till Timbuktu på lördag. Håller tummarna, en minut kvar tills ticnet öppnar för dagen...

Perfume - the Story of a Murderer

2006
Betyg: YYYY
Regi: Tom Tykwer
Ben Whishaw, Dustin Hoffman, Alan Rickman, Rachel Hurd-Wood

En mycket märklig historia om en mycket märklig man. Jean-Baptiste Grenouille, spelad av Ben Whishaw, föds med ett makalöst luktsinne. Han har svårare vad gäller talets konst och är inte särskilt socialt begåvad. Grenouille styrs av sin näsa och efter att för första gången känt doften av en ung kvinna blir han besatt av denna doft. Han vill till varje pris lära sig bevara dofter och söker sig till en gammal parfymerare för att lära sig denna ädla konst. Därefter tar han sig vidare till parfymens huvudstad, Grasse, för att utveckla sina kunskaper. Hans mål är att göra parfym av unga kvinnors doft. Detta gör honom till en systematisk seriemördare. Grenouille verkar inte förstå annat än dofter, varken den smärta han åsamkar sina offers anhöriga eller att han överhuvudtaget dödar.
Om en film kan vara naturalistisk så är det precis vad Parfymen är. Jag tyckte mig nästan känna stanken från Paris fiskmarknad där jag satt på rad fyra i biosalongen. Bilderna är detaljrika och allting känns autentiskt. Tykwer lyckas verkligen väcka liv i 1700-talets Frankrike. Historien i sig är som sagt ganska underlig, och det är ju trevligt. Man fattar helt klart tycke för Jean-Baptiste och tycker nästan synd om honom för att han inte verkar förstå bättre. Ben Whishaw gör en fantastisk rollprestation som lyckas väcka dessa sympatier och han lyckas ge karaktären många små egenheter. I lite mindre roller ses namnkunniga skådespelare såsom Dustin Hoffman och Alan Rickman, som båda gör stabila insatser.
Allt som allt tyckte jag att detta var en intressant och lite egen film, men slutet var ju nästan för märkligt för min smak. Jag har hört rykten om att det funkar bättre i boken...

Två Tankar

Idag har jag tänkt två saker. Alltså två tankar av lite mer vardagsfilosofisk natur än "shit nu måste jag springa till tåget". Den ena kom till mig då jag satt och åt lunch vårt lilla kök på jobbet. Jag noterade tiden då jag började äta och så tittade jag till klockan då jag reste mig för att återvända till arbetet (som för dagen var diskning). Då kunde jag notera att jag endast suttit ner i fem minuter. När jag gick (här någonstans börjar själva tanken) i låg- och mellanstadiet var vi tvugna att sitta kvar vid vårt matbord minst 15 minuter. Vi skulle inte hetsäta och rusa iväg. Det är sällan jag tar ut hela den rast jag har rätt till varje dag, och nu tänkte jag skynda mig eftersom hjälp verkligen behövdes i disken. Men när jag konstaterade att jag tänkt ge mig själv fem minuters lunchrast så satte jag stopp för mig själv. Jag satt där och lyssnade på radio och försökte slappna av lite i en kvart istället. Jag gör alltid allt så fort jag kan. Det ska bli ändring på det nu. Ska försöka bli lite mer chillad.
Tanke två var av en helt annan natur. Jag höll på att städa råttornas bur då jag plötsligt insåg vad den globala uppvärmingen kan komma att innebära för vår kultur. Vad den redan innebär. Detta miljöproblem håller på att beröva oss vårt allra käraste samtalsämne. Det samtalsämne vi alla vilar mot för att finna trygghet i nya eller obekväma situationer. Det har blivit ångestladdat att prata väder. Vi kan inte längre gnälla lika ytligt och befriande som tidigare. Om detta kommer innebära att vi blir bättre på att prata om vettigare saker eller bättre på att ventilera allvarliga saker genom vädersnacket återstår att se.

Checklista

Nu är det dags att se efter om jag gjort läxan jag gav mig själv över lovet. Jag skulle se följande filmer, röd text om jag inte sett den:

Babel
Children of Men
Hannibal
Kill Bill
Dr. Strangelove
M
Saw III

Klar IG-varning. Till mitt försvar:

Hannibal Rising
the Perfume
Pelle erövraren

Även de filmer jag tänkt se. Döm själva, ibland är det olydighet som skiljer oss MVG-barn från mängden.

Hannibal

2001
Betyg: YYY
Regi: Ridley Scott
Anthony Hopkins, Julianne Moore, Gary Oldman

Hannibal är på fri fot och har så varit en längre tid. När Clarice Starling, FBI-agenten som tar hjälp av Hannibal i "När lammen tystnar", får problem på jobbet efter ett tillslag som urartat i skottlossning får hon uppgiften att återuppta jakten på Hannibal. Det är den rike Mason Verger, det enda av Hannibals offer som klarat sig, som mutat sig till justitiedepartementets gunst. Denne Mason Verger utlovar även en belöning åt den som griper eller hjälper till vid gripandet av Hannibal. Då han åter igen står i rampljuset börjar Hannibal Lecter leva rövare igen. Det är faktiskt bara Anthony Hopkins som Hannibal som gör denna film sevärd. Det vill i och för sig inte säga lite. Han gestaltar rollen på ett minst sagt skräckinjagande vis. Hopkins lyckas med konststycket att vara obehagligt kylig och på en och samma gång älskvärd genom sin intelligens och den gentleman Dr. Lecter är.
Jag är av den åsikten att om man gör en film på temat galen kannibal så måste man antingen göra en jävligt intelligent och intressant film eller en riktigt smaskig historia, i bästa fall både och. Denna film är definitivt inte det förstnämnda och gör visserligen inga anspråk på att vara det heller. Den är tyvärr inte heller tillräckligt smaskig för att det ska bli bra av ren blodighet och galenskap. För min del hade den gärna fått vara både galnare och blodigare. Köttätande vildsvin, stekt hjärna och fallande inälvor räckte inte som kompensation för en i övrigt dålig film. Jag ska dock inte sticka under stol med att Hannibal skrämmer mig, och jag var rädd för att gå på toaletten själv efteråt...

Ta Da!

Trägen finner...här är den lilla tyska visan jag tjatade om häromdagen, jag visslar på den konstant och nu ska jag lära mig texten. Nu jävlar ska jag reta gallfeber på folk. Ett konstant vissel, vissel, ein Männlein steht im Walde.

Ein Männlein steht im Walde ganz still und stumm,
Es hat von lauter Purpur ein Mäntlein um.
Sagt, wer mag das Männlein sein,
Das da steht im Wald allein
Mit dem purpurroten Mäntelein.

Das Männlein steht im Walde aut einem Bein
Und hat auf seinem Haupte schwarz Käpplein klein,
Sagt, wer mag das Männlein sein,
Das da steht im Wald allein
Mit dem kleinen schwarzen Käppelein?

Gesprochen:
Das Männlein dorf auf einem Bein
Mit seinem roten Mäntelein
Und seinem schwarzen Käppelein
Kann nur die Hagebutte sein.

Hestar

Jag gillar hästar...jag och Linn ägnade nästan hela dagens uteritt åt att diskutera just vår framtid med hästar. Det är en hyfsat invecklad sak. Vi lyckades i alla fall enas om att vi vill jobba med hästar och att någon gång måste man faktiskt skaffa en egen. Som om inte framtiden är nog jobbig att tänka på utan en världens dyraste sporter.
Sjävla uteritten var fin den också, hästarna hade nog lite vårkänslor och verkade sugna på att galoppera mycket fortare än vad vi gjorde. Det tror jag även Linn skriver under på att vi också var, men vi är ansvarsfulla skötare så sådant bus sysslar vi inte med. När vi kom tillbaka fick djuren sola sig nakna i vårsolen ute i paddockarna. Corona är faktiskt en väldigt vacker häst, vilket blir tydligt när hon blänker lite blåsvart och tittar på någon läskig syremolekyl.
För övrigt fick jag agera i Linn och Marias projektarbetesfilm. Jag mockade, ledde häst och krattade lite hö. Allt med precisionen av en äkta arbetslag 1: are. Det är grejer det, att ha med arbetsledaren från arbetslag 1 i filmen. Så stavas kvalitet. Nu måste jag ringa filmens fotograf och stämma träff inför kvällens biobesök. Det blir Parfymen av Tom Tykwer.

Är glaset halvfullt eller halvtomt?

Jag skrev ju ner Children of Men lite grann här för ett tag sedan. Det som störde mig mest var att det blev för mycket action istället för tanke. Häromdagen läste jag en recension av samma film i tidningen Ingmar och där hyllades den. Detta för att den är strålande actionfilm, som även innehåller lite intressanta tankar. Det beror ju på hur man ser det eller vad man förväntade sig.

AIK-Gefle IF, 4-4

Matchen spelades visserligen igår, men jag orkade inte skriva då. Det var en ovanligt underhållande match, de kan ju vara det träningsmatcher. Underhållande alltså, det är något som en träningsmatch kan va som aldrig en riktig match klarar av. Mycket mål och högt tempo hela matchen igenom. Vi gick (hör och häpna far min följde med) fem minuter tidigare för att komma ut med bilen ordentligt, och vi var nästan helt säkra på att det skulle bli minst ett till mål. Det blev det nu inte. Jag skulle kunna förfösa mig över att vi släppte in 4 mål, men det var en lite annorlunda sammansättning av backar idag och Gefle är det bästa lag vi mött hittills. Patrik Karlsson spelade högerback och spelade stundtals bra, men gjorde en del missar. Det var just individuella misstag från vår sida som låg bakom Gefles mål. De misstagen skulle dock inte uppstått utan press. Framåt var Wilton strålande och gjorde tre mål, varav två riktigt snygga. Han bildade anfallspar med Huskler som gjorde AIK: s andra mål för dagen. Khari Stephenson fick mycket speltid och visade upp en del fina kvaliteter, men delar av matchen var han väldigt passiv. Detta kan kanske förklaras av att han till en början var förpassad till mittfältets högra kant. När Dulee och Tjerna gick ut i andra halvlek fick han komma in på innermittfältet där han hör hemma. En spelare som verkligen visade framfötterna var Per Verner. Ett riktigt mittbacklås.
Det tar sig helt klart, högre tempo, plusgrader och snygga mål av våra ordinarie anfallare.

Den går något sånt här dum, dum, Menschen...

Jag tänkter generellt på mig själv som ganska haj på datorer. Inte så att jag kan laga en trasig dator, men jag klarar vardagen och kan fixa en del småproblem. Dessutom lär jag mig ganska fort. Tack vare min fins logiska, analytiskta, högra hjärnhalvan-starka hjärna brukar jag också vara ganska duktig på att hitta det jag söker på da internet. Nu har jag letat i typ en timme efter namnet på den tyska barnvisan som Hannibal sjunger i Hannibal Rising. Jag misstänker att den även sjungs i en gammal tysk filmatisering av Hans och Greta, som var en av mina favoritfilmer som liten. Den sågs under många halsflussar. Därför kan jag inte släppa denna visa. Måste veta vad den heter och så vill jag gärna höra den också. Ett hyfsat säkert kort återstår dock, att söka på soundtracket via limewire eller dc senare. Jag vill ju bara veta vad den heter. Det finns därmed inget att göra innan min bror lämnar ifrån sig datorn med programmen ifråga installerade. Min dator vill inte ha några jävla virusportar, mest för att den inte vill ha något virusskydd heller.

Hannibal Rising

2007
Betyg: YYYY
Regi: Peter Webber
Gaspard Ulliel, Li Gong, Rhys Ifans, Dominic West

Detta är historien om hur den ökände seriemördaren och tillika kannibalen Hannibal Lecter blir det monster han är. Det är en film som alltså utspelar sig innan tidigare utgivna filmer om denne karaktär. En väldigt intressant karaktär, som i de tre äldre filmerna spelats av Anthony Hopkins. Vi får här följa Hannibal som barn och se de hemska krigsförbrytelser som han och hans familj faller offer för i Litauen under andra världskriget. När han senare i livet kommer dessa förövare på spåren bestämmer han sig för att utkräva hämnd, på ett osedvanligt sjukt vis. Det är mycket tand för en tand, men hämdhistorier är medryckande. Självklart håller publiken hela tiden på Hannibal, men det blir obekvämt mot slutet. Det är lite facinerande att studera hur man själv reagerar då en historia berättas ur en viss persons perspektiv och denna person sedermera förvandlas till ondskan själv. Det går inte att släppa de sympatin för karaktären. Något som både känns fint, frågar ni mig så är ju alla goda från födseln, men också skrämmande hur man kan ledas att känna med vem som helst genom vad som helst. Egentligen är denna historia ganska urvattnad. Jag ställde mig mycket skeptiskt inför reklamen för denna film. En filmaffisch med texten: Före När lammen tystnar, före Hannibal, före Röd Drake - Hannibal rising, det började med hämnd. Före, före, före ehh...det började kännas lite Terror på Elm Street. Men karaktärern Hannibal Lecter och hans kannibalism håller och unge Gaspard Ulliel spelar otroligt bra. Äckligt underhållande.

Kärt barn har många namn

Det är lustigt hur många olika namn man lyckas ge till sina husdjur. Zelda och Lilla Grå har bott här i drygt en vecka...men de har hunnit få en del namn redan nu.

Zelda (Tussilago): Lilla Ru, Kängurun, Zeldi, Minstingen, Vingel Vangel, Trasdockan, Alvprinssan.

Lilla Grå (Duchess), mycket svårare att komma på namn åt: Tröttmössa, Lila, Liten.

Chili har sedan tidigare många fina namn, en del med okänt ursprung: Chillan, Lillan, Tjockis, Flubber, Fetto, Gose, Snöboll, Chili-Tjong, Tjongan, Labbråttan.

Kardemumma hade en del fina namn hon med, även om hon också var en sådan som var lite svårare att smeknamna: Mumma, Mumsan, Moa, Skrik & Panik, Mummi.

Jag kan även tillägga att mamma hänvisade till Zelda med "den rosa råttan" häromdagen. Alla heter goseråtta, gullråtta, kissråtta och terrorist ibland.

Mer om russin

Jag känner att jag inte nog uttryckt hur fantastisk russinutställningen är. Nu har jag dessutom tagit mig tid att minnas konstnärens namn. Johan Hagelbäck heter mannen bakom dessa fantasifulla russinskapelser. Eftersom utställningen är gratis och ses på Stadsmuseum vid Slussen så tycker jag att alla med busskort borde ta sig tiden att besöka den. Sällan kommer ni få chansen att se russin på detta sätt. Där finns russin på rockkonsert, russin på politisk manifestation, russin som parar sig och russin som lägger ägg. De gör allt som ett russin möjligen kan tänkas inte göra. Det finns till och med flygande russin. Jag älskar idén. Konst av russin. Och det blir inte ens fånigt, det är vad som imponerar mest. Det blir konst av russin.

Giljotin, svärd och russin

Sveriges enda giljotin användes en gång, kort därefter avskaffades dödsstraffet här i vårat avlånga land. Giljotinen är ett av utsällningsföremålen i den utställning jag besökte idag (Döden Dö - en gravalllvarlig utställning). Där fanns också ett gammalt svärd som använts vid halshuggningar och benbitar från galgbackens begravningsplats.
Som sagt så älskar jag att gå på museum. Plötsligt kommer historien till liv. Vi har avrättat folk på riktigt i Sverige. Hur teoretiskt lagd min hjärna än är så behöver även jag konkreta exempel för att förstå saker och ting fullt ut. Att känna hur historien plötsligt blir verklighet är en häftig känsla. Men också obehaglig. Speciellt vid en sådan här utställning. Behöver jag berätta att nyktofobikern inte vågade gå in i spökrummet och försöka få kontakt med andra sidan...jag kommer aldrig bli vuxen.
Innan vi gick hann vi besöka en annan utställning som också huserar på Stadsmuséet just nu. Det var en samling installationer med russin. Helt underbar. Ni kanske minns gubben som ritade i filmjölk i ett Bollibompa-program. Det var han som gjort russinkonsten. Jag tyckte nog bäst om de abstrakta russintavlorna, eller Norra Stå fullsatt med russin.

Tröttmössa

Jag har varit löjligt trött de senaste tre dagarna. På dagen också. Inte morgontrött eller kvällstrött, utan dagstrött. Jag har en teori som förklarar det hela med att jag ätit massa godis i veckan och det har jag inte gjort på länge. Socker O.D liksom. Detta har i alla fall resulterat i att jag inte lyckats tvinga iväg mig på mina obligatoriska springturer. Kanske gör ett försök idag, men jag är helt matt i kroppen.
Djuren är trötta de med, lite förkylda tror jag. De ligger och sover och nyser lite i sitt rör. Det är nog ingen fara på taket. Lite snorig måste man få vara. Det finns helt klart större bekymmer i råttnästet, men det orkar jag inte tänka på.
Nu måste jag ta mig själv i kragen (eller tröttmössan) och klä på mig. Jag, mor och bror ska åka in till stan och gå på museum. Det var längesedan. Jag älskar att gå på museum, ett intresse som hängt med från barnsben. Uställningen för dagen är Stadsmuséets Döden Dö...

Äckel Päckel

Varför finns det så mycket godis i världen? Jag hatar godis, just nu. Jag har ätit alldeles för mycket biogodis idag, bara äter och äter fast jag inte ens tycker det är särskilt gott. Får ge bort resterna till bror imorrn.

Pelle erövraren

1987
Betyg: YYYY
Regi: Bille August
Max von Sydow, Pelle Hvenegaard, Erik Paaske, Björn Granath

Det är sent 1800-tal och en båtlast med svenska emmigranter anländer till Danmark för att skapa sig nya liv. På båten finns bland andra Lassefar (Max von Sydow) och hans son Pelle (Pelle Hvanegaard). Pelles mor är död och nu ska Lassefar försöka hitta en ny fru på ålderns höst. De lyckas få arbete på en fin herrgård. Sedan avlöser den ena tragedin den andra i två och en halv timme. Det blir lite väl miserabelt stundtals, men å andra sidan känns filmen hela tiden så pass realistisk att den berör. Det är barnaga, barnamord, olycklig kärlek, ett utstött vanskapt barn, våldtäkt och lite mer våld och död. Kanske lite mycket, men det är ändå en varm film med väldigt älskvärda karaktärer. Lassefar gör så gott han kan, men han är alldeles för förtegen och snäll. Pelle och hans vanskapte vän Rud går inte att inte älska. Pelle längtar ut i världen och hela filmen väntar han ut sin frihet från arbetsgivaren.
En väldigt fin, men tragisk historia. Tyvärr lyckas den ändå bli lite långtråkig och det blir som sagt lite väl mycket tragik. Nog var det kanske grått, tyst och trist att vara livegen bonde i Danmark på 1800-talet...

Hemlösa

Vi lyckades inte boka stuga...nu får vi driva omkring på gatorna i Falsterbo i sommar istället. Helt sanslöst tryck på campingen. Min vän försökte komma fram för att boka i en timme. Det tutade upptaget hela tiden. De borde kanske ordna en telefonkö - så att det skipas någon form av rättvisa. När så till slut jag lyckades komma fram, då var stugorna slut. Därför har jag ägnat morgonen åt att leta efter andra stugor, istället för att sova och äta frukost. Vi måste ju faktiskt ha någonstans att bo, särskilt om i ska vara funktionärer. Det ska vi nu, för jag har vädjat till funktionärsledningens barmhärtighet, de kanske kan rädda de hemlösa Danderydsbarnen.