Pensionatet

Jag har ju saknat att ha katt hemma ända sedan Trippen fick flytta ut då jag gick i mellanstadiet. Han var egentligen min morbrors katt, men bodde hos oss i flera år tills min lillebror blev allergisk. Just nu har jag tre katter. Det är stallkatterna Maja och Ronaldina och min kollegas katt som ska bo här i en vecka. Rena rama kattpensionatet. Maja och Shellby (gästkatten) håller precis på att försöka avgöra vem som bestämmer här i lägenheten. Lilla Ronaldina får nog komma upp senare när det är lite trevligare stämning.
Som om det inte räcker med katter ska vi hjälpas åt att ta hand om familjens hundar nu när de är bortresta. Jag ska strax gå och se efter om den såkallade spökhunden vill gå ut. Hon heter egentligen Lotus, men då det skulle förklaras att hon är gammal och döv lät det som gammal och död. Hon ser dessutom lite död ut.

Det jag egentligen borde göra, istället för kattlek och hundpassning, är att strukturera upp mitt skolarbete och ta tag i att kolla på SVT: s dramaserie Strindberg. Det får nog bli senare...

Chili

Nu har min lilla snöboll fått somna in. Förhoppningsvis busar hon runt med syrran nu. Vi minns henne som ett matvrak och ett mammigt gosedjur.

Dan' före dan' före dan' före doppardan'

Julkänslan börjar sakta smyga sig på. Nyss satt jag vid vårt köksbord och fikade pepparkaka, lussebulle och julmust. Jag har lyckats baka lussebullar här i vårt något ofullkomligt utrustade kök, vilket betyder att jag klarat mig utan en riktigt skål, decilitermått, alla andra mått och slev. Bra jobbat tycker jag själv. Goda blev de också.
Om tre dagar åker jag hem och firar jul. Det ska bli mysigt att få fira med familjen och klä granen, titta på Karl-Bertil och äta vegojulmat. Vad som kommer kännas otroligt skönt är att få borra in näsan i min tjocka goseråtta. Hon mår inte så värst bra, men jag tror att läget är stabilt. Lilla älsklingen, hon ska få massor av gos av mig julklapp.

Godnatt

Jag skulle kunna gå och lägga mig nu. Egentligen ska jag plugga, men jag är ändå för trött. Dessutom är det den tråkiga boken som jag ska läsa i och den gillar jag inte så värst mycket.

Inte Hovet 15:e december

Imorgon skulle jag sett Manson live om jag hade varit i Stockholm. Det är jag som bekant inte. Jag grämer mig en del över det och försöker tröstlyssna på honom lite, det hjälper inte alls. Usch. Jag ville verkligen se. Det kanske är sista chansen. Min lillebror ska i alla fall köpa någon snygg Marilyn-tröja åt mig som tröst.
Allt är inte grått och trist dock, här nere finns en hedervärd ersättare. Nämligen Timbuktu, som råkar spela på Mejeriet i Lund just imorgon. Det ska bli sjukt kul att se Timmy igen och att se lite andra människor. Vi har visserligen varit på Willys en gång, men annars har det varit lite tunt med sociala aktiviteter. Jag fasar bara inför tröttheten jag kommer få dras med på söndag, vi har ju hållt barnsliga läggtider här nere men imorgon lär det bli rent okristligt sent.

Gamlingen

Lilla tjockis var hos veterinären igår med mor och far. Hon har förmodligen haft en stroke stackarn och tappat lite rörelseförmåga i ena bakbenet. Veterinären tyckte att det vore elakt att banta henne för hårt, men lite smalare fick hon gärna bli eller helst inte tjockare. Ibland går men efter en stroke över, ibland inte, men det var i alla fall ingen akut tumör som växer fort som satan. Det ser med andra ord ut som att jag får fira jul med min snöboll.

När katten är borta...

Jag har varit "ensam hemma" hela dagen och då kan man ju göra lite som man vill. Bland annat kan man bestämma musik helt själv utan någon som helst hänsyn till någon annan. Jag har under den senaste timmen lyssnat på Bowie, Backyard Babies och In Flames. Snart ska jag lyssna lite på Marilyn Manson, innan min rumskamrat kommer hem.

Lite mer tid tack

Knappt hinner jag bära in väskorna innan det blir något fel på en råtta. Chillan har förvisso haft problem med sin bulle på sidan en längre tid, men den har hållt sig i schack i många månader nu. Nu har den tydligen vuxit och stör henne en hel del. Hon kan inte klättra och har fått sämre balans. Jag kommer hem om tio dagar. Snälla någon, tio dagar kan väl inte vara så mycket begärt. Hoppas, hoppas, hoppas att mamma får en veterinärtid fort...och hoppas på tio dagar. Minst.

Min längsta del

Jag måste börja träna min rygg. Redan efter mindre än en veckas jobb känns det ganska ordentligt. Suck. Idag slapp vi i alla fall rulla in en ensilage bal. De är tunga vill jag lova. Istället körde chefen in den med sin lilla traktor-truck-grej. Problemet är ju bara att styrketräning även i sin lättaste form är så infernaliskt tråkigt. Jag ska försöka övertala mig själv, men det lättaste är nog att tänka på lyfta rätt och bära upp mig själv på rätt sätt. Knepet som mammas sjukgymnast lärt henne är super, jag kommer ihåg det i alla fall 40% av tiden. Det är bara att konstatera att om den går sönder, ryggen alltså, får jag skylla mig själv.

Hemmastadd

Nu börjar jobbrutinerna sätta sig och jag känner mig ganska hemma i vår fina lägenhet. Att jag precis köpt tågbiljett hem till jul förgyller tillvaron lite extra. Jobbet är precis lagom intensivt, men vi är lite överbemannade för tillfället så det ska nog nå den vanliga stressnivån om ett tag. Det är säkert inget vi behöver oroa oss över.
Jag är som sagt ganska stagdad nu vilket röjer undan alla ursäkter för att inte ta tag i skolarbete och körlektioner. Målet den här veckan är att göra seminarieuppgiften på min lediga dag och ta kontakt med körskolan så snart som möjligt. Det borde jag klara.

Censur

Jag får inte skriva något just nu. Linn har förbjudit bloggande med motiveringen: "Vad fan kan du skriva som jag inte redan skrivit!". Jag får väl återigen hänvisa till thekortsida.

Reklam

Besök gärna min och Linns nya otroligt fina blogg: thekortsida.blogspot.com
Bemödar ni er ett besök är dock kommentarer ett måste. Basta.

Mini-terrorister

Nästa husdjur kanske blir möss...
http://www.youtube.com/watch?v=keLdBCCGhlk

Att inse faktum

I och med skapandet och designandet av Windows Vista har gamle Bill blottat strupen, lagt sig på rygg och gnytt: "Apple gör mycket snyggare saker än vi..."
I Vista är det mycket som är likt i framförallt skrivbordsdesignen. Jag klagar inte, jag tycker det är fint. Men visst är det lite oorginellt och patetiskt.

Det drar ihop sig

Igår lekte jag ponnybarn och hoppade på Lady. Kunde inte fått en bättre avslutning på lilla Djursan. Idag har jag lekt dressyrtant. Jag och Corona tränade lite galoppombyten. Åt ena hållet lyckades jag riktigt bra, åt det andra var det knepigare. Vi avslutade i alla fall med ett riktigt trevligt dressyrpass jag och Cori. Först skrittade vi ut i morgonkylan med Lisa, Karin och Nellie. En riktigt mysig förmiddag har jag haft.
Det känns som att tiden flyger iväg nu. Det är mycket saker som ska göras på ganska kort tid. Jag känner mig dock hyfsat lugn just nu, bara lite plugg som jag ligger efter med. Ovanligt. Mitt enda moln på himlen är att Pirat Bukten ligger nere och jag ska titta på Kalles Jul på julafton.

2/3

Riskutbildning klar. "Halkan" alltså. Det var både kul, lärorikt och inte så svårt. På minuskontot hamnar kostnaden.
Dagens körlektion gick dessutom prima. Jag är helt klart på god väg måste jag säga. Två delar avklarade, one to go. Tyvärr är nog den tredje och sista delen den svåraste, men övning ger färdighet som det så vackert heter.
Förutom att hänga på Gillinge i fyra timmar och körlektionat i nästan två har jag idag både påbörjat packningen, städat lite och handlat strumpor. Snart ska jag iväg till stallet och rida ridskola för sista gången för lååång tid framöver. Det känns lite märkligt. Om den påbörjade packningen kan bara sägas en sak - den är stor. Jag är ändå känd för att packa snålt, men nu är det mycket som ska med. Förmodligen landar jag på tre större väskor och en ryggsäck, ganska bra jobbat...

Friskvård

Idag har jag städat min dator. Det var stökigare än vad det någonsin varit i mitt fysiska rum. Jag har ordnat bilder i nya mappar, slängt gamla funkisscheman/startlistor/infolappar, sorterat lite skoldokument, tagit bort genvägar och ändrat bakgrundsbild. Nu håller jag på att lägga in massor av musik i itunes, lilla ipod kommer dö när han får synka sig med gammel-datorn för första gången.
Jag funderar på att köra lite diskfragmentering också...men jag vetefan om jag orkar. Det är segt. Söka efter onödiga cookies kan jag i alla fall göra. Virus hoppas jag att jag inte har några, eftersom min kära dator är allergisk mot anti-virusprogram.
Datorn och jag har dessutom kontrollerat att nya trådlösa modemet och abbonnemanget fungerar. Det fungelerar alldeles utmärkt, helt ok hastighet faktiskt.

Tröttdag

Jag orkar egentligen inte åka upp till Mörby och åka runt i en bil i två timmar. Inte idag. Jag skulle hellre rida, men nu hinns inte det med. Helst skulle jag nästan vilja ligga kvar på soffan och kolla amerikansk komedi i form av "You, Me and Dupree".

Aha-upplevelse

För ungefär en timme sedan insåg jag att jag ska flytta. Jag har ju givetvis vetat om detta sedan tidigare, men uppenbarligen inte förstått det fullt ut. Det är tydligen så att jag ska flytta. På riktigt. Nu har jag i alla fall fattat det. När jag kom till denna insikt tog jag genast tag i att packa ihop alla filmer som ska få följa med söderut. Därefter har jag ägnat en del tid åt att vandra omkring lägenheten och funderat över vad jag borde ta tag i. Nu tvättar jag lite kläder. Imorgon ska jag beställa en skattesedel från skatteverket. Glädjande är att jag inte behöver ändra min folkbokföringsadress eftersom jag tänker flytta tillbaka till min familj.

Angenämt

När jag vaknade igår morse var det första jag gjorde att leta efter bevis för nattens händelser. Jag hittade vad jag sökte - Sara i samtalslistan på telefonen. Vilket betydde att jag faktiskt hälsat på Dregen i telefon natten mellan fredag och lördag. Det händer inte varje natt. Världens vackraste småländska.
Tack Sara.

Tonåringarna

Högstadieelever kan vara jobbiga, oanständiga, skrikiga, patetiska, otrevliga och irriterande. Men de kan också vara ganska gulliga. Idag har de mest varit gulliga och bara lite oanständiga. Jag har blivit hej-då-kramad av elever hela dagen. Jag kommer sakna dem lite grann, det måste erkännas. En del känner man rätt väl vid det här laget. Det kommer bli sjukt kul att se vad det blir av alla i framtiden, om jag nu skulle råka på dem senare i livet. Enligt statistiken borde minst en bli elevassistent.

Hej då Mörby!

Spenderarbyxorna

Jag har gjort av med sjukt mycket pengar den senaste veckan. Jag försöker se det som investerande. Jag har investerat i: ridbyxor, jacka, ridstövlar (som jag visserligen inte behöver betala nu), tröja, trådlöst bredbandsmodem, abbonnemang till modemet, ett litet mini-apotek, råttmat, födelsedagspresenter, juleklappar och en del ätbara saker. Imorgon ska jag investera i: ett par handskar (eller två), en ny hjälm, ridstrumpor och lite fler juleklappar.
Jag får beslutsångest nu när julen firas på annan ort, så mina vänner får välja själva: Vilka vill få julklappar? I så fall får man den nästa vecka. Gäller ej min framtida rumskamrat, hon får en vare sig hon vill eller inte.

För alla latmaskar

• Sök på Darfur alt. "The Devil came on Horseback" på youtube.
• Se "The Devil came on Horseback"
• Kortversionen: Rebellgrupper i Darfur slåss för lika rättigheter och rätten till mark, regeringsstödd milis slåss tillbaka. Mycket hårdare. Binder fast människor. Bränner människor. Bränner deras byar. Driver människor bort från sina hem. Ungefär 400 000 döda hittills, mest civila. 2,5 millioner på flykt och de flesta av dessa sjuka och utan mat.
  

Om detta må vi berätta...

Titeln känner ni kanske igen, från boken alla hushåll i Sverige tilldelades under 90-talet. Den handlar om förintelsen och ska lära oss att aldrig låta det som hände hända igen. Hittills har historien lyckats upprepa sig åtminstone ett par gånger och den är på god väg att göra det igen.
Hämtat från www.savedarfur.org:

September Briefing Paper: The Genocide in Darfur

Background

Sudan is the largest country in Africa, located just south of Egypt on the eastern edge of the Sahara desert. The country’s major economic resource is oil. But, as in other developing countries with oil, this resource is not being developed for the benefit of the Sudanese people. As much as 70 percent of Sudan’s oil export revenues are used to finance the country’s military.1

Darfur, an area about the size of Texas, lies in western Sudan and borders Libya, Chad and the Central African Republic. It has only the most basic infrastructure and development. The approximately 6 million inhabitants of Darfur are among the poorest in Africa. They exist largely on either subsistence farming or nomadic herding. Even in good times, the Darfuri people face a very harsh and difficult life; these are not good times in Darfur.

The current crisis in Darfur began in 2003. After decades of neglect, drought, oppression and small-scale conflicts in Darfur, two rebel groups – the Sudanese Liberation Army/Movement (SLA/M) and the Justice and Equality Movement (JEM) – mounted an insurgency against the central government. These groups represent agrarian farmers who are mostly “non-Arab black African” Muslims from a number of different tribes. President al-Bashir’s response was brutal. In seeking to defeat the rebel movements, the Government of Sudan increased arms and support to local tribal and other militias, which have come to be known as the Janjaweed.2 Their members are composed mostly of “Arab black African” Muslims3 who herd cattle, camels, and other livestock. They have wiped out entire villages, destroyed food and water supplies, and systematically murdered, tortured, and raped hundreds of thousands of Darfuris. In previous internal conflicts (in the south, center, and east of the country), the Sudanese government also employed the tactic of using proxy militias to attack the civilian populations that have been thought to support insurgencies. These attacks often occur with the direct support of the Government of Sudan’s armed forces or at the very least, with their tacit approval.

Few have been spared violence, murder, rape and torture. As one illustration of how Khartoum has waged its war, the Sudanese military paints many of its attack aircraft white – the same color as U.N. humanitarian aircraft – a violation of international humanitarian law. When a plane approaches, villagers do not know whether it is on a mission to help them or to bomb them. Often, it has been the latter.

This scorched-earth campaign by the Sudanese government against Darfuri civilians has, through direct violence, disease, and starvation, already claimed as many as 400,000 lives. It has spilled over into neighboring Chad and the Central African Republic. In all, about 2.3 million Darfuris have fled their homes and communities and now reside in a network of internally displaced persons (IDP) camps in Darfur, with over 200,000 more living in refugee camps in Chad. These refugees and IDPs are almost entirely dependent on the United Nations and other humanitarian organizations for their basic needs – food, water, shelter, and health care.

Approximately 1 million more Darfuris still live in their villages, under the constant threat of bombings, raids, murder, rape and torture. Until the arrival of the long-awaited United Nations peacekeeping force, authorized by U.N. Security Council Resolution 1769, actually takes place, the safety of these civilians depends on the presence of the underfunded and undermanned African Union peacekeeping force. Known as AMIS, the force, in Darfur since October 2004, numbers just 7,400 troops and personnel. AMIS lacks a civilian protection mandate as well as adequate means to stop the violence. Its sole mandate is to monitor and report ceasefire violations and it has done little more, due to its limited mandate but also because of its anemic capacity.

In the summer of 2007, outbreaks of violence between some of the Arab tribes that worked together as part of the Janjaweed began to occur more frequently. This latest mutation of the conflict, is indicative of the ever-changing dynamic of this crisis. The United Nations recently reported that tribal and factional fighting is now killing more people than the clashes between the government or government-backed militias and rebel forces.

Another new dynamic, reported by various news sources, is the tens of thousands of non-Darfuris arriving in Darfur in recent months, with many ending up on lands belonging to displaced Darfuris. Different news outlets have reported slightly varied information about Arab groups from neighboring countries, like Niger and Chad, resettling in Darfur. Many news reports cite the same rumors and unconfirmed reports of third-party nationals being given Sudanese identity documents, as well as other evidence of a planned scheme to permanently settle Arabs from outside the Sudan on the lands of displaced Darfuris. The Office of the United Nations High Commissioner for Refugees (UNHCR) reported that as many as 30,000 people have left Chad for Darfur in a steady flow since early 2007.

Current Humanitarian Situation

The government continues its military operations directly and through its proxy militias. Those who have visited the camps in Darfur and Chad, including some from the Save Darfur Coalition, have reported on the dire conditions their inhabitants endure. It is remarkable they have survived for this long, in the face of such overwhelming hardship, and with so little progress toward resolving the underlying cause of their dislocation and insecurity. Only the herculean efforts of the U.N. and nongovernmental humanitarian relief agencies have made this possible. About 13,000 aid workers in approximately 100 refugee camps in Darfur and Chad work under very difficult security and logistical conditions and are constantly harassed by Sudanese government obstruction and red tape.

Humanitarian workers and operations are increasingly being targeted by both government and fragmenting rebel movement elements. Vehicles are being hijacked and robbed, aid workers are assaulted and intimidated while carrying out their work and offices are broken into and looted.

In 2007 alone, according to the U.N., over 240,000 additional people have been displaced as they continue to flee the ongoing violence. Both the U.N. and non-governmental humanitarian agencies have warned that their ability to sustain operations is at risk in the face of government harassment and worsening security problems. Any interruption in the flow of humanitarian aid could spark deaths on a scale even worse than that seen to date: U.N. officials say that the death rate in Darfur could rise as high as 100,000 people per month if the fragile humanitarian life-support system collapses.4

U.S. and International Diplomatic Efforts

U.S. Actions

The human suffering in Darfur continues despite the fact that the United States Congress, President Bush, and two U.S. Secretaries of State, have all labeled the conflict in Darfur genocide – the first time in U.S. history that a conflict has been labeled as such while it was ongoing.

On April 18, 2007, President Bush stated that he was tired of Sudan’s obfuscation and evasion as it pursued its genocide; he demanded prompt action by President al-Bashir to end the genocide and cooperate with international demands that he admit U.N. peacekeepers to Darfur and cease obstructing humanitarian aid. President Bush warned that the U.S. would impose unilateral, targeted economic sanctions on the Sudanese regime5 and work for the same globally in the U.N. Security Council. On May 29, 2007, President Bush announced the implementation of said sanctions against Sudan.6

While the U.S. is a major funder for both A.U. peacekeeping and humanitarian aid efforts in Darfur, the actual costs related to Darfur have often outpaced U.S. budget projections due to the changing nature and scope of the crisis, creating dangerous gaps in funding and the need for frequent emergency measures to address the shortfalls. Within the President’s proposed budget for Fiscal Year 2008 (FY08), there is a projected $186 million shortfall for Darfur peacekeeping, and a $6 billion shortfall for America’s core humanitarian assistance. If these gaps are not addressed, the impact on international peacekeeping and aid efforts could negatively affect millions of Darfuris. Congress took initial steps to fill these gaps, but it is certain that more money will be required in the upcoming FY08 supplemental funding bill to fully rectify this shortfall.

Over the last few years, a number of states and universities divested their financial holdings from companies doing harmful business with the Sudanese regime. Unfortunately, there is an effort underway to overturn some of these state divestment laws. Congress is considering a resolution, H.R. 180, that would safeguard states’ rights to divest. H.R. 180 would also bar U.S. contracts with these same companies, ensuring that federal tax dollars do not end up in Khartoum. H.R. 180 passed the House by an overwhelming vote of 418 to 1 on July 31, 2007, and now awaits action in the Senate.

Multilateral Actions

International diplomacy has also failed the people of Darfur. For four years, an endless parade of envoys and officials from the United States, many other countries and the U.N. have visited Khartoum with messages to President al-Bashir. The diplomacy has been sporadic, uncoordinated, and incoherent. Promises and threats have gone unfulfilled. Khartoum has become adept at playing one envoy and peace initiative off against another – all in keeping with its overarching strategy to deny, delay, and defy a weak-willed and disunited international community as it pursues its genocide relentlessly in Darfur. To limit world awareness of that genocide, al-Bashir severely restricts access to Darfur by diplomats, humanitarian workers, and journalists – anyone who might tell the world community what is going on there. However, information from those who do visit and from aid workers and U.N. and A.U. personnel on the ground has provided broad evidence of ongoing government attacks.

Among the key multilateral diplomatic initiatives that have sought to end to the conflict:

• Darfur Peace Agreement: On May 5, 2006, under strong pressure from the A.U., the U.S. and others in the international community, the Sudanese government and one rebel faction (SLA/M-MM) signed the Darfur Peace Agreement (DPA) in Abuja, Nigeria. However, other rebel groups found the DPA inadequate in addressing Darfuri grievances and refused to sign. The violence in Darfur has not subsided since the signing of the DPA. In August 2006, Sudanese government forces launched a major offensive in northern Darfur. That attack was quickly bogged down in the face of successful rebel counterattacks, achieving little other than renewed hostilities. While it quickly became clear that a military victory for Khartoum is impossible, the attempt to achieve victory made progress towards a peaceful solution nearly impossible. The U.N. and A.U. are currently working together to try to revitalize a political process to bring all parties back to the table to work on a revised and improved DPA. This effort is being hampered by rebel disunity and by government obstruction. The Sudanese air force repeatedly bombed locations where rebels were to meet under U.N./A.U. auspices to unify their positions in order to negotiate properly.

• U.N. Security Council Resolution 1706: The United Nations has passed 16 resolutions on Darfur. One of the most important was Resolution 1706 of August 31, 2006, that authorized a robust U.N. peacekeeping force of 22,500 troops for Darfur with a mandate to protect its civilian population. Due to Sudanese stonewalling and a failure of U.N. member states to enforce their will, less than 200 U.N. advisors actually deployed.

• U.N. Human Rights Council: A high-level mission of the United Nations Human Rights Council, led by Nobel Peace Laureate Jody Williams, issued a report on March 7, 2007, which stated: “The situation [in Darfur] is characterized by gross and systemic violations of human rights and grave breaches of international humanitarian law. The principal pattern is one of a violent counterinsurgency campaign waged by the Government of Sudan in concert with Janjaweed militia, targeting mostly civilians.” Sudan sought to have the report rejected by the Council because the mission had not visited Darfur – which was true, but only because Sudan refused to issue visas to the mission members. That effort to quash the report failed. A new high-level delegation was appointed to follow up with a visit to Sudan and report back to the Council’s next session this summer.

• U.N. Security Council Resolution 1769: The United Nations Security Council passed Resolution 1769 unanimously on July 31, 2007. It determined that the situation in Darfur constitutes a threat to peace, and authorized the deployment of a United Nations-African Union Mission in Darfur (UNAMID) under Chapter VIIof the U.N. Charter. UNAMID will be the largest United Nations multilateral peacekeeping force ever deployed, with a total presence of more than 31,000 troops, police, and civilian personnel. When deployed, UNAMID will have the authority to “take the necessary action” to: (1) support early and effective implementation of the DPA, prevent disruption of its implementation and armed attacks, and most importantly to protect civilians, without prejudice to the responsibility of the government of Sudan, and (2) protect its personnel, facilities, installations and equipment, and to ensure security and freedom of movement of its own personnel and humanitarian workers. Full deployment of the force is not expected until mid-2008. It is estimated that UNAMID will cost roughly $2.5 billion a year, in addition to start-up costs. U.N. member states will fund the mission through the U.N. assessment scale. The United States will contribute 27.1% of the total costs. If the U.N. fails to successfully deploy a peacekeeping force in Darfur, it will be the second time in that institution’s history that U.N. troops have not deployed after being authorized to do so by the Security Council. The first such instance was the failure to deploy troops in Darfur as mandated by Resolution 1706.

What Needs to Be Done to End This Genocide

The Save Darfur Coalition calls for emphasis of the following objectives toward which the United States, the U.N., and the international community must focus their efforts in order to end this crisis. They must apply strong pressure to accompany more intensive and coherent diplomacy with Khartoum:

• Ceasefire: There needs to be a ceasefire respected by all parties to the conflict. There have been cease-fires agreed to in the past, notably in the 2006 DPA and again when New Mexico Governor Bill Richardson visited Khartoum in January 2007, but all parties violated them. The international community must back the U.N. and A.U. envoys as they work for an internal political negotiating process, including a viable ceasefire respected by all actors.

• Effective and Credible Peacekeeping Force to Protect Civilians: The full U.N./A.U. hybrid peacekeeping force established by Resolution 1769 needs to be deployed urgently to protect the civilian population. The first benchmark of UNSCR 1769 has already been missed; U.N. member states were supposed to finalize their contributions to UNAMID and the U.N. Secretary-General and the Chairman of the A.U. commission were expected to agree on the final composition of the military component of UNAMID no later than August 30, 2007.

• A renewed Darfur peace process: In order to achieve a permanent end to the genocide in Darfur, the effort to find a political solution must be renewed. A peace agreement must create the following four conditions: (1) a secure environment that allows displaced persons to return to their homes-if they chose to do so; (2) a sustainable political agreement embraced by all armed groups–as well as noncombatant groups representative of large portions of Darfuri society – which deals with the root causes of the conflict; (3) a cessation and reversal of resettlement efforts underway by the Government of Sudan; and (4) accountability for all those who committed or can be shown to have had command responsibility7 over violations of human rights or international humanitarian law. A renewed and inclusive peace process must begin immediately, must include all the necessary stakeholders, and must ensure a voice for the people of Darfur themselves. While said efforts should be led by the U.N. and A.U. envoys, the United States and other key international actors must reinforce their work by sustained engagement and pressure on the Government and rebel groups.

What Needs to Be Done to Achieve Those Key Goals

The Save Darfur Coalition insistently calls for various measures to pressure Khartoum to end the genocide, something it has made clear it will not do in response to diplomacy alone. Such steps should include:

• World leaders must make peace in Darfur a top priority: It has been over two years since President Bush declared the situation in Darfur genocide, and yet it continues. The President and his administration have made little progress; the situation on the ground continues to deteriorate. The performance of nearly all other world leaders, with few exceptions, has been even worse. The situation in Darfur demands more than tough rhetoric. The President must take a leadership role in maintaining a coalition of key international actors to force Khartoum to end the killing. Arab and African leaders must also take on a proactive role in mediating an end to this crisis that has brewed in their midst for nearly half a decade now. In the immediate term, all U.N. member states must participate, whether financially, logistically, or through troop or equipment contributions to a swift and effective deployment of the hybrid force authorized by United Nations Security Council Resolution 1769.

• China must use its leverage with Khartoum: China has a great deal of influence on Sudan given its status as Sudan’s top trading partner, its strong military ties to Sudan, and its protective role in the U.N. Security Council. Although China did not exercise its veto, as it had vowed to do early on, and voted for Resolution 1769, it did significantly weaken the final text of the resolution. China’s vote in favor of 1769 came only after it managed to remove language calling for sanctions if Sudan fails to cooperate. Additionally, the hybrid force’s mandate to “seize and dispose” of weapons found in Darfur in contravention of the arms embargo (UNSCR 1556/2004) was diluted in the final text, allowing the force to merely “monitor” them. China has displayed increased unease and engagement regarding Darfur, but more must be done. China is deeply image-conscious, especially with regard to the growing possibility that the 2008 Olympic Games will be marred by Darfur-related activities. Chinese oil investments in Sudan, which benefit the regime but not the people and help fund government military operations in Darfur, are also susceptible to pressure through the growing global divestment movement. All this leverage needs to be consistently applied to China, which is in a unique position to influence Khartoum’s calculations.

• Humanitarian Aid: Humanitarian aid in Darfur must be sustained while efforts are made to protect civilians and broker an agreement for a lasting end to the conflict. This means continued funding of aid programs and an international push to end Sudan’s obstruction of aid efforts. The Government of Sudan is also guilty of innumerable violations of human rights and international humanitarian law, which have hampered the effective delivery of aid. Such actions must be brought to an end immediately. Given repeated U.N. and NGO warnings of the fragility of their efforts, the international community must prepare a contingency plan for a collapse of current aid programs.

1 Jeffrey Gettleman, “Far Away from Darfur’s Agony, Khartoum is Booming,” New York Times, 23 October 2006.

2 Janjaweed loosely translates to “devil on horseback.”

3 It is important to understand that all Darfuris are Muslim and black. The distinction between “African” and “Arab” is primarily descriptive of lifestyle, and is common local parlance in Darfur: the “Arabs,” who are roughly 35% of the population, are nomadic herders; the “Africans,” roughly 65% of the population, are sedentary farmers. Traditionally, the two groups coexisted and had arrangements for passage of nomads through farmland areas. These arrangements started failing under the pressure of desertification and population growth, but were managed through traditional dispute-resolution mechanisms. When the Sudanese government launched its genocide in 2003, it instrumentalized the underlying tensions over land use by arming certain “Arab” clans and inciting them to attack “African” villages, with the promise of control of the diminishing land and water resources.

4 UN Daily News, 14 September 2006. Issue DH/4732. United Nations News Service. Available online at http://www.un.org/news/dh/pdf/english/2006/14092006.pdf

5 The “Plan B” sanctions, as they are commonly referred to, target 31 companies owned, controlled, or affiliated with the Sudanese government. They also sanction Ahmad Muhammad Harun, Sudan’s state minister for humanitarian affairs, and Khalil Ibrahim of the Justice and Equality rebel movement.

6 The United States has had trade and investment sanctions in place against Sudan since 1997, when it was harboring Osama bin Laden and other al-Qaeda leaders.

7 Protocol I Additional to the Geneva Conventions of 12 August 1949, and Relating to the Protection of Victims of International Armed Conflicts, Art. 87(3). This provision is applicable to domestic armed conflicts as well, such as the one in Darfur.

Avdelning Kvinnogöra

Min mor berättade precis om ett brev som anlänt till hennes jobb idag. Det kom från Moderaterna i Danderyds kommun. Våra gamla trotjänare ville presentera en ny idé, baserad på att de anser det möjligt för den kommunala verksamheten att utöka sitt tjänsteutbud. Bland annat hade de tänkt sig att förskolor skulle kunna "erbjuda tjänster som: tvättning och strykning..."
Ehh.

Utveckling

I morse var jag ledig från jobbet och hopptränade på Coroni istället. En mycket angenämare aktivitet i mina böcker.
Vi var lite ringrostiga och det blev lite svårt emellanåt. Överlag har hon dock utvecklats enormt senaste halvåret och sådant som tidigare var väldigt svårt är idag plätt-lätt. Hur mycket jag har utvecklats är en annan femma. Det får någon annan utreda. Inte så värst mycket enligt mig själv, inte i hoppningen i alla fall. Det vet vi ju alla att det är den som räknas.

Bekräftelse

Jag har alltid haft det hyfsat lätt för mig i skolan (inte helt lätt, men hyfsat) och dessutom varit motiverad och intresserad av att göra mitt bästa. Detta har då ägt rum i snäll-skolan, där lärarna pekar med hela armen och blir arga om man inte jobbar ordentligt. Min Svensk Politik-tenta var det första eldprovet i skolan där man får sköta sig helt själv, och om jag ska vara helt ärlig har jag bekymrat mig lite över vilken nivå jag ligger på i den stora skol-världen. Typiskt mig.
Idag kom den rättade tentan hem på posten. Den mötte mig i hallen och jag öppnande kuvertet ögonaböj...

...högsta möjliga betyg, VG, 26 p/31 p.

Uppvaknandet

Idag har jag varit och handlat i Täby Centrum. Det gick sådär. Rabattkupongerna på Stadium hade gått ut och den inköpta nätaggregatskabeln till datorn passar inte. Inte kunde jag hitta den billiga fleecetröjan jag ville köpa heller.
Trots detta lämnade jag Täby med ett leende på läpparna. Medan jag gick över parkeringsplatsen mindes jag in teaterbesök i Tibble som liten. Jag har där bevittnat både Karius och Baktus kamp mot Stomatolmannen och en Nalle Puh-pjäs. Just Nalle Puh-pjäsen framkallar starka minnen. Det var nämligen inte alls Nalle Puh och hans vänner som framträdde på scenen och det upptäckte jag direkt. Jag kände mig lurad och lite förskräckt över att en del av publiken verkade tro att det var Puh, Nasse och Kanin som fjantade runt på scenen. Det var det inte. Vem som helst känner ju igen Nasses röst.

Little miss Sunshine & Millions

Little miss Sunshine
2006
YYYY
Regi: Jonathan Dayton och Valerie Faris

Millions
YYYY
2004
Regi: Danny Boyle (28 days later; Trainspotting; The Beach)

I helgen har jag sett två praktexempel på feel-good-film. Den första var Little miss Sunshine och den senare Millions. I bägge filmerna innehas huvudrollen av barn i lågstadieåldern, Olive respektive Damian. Olive drömmer om att vinna en skönhetstävling och Damian om att bli ett helgon. Kanske något olika mål, men deras barnsliga naivitet och godhet förenar dem och det är också dem ingredienser som gör filmerna värda att se. Eller mer än värda att se. Det finns få saker som muntrar upp så mycket som barn med sitt överlogiska tänkande och nästan löjliga oskuldsfullhet.
Damian och Olive är båda två ganska udda personligheter. Damian ser och pratar med helgon och Olive i sin tur lägger ner mycket tid på att följa sin dröm på sitt väldigt egna vis. Dessutom gör Abigail Breslin (Olive) och Axel Etel (Damian) goda skådespelar insatser. Barnskådespelares yrkesskicklighet upphör aldrig att förvåna mig.

Nio år framåt

Nu ska jag jobba i åtta månader i Skåne. Minst. Vi får se vad som händer.
Därefter har vi nästa spara pengar mål, vilket är julvistelse i New York nästa år. För en sådan jultok som mig är det en måste-upplevelse. Våren 2009 blir det till att börja plugga Filmvetenskapen. Våren 2010 - då är det dags, då börjar allvaret. Kanske, i alla fall som jag planerar nu. Färdig psykolog vid 29 år, det vore väl en fint genomförd plan.
Frågan är var hästen kommer in. Den jag ska köpa sjukt billigt alltså.

Plötsligt händer det

Nu har vi alltså fått jobb, Linus och jag. Nästan utomlands, för visst hör Skåne typ till Danmark.
Det ska bli skönt att äntligen komma iväg. Dessutom tror jag att det kan bli riktigt roligt. Jag har varit glad hela dagen med tanke på mina framtidsutsikter, igår blev jag så uppspelt att jag inte kunde plugga ordentligt. Det blir till att sätta lite fart med den saken i helgen.
En del saker känns lite jobbigare, men så ska det vara...

Blä

Dagen började med att det inte fanns ägg hemma då jag ville göra skrammel-ägg till frukost. Därefter slog jag i armbågen i en dörrpost så hårt att den fortfarande inte fungerar fullt normalt. Jag sa några väl valda ord vid tillfället för incidenten och stressade sedan vidare till jobbet.
Jag ska inte klaga på hur resten av dagen förflutit, men en dålig start fläckar ner helhetsintrycket. Något som däremot kan lyfta dagen till oanande höjder är kvällens House-avsnitt, det första av fem utvalda ovanligt bra som visas innan nästa säsong tar vid.

Dagens Häst - Levisto Z

Nu har jag tittat på världscupen igen och då är det ju inte mer än rättvist att utse dagens häst även denna gång. Oki Doki rev ett hinder och får lämna över titeln till dubbelnollan Levisto Z som slutade på tredje plats. Tjock klippt man på bägge sidor och stor hingstnacke på enormt söt häst, som dessutom kan hoppa.

Kuckelimuck-Quilla

Jag tycker om att ha hosta. Det ger mig en ursäkt att köpa "Quilla Simplex". Världens godaste slemlösande medicin, om man gillar lakrits. Tänk om alla meduciner var så goda, då skulle jag vara läkemedelsmissbrukare för länge sedan.
Bara för att gardera mig: Jag vet att det inte heter meducin. Jag ville bara hedra Astrid lite så här i Astrid-hedrings-tider. Då är det kanske också brukligt att ge kuckelimuckmedicinen ett litet hedersomnämnande, visst har vi alla våra egna kuckelimuckrecept.

Spurt

Idag har jag körlektionat igen. Nu har jag bokat 10 lektioner fram till och med den 3: e december. Det känns väldigt bra. Jag måste försöka köra massor med far också, för att sätta lite fart på utvecklingen. Det är ju till och med lagligt...det hävdades från visst håll att det inte är tillåtet att övningsköra med bil som har handbroms på vänster sida av förarsätet. Detta stämmer inte. Jag har nu läst lite i lagen it-self. Vi kan lugnt öva vidare i lille Prius.

Nyttigt nöje

Idag har jag hoppat mini-ponny. Det var helt galet roligt. Riktiga symaskinsgångarter och en studsande bakdel som lever ett lite eget liv.
Jag är glad över min längd, den gör mig ganska flexibel vad gäller häststorlekar. Den vanligaste frasen min kära ridlärare riktar till mig är - "det är nyttigt att rida hästar i olika storlek". Nyttigt och roligt. Man måste bara komma ihåg hur högt det är till marken när man sitter av.

Grattis!

Lilla Grå 1 år, 11/11 2007

Dagens häst - Oki Doki

Tänk er en liten tokig hopp-C-ponny i häst format. Den ultimata hopphästen.
Jag tittade på världscupen på TV nyss och då kläckte kommentatorn ur sig att hästen Oki Doki påminde om en C-ponny i sin teknik. Tusan vad han hoppade. Han vann just denna omgång för övrigt. Jag har ju tyvärr inget bildbevis för dagens runda, men ett gammalt klipp rotade jag fram. Lite söndagsgodis åt mina hästtokiga vänner:

Oki Doki

Jag återkommer förresten med länken...youtube är dumt i huvudet.

Uppdaterat: Fixat.

Fel i utförarledet

När ett beslut ska genomföras kan det gå fel på två sätt...
...antingen kan det visa sig att det var fel tänkt - teorifel.
...eller så kan utförandet gå fel - fel i utförarledet.
Detta har implementeringsforskare kommit fram till så säg inte emot.
Det har blivit fel i utförarledet i implementeringen av mitt pluggupplägg. Jag tänkte att jag skulle läsa allt ordentligt enligt läsanvisningarna från början, så att det aldrig samlas på hög. Nu har jag dubbelt att läsa till på tisdag och hela morgondagen går bort. Rätt tänkt, men dåligt utfört.

PS. Linn: Om jag låter dig skriva .. istället för ... kan inte jag få säga mig hela tiden då? .DS

Den lyser i olika färger när det ringer...

Äntligen har jag fått en SonyEricsson kompis igen. Jag och Nokia var riktigt tighta en gång i tiden, men nu klaffar det helt enkelt inte längre. Vi blev aldrig riktigt vänner jag och herr Plasttegelsten. Jag och nya fåni däremot...det känns som om vi känt varandra hela livet.

Lek och lär

Jag gillar min nya delkurs. Det är sjukt mycket roligare att läsa om och väga olika teorier och perspektiv mot varandra än att läsa om sånt tjafs som hänt/händer på riktigt. Det är ligger i min natur att tycka så.
Ämnet är Internationell Politik och hitttills handlar det mycket om olika synsätt på hur stater/andra aktörer förhåller sig till varandra internationellt och hur dessa synsätt vuxit fram.

...men även om det är intressant har jag nu tagit en liten läspaus och leker med min iPod istället. Han kände sig lite tom både mentalt och fysiskt. Han behövde således både lite att äta samt något nytt att leka med.

1/3

62 av 65. Det är inte fy skam om jag får säga det själv.
Nu är alltså en tredjedel av körkortet taget (och ett fantastiskt kort till detta). Det som följer är kontakt med bilskolan omgående, lån av manuellt växlad bil så snart som möjligt och lägga upp en planering för när de återstående två delarna ska genomföras.

Uppladdning

Jag och min far har precis varit nere på parkeringen för en pedagogisk teorigranskning av lille Prius. Tyvärr var far inte så säker på alla mina frågor om olika lampor, varningssignaler och vätskor. Därför fortsätter nu sessionen med lite datorprov och bokläsning.
Eftersom jag är sanslöst rik så tar jag det som det kommer. Jag har ju faktiskt varit fullt upptagen med Sveriges styrelseskick den senaste månaden, därav bristfälligt teoripluggande. Något jag däremot har som krav på att klara av det är att hitta till provsalen - hitta.se here I come.

Fiske

Idag har jag varit hemma hos Linn och telefontränat. Jag har ringt tre personer jag inte känner hittills idag. Ganska bra jobbat för en med telefonskräck. Nästa mål är samtal på engelska.
Förutom ringandet ägnade vi en del tid åt att minnas Robin och driva med våra fantastiska färdighter i såväl danska som engelska. En hel del beten har kastats ut under kvällen och nu återstår att se vad vi kan tänkas få på kroken.

Förkylningsknark

Myskläder, täcke på soffan, Bafucin, godis, Toon Disney och sovmorgon. Det finns helt klart en mysfaktor i det här med att vara lite sjuk, om det inte vore för själva sjukdomssymptomen vill säga. Utan halsont och öm kropp skulle det vara riktigt gosigt att ligga och titta på Luftens Hjältar. Nu har jag precis kurerat mig med Bafucin, vitaminer och Ibumetin. Det borde ge lite motivation till pluggande. Nu börjar jag i alla fall känna mig smått redo för tenta.

Helst skulle jag göra ett muntligt förhör...

Under kvällens middag har jag förklarat hur det gick till då Socialdemokraterna fick igenom förslaget om ATP-systemet och när/hur miljöpartiet bildades. När vi hade ätit klart följde jag efter mor min in i vardagsrummet och förklarade hur vår författning förändrats under de senaste 200 åren och hur denna stämt överrens med verkligheten. Nu ska jag förklara striden om löntagarfonderna för mig själv, läsa lite om EU: s uppbyggnad, försöka göra en tidslinje över parlamentarismens intåg i Sverige och läsa lite o kvinnorepresentation. Jag borde nog plugga lite politisk kultur i Sverige också, hur den ser ut och varför.

Anledningen till att pluggandet inleds så sent är att jag tävlat interntävling idag. Det var ett tag sedan. Alltså tävlingsdebut för mig och Alfredo idag. I LD: n var resultatet medelmåttigt, men LC: n gick förvånansvärt bra - 0/0 och drygt en halv sekund från första och enda placering. Han är en hoppstjärna den stora vita klumpen.

SNÖ

Det snöar ute. Risken är stor att snön är borta när jag vaknar imorgon, och när ni gör det också för den delen. Vissa kanske inte ens hinner med att se årets första snö. Därför vill jag bara kort rapportera om den innan jag går till sängs. Jag ä l s k ar den första snön. Jag har fånlett hela vägen hem och ler fortfarande åt att det är vitt på marken och flingor i luften. Snö.

Koncentrationssvårigheter

Jag har lite svårt att koncentrera mig på texten om kvinnorepresentation i riksdagen just nu. Delvis för att jag är trött och delvis för att min hjärna är fullt upptagen med att tänka på annat. Mest tänker den på att jag vill vara hemma och kolla film ikväll. Jag vill/orkar inte servera på seriös tillställning. Jag tycker inte om seriösa tillställningar. Övriga delen av hjärnan är nervös.

Just nu pluggar jag inte

Snart kommer min soffa. Jag hinner nog inte läsa något mer innan den kommer...och sedan hinner jag nog inte läsa något innan jag ska laga middag. Det är nog bäst att jag inte läser något mer. Fast planeringen säger att Möllers bok ska vara färdigläst idag. Det är väl bäst att lyda herr planering, så att man får åka och leka med Corona på lördag.

Igår lekte jag och Corona hoppning för första gången på evigheter. Vi hoppade studs och en liten oxer. Det var väldigt trevligt och möjliggjordes delvis av att Linn assisterade oss. Hon fick skritta av som belöning för sitt arbete på marken. På hemvägen fick vi lifta med en "Ej i trafik-buss" raka vägen till Danderyds sjukhus.

Celines

Hade jag varit rik skulle jag ha köpt lilla Celines i Danmark. Söt, pigg och duktig, vad mer kan man begära?

Framtiden

Lite plåster på såren. Lite bara. Det svider ganska mycket ändå. Egentligen är det väl inte så viktigt, men det är många minnen och mycket känslor. En bank till råga på allt. Visserligen min bank, men alltjämt en bank.
http://www.svenskafans.com/fotboll/aik/artikel.asp?id=200854

Uppställning!

Jag har gjort en riktig fassi-planering för veckan. Pluggandet är upplagt i detalj och som av en slump verkar jag ha glömt bort att planera in något idag...attan också. Då kan jag faktiskt inte göra något. Det skulle ju förstöra allt. Kanske att jag kikar lite i en bok senare. Kanske. Men, men har en planering är till för att följa - hence, today I dedicate my time to candy, Corona and moviemaking. Godis, godis, godis. Godis. Bara en gång till. Godis. Och choklad.

Californication

Drömmarnas delstat. Ingen mockning. Inga vintertäcken. Nu gäller det att göra reklam för sig, tur att Linn nästan är utbildad.

Hoppening!

Det blir liksom extra roligt att hoppa när man bara gör det varannan vecka...usch vad lite det låter. Jag vill hoppa mera. Faktum är att jag vill hoppa varje dag. Jag skulle till och med vilja sträcka mig så långt som att påstå att hoppning är det roligaste jag vet. Det är därför jag måste hitta ett jobb.

T r ö t t

Det är inte normalt att sitta på tunnelbanan klockan 14 på eftermiddagen och drabbas av 04.30 ångest när man når sin station - "jag orkar inte gå hem, jag kanske ska åka fram och tillbaka med tunnelbanan för att få sova lite...".
Idag fick jag tvinga av mig själv från tunnelbanan med löften om att jag skulle få sova på soffan när jag kom hem. Det har jag inte gjort än och nu är jag inte tillräckligt sömnig längre.

All hallows eve

Imorgon är det Halloween-firande på Mörbyskolan. En mycket stark tradition. Antalet utklädda brukar vara skyhögt och man får se allt från horor och vampyrer till papperskartonger och ostar. Jag ska klä ut mig til Mats Rubarth. Mest för att det är mycket enkelt, men sedan är ju också Mats en favoritspelare.
Nästa vecka ska jag ordna någon form av Halloweenkväll hemma hos mig. Den ska bestå av godis och skräckfilm. Och by the way så har jag semester nästa vecka. Jag älskar höstlov...
Fotnot: riktiga All hallows eve och därmed Halloween inträffar den 31 oktober.

Seriekrock

20:30 SVT - Anaconda, om fotbollssupporterkulturen
20:30 Viasat sport, 6: an - Champions League
21:00 TV4 - House

Om jag spelar in ett program på Odds TV, ett på stora TV: n och tittar på ett i mitt rum?

Jag behöver en personlig coach

Jag vill verkligen hitta ett hästjobb. Men jag hatar att söka jobb. Det blir inte roligare över att jag måste göra det på engelska. Jag fasar inför eventuella telefonsamtal säger jag bara, även fast jag vet att min engelska är hygglig och att jag allt som oftast klarar av att prata med folk. Det är sjukt läskigt i alla fall. Det handlar om att ge sig själv en spark i rumpan.

Typiskt

Jag kan inte hitta Elsa. Hon var inte på jobbet, eller jag såg henne i alla fall inte. Hon svarar inte i telefonen. Hon är så himla lätt att tappa bort ibland. Läser du det här så kan du ju ringa mig. Jag vill inte frysa på Norra ensam ikväll. Pappa bangar och farbror Björn är bortrest. Det finns alltså ett årskort ledigt. Det är helt klart en av de värre matcher jag pallrat mig iväg till. Det är kallt, det är ensamt, vi kan antingen ge Djurgården guld och komma lite närmre en UEFA-cup plats, bara för att få hoppet krossat i sista omgången, eller förlora mot fula Göteborg och stå ut med tjat om läggmatch i all oändlighet (fast vi kommer förlora bara för att vi är mycket sämre). Pest eller kolera. Jag väljer nog kolera.

Ibland är söndagar helt okej

Idag har jag sett barnfilm på bio. En hästfilm dessutom. De har liksom en tendens att bli lite, nja vad ska man säga...löjliga. Denna film var dock klart sebar (jag vill inte sträcka mig till Marias sevärd), även om hästen gnäggade stup i kvarten och stegrade sig nästan lika ofta. Han var i alla fall väldigt söt. Trigger hette hästen, eller typ Samoas prins av Stig Stern, och han var en toppstammad jätte fin hopphäst. Trigger var också misstänkt lik en PRE-häst. Intressant kombination.
Nu är jag hemma med familjen och håller på att laga chokladsås åt vår vaniljglass. Vi ska titta på "Upp till kamp" och äta glass. Sedan ska jag avsluta projekt renskrivning av anteckningar. Dessutom måste jag ta mig själv i kragen och tömma nya bokhyllan så att jag orkar flytta på den...

Ikea Family

Igår åkte jag till Ikea med mor och far. Det var trevligt, men tröttsamt. Innan mitt rum var iordning och alla saker ordentligt ihopsatta hade klockan hunnit bli halv tio. Därefter blev det supé, råttlek och lite tittande på "28 dagar senare". Så till slut kunde jag och mamma slå oss ner framför TV: n och titta på vårat inspelade House-avsnitt från i tisdags, även pappa gjorde oss sällskap denna gång.
Nu är det dags för mig att fortsätta med projektet att skriva rent mina anteckningar. Det har tagit ett par timmar hittills. Jag tänkte bli klar idag innan jag ska ha kvalitetstid med mina vänner. Jag måste nog ta reda på när det ska inträffa också, det finns nog ingen direkt plan.

Älskade säng

Jag kommer ha gått och lagt mig strax efter klockan tio. Jag är väldigt nöjd med mig själv. Fan vad skönt. Jag var så trött när jag gick till jobbet imorse att jag knappt visste om jag skulle orka hela vägen. Nu är det ändring på gång. Jag ska äta mina vitaminer och sova ordentligt. Hjälper inte det ska jag nog köpa järntillskott på apoteket. Om inte det hjälper måste jag mompröva in diagnos.

Att stå i kö

"Väntetiden är 6 månader."

Åh, tack så mycket. Det är bara så att jag kanske inte är hemma då. Jag antar att det innebär att ni kan boka en ny tid sex månader efter att jag kommit hem.
Så gick det med mina planer på att låta någon vitrock få skära bort min knöl på foten (aka min ganglion). Jag kan väl inte påstå att mitt tillstånd är akut, men borde de inte kunna ha en lite mer effektiv organisation? Jag bara frågar, vad vet jag om hur många som har fotproblem. Det kändes lite surt bara.

Heja på mig

Jag har precis deltagit i en undersökning som Landstinget utför bland landets ungdomar. Detta för att jag vill vinna en Sony Valio. Jag vetefan om det var värt 40 minuter av att svara på frågor. Visserligen en del intressanta frågor, men också mycket upprepningar. Hoppas jag vinner...visst är det ganska stor chans?
För övrigt ska jag ringa till Swedbank imorgon och skälla ut dem. Jag gick fredligt in på deras hemsida för att logga in på mitt bankkonto. Tyvärr fick jag inte göra detta via Mozilla Firefox för att denna webbläsare inte uppfyller bankens säkerhetskrav. Kul. Kul skämt. De menar alltså att jag ska använda explorer. För säkerhetens skull. Ha ha ha. Säkerhet my ass. Jävla hor-bank som har sålt sin själ till djävulen (a.k.a Microsoft). Jag tackar Swedbanks säkerhetssystem för alla de cookies och spybots som nu med största säkerhet klättrat in via explorer.

Hjärnornas kamp

Jag är nu ganska nöjd med vad jag lyckats skriva hittills, eller det var jag redan klockan halv tolv i förmiddags. Jag höll mig alltså till alternativ 1, skriva klart och sedan leka med Paintball. Jag och Paintball hade det riktigt trevligt. Eller jag i alla fall. Jag tror Paintball tyckte att jag var en tråkig surkärring. Lotta: Jag tror att din ponny har auktoritetsproblem. Vi har dock försökt medla med varandra.
Idag har vi diskuterat varför man måste gå in från hagen när en tvåbening säger det, att man inte får vifta eller sparka med frambenen, att man inte ska gå ut ur boxen om man är uppbunden (egentligen inte annars heller, men det är överkurs för lurviga ponnyer), vikten av att stå still när en ryttare sitter upp och slutligen stanna, starta och svänga när man blir tillsagd. Smart som han är insåg han ganska snabbt att vad det gäller själva ridbiten kan det ju bli ganska kul att vara lydig också, om man får någon skoj uppgift.

Alternativ 4...

...skriva nu. Orka. Suck, om det inte vore grupparbete hade jag kunnat skriva måndag natt, mycket mer min stil. Jag antar att det är därför jag behöver träna på just grupparbeten.

Ett stort glas ProViva och en landskamp senare

Jag och kusin gick och handlade ProViva blåbärssoppa till min mage i landskampens halvtid. Det gjorde min mage ett par snäpp gladare och mer tillfreds med tillvaron. Jag har även hunnit med att tvätta råttgrejor, städa buren och plocka undan det värsta i mitt rum. Jag har dock inte hunnit skriva något än...
Nu återstår att planera morgondagen. Ska jag:
1. Satsta på tidigt besök hos PB och ha resten av dagen fri för plugg.
2. Satsa på att ha pluggat klart till 17.00 och då åka till ponny (han måste ju få lunch liksom).
3. Satsa på att skriva hälften, åka till ponny och sedan skriva resten.
Det står mellan alternativ 1 och 2. Alternativ 3 är egentligen en risk som alternativ 2 innebär. Jag tror alternativ 1 är bäst, men det skulle ju vara sjukt skönt att göra klart plugget innan.

Stress är ju bara sååå kul

Det har helt klart varit lite mycket de senaste dagarna. Hästvaktande, grupparbete, förläsning, invitational, jobb och djuren såklart. Imorgon ska jag skriva min del av arbetet och åka ut till Paintball. Idag började jag dagen med uppstigning klockan åtta för att hinna läsa klart. Väl hemkommen från dagens grupparbetande tänkte jag äta och sedan lägga mig och vila lite. Äta har jag gjort, men min mage har gått in en sådan där trevlig period då den känns tom hela tiden oavsett hur mycket jag äter. Det är inte direkt en hungerkänsla utan snarare den känsla man får om man äter äpple när man inte ätit något annat på länge...äppelmage. Jag tror att det kan vara någon form av stressymptom. Vila gick inte heller särskilt bra, då jag bara får hjärtklappning när jag verkligen bestämmer mig för att verkligen vila. Det går tydligen utmärkt att somna när jag inte vill, men absolut inte om jag går och lägger mig någonstans.

Förnuft vs. känsla

Den klassiska konflikten. Upplysning vs. Romantik. Det blev förnuft. Vilket faktiskt var mitt enda tänkbara alternativ, men ändå. Det blir jobbigt hur förnuftigt och rationellt det än var. Magen säger inte samma sak som hjärnan i det här fallet. Hjärnan har dock även plånboken och framtidsplanen på sin sida.

Idiot

Nu har jag försökt svara på seminariefrågorna inför imorgon. Jag är otroligt trött, frustrerad, ledsen och besviken över min oförmåga att dra egna slutsatser/göra egna analyser utifrån det vi har läst/pratat om. Jag är inte van vid att min hjärna är så här dålig och jag kan absolut inte förstå varför den är det. Den har nog tagit slut. Frågor av det slag som tidigare skulle fått mig att skutta upp och ner av glädje ter sig nu som helt sjuka och obegripliga. Jag är jätte arg på mig (and it's not helping).

Hasta la victoria siempre...

Idag är det 40 år sedan Ernesto Guevara de la Serna dog. Alltså Che Guevara. Jag kan inte låta bli att gilla honom. Han hade en egenskap som jag verkligen beundrar - "att leva som man lär". Dessutom försökte han göra något, det kanske inte blev rätt eller som han hade tänkt sig. Men jag måste ändå beundra kampviljan. Viva la revolution helt enkelt!

En kille vi minns (länk)

Förmiddagsstund har guld i mun

Hur många sovmornar har mina fyrbenta vänner kostat mig? Det är en fråga jag inte vill veta svaret på. Som tur är har de varit värda nästan varje minut av förlorad sömn. Denna helg är bara ett av många typexempel - uppstigning lör/sön: 05.25/07.40. Problemet är väl egentligen att det ligger en konflikt mellan de stora fyrbeningarna som vill leka tidigt och mina små som vill leka sent.
När jag anlände till Stava imorse bestämde jag mig för att belöna mig och Corona med en mysig utetur efter gårdagens strapats. Det blev barbackaridning runt och i hagarna. Vi vågade oss till och med på lite galopp. Jag undrar när någon barbacka red på henne sist. Måste varit flera år sedan. Hon var i alla fall snäll och mjuk. Jag ringde fru ägare först för säkerhetsskull och förklarade att jag skulle ta på mig allt ansvar själv om jag skulle åka av.

Gosetävling

Jag gillar gamla hederliga Invitational, lätt som en plätt. Tävlingen som bara pågår ett par timmar och som för många vill vara funktionärer på. Det är så det ska vara. Nu återstår bara att undersöka vad de där som inte fick någon uppgift skulle kunna få göra. Jag tror att jag kom på en lösning precis nu.

Effektiv förmiddag

Ibland orkar man inte börja med något bara för att det känns så oöverkomligt. Så är det med det jag borde plugga nu. Jag har i alla fall hunnit tävla och göra funkisschema för Invitational hittills idag. Det är ganska effektivt jobbat. Nu skulle jag helst vilja kolla Sagan om ringen eller något med bror och chilla i soffan, men i vardagsrummet pågår "Projekt very stor ommöblering" och lillebror är upptagen med städning.
Tävlingen då. Hästen var spänd men ganska duktig, jag var inte särskilt spänd men inte så värst duktig heller. Jag ska analysera mig själv på video senare. Vi fick tre nedslag och ett stopp. Första tävlingen: 3 stopp; Andra tävlingen: 2 stopp; Tredje tävlingen: 1 stopp. Nästa bör vi alltså inte stanna någongång, inte enligt logiken i alla fall.

Dumma tjocka djur

Jag orkar inte med alla fel på djurjäveln. Måste hon bli sjuk hela tiden. Dessutom är verkar det omöjligt att banta ner henne utan att svälta ihjäl de två andra. Tjocka älsklingen verkar ha begynnande bumblefoot. Vilket är knölar på hasorna, troligen framkallade av en infektion som fått chansen genom smuts och belastning. Nu slåss hon och leker med Lilla och hon verkade inte ha ont i fossingarna, men det lär väl växa. Jag ska ringa farbror doktorn och fråga. Det är en ganska vanlig åkomma så något borde de väl veta. Kroniskt lär det dock vara, men lindringsbart.

Projicering

Jag lät precis kylskåpsdörren stå öppen extra länge. Bara för att jävlas med någon. Någon måste fan betala för det här. Jag är dessutom hungrig. Ett alternativ är att jävlas med mig själv och inte äta kvällsfrukost. Inget bröd har vi heller, inte något som jag vill äta i alla fall. Jag överväger att gå och öppna kylskåpet igen. Kanske frysen.

Matchreferat: AIK-Hapoel Tel-Aviv 0-1 (0-0)

Fitta. Domarjävel. Filmare. Hora. Det var allt från Råsunda idag.

Bara så alla vet...

...så går man aldrig ensam. Alla känner sig så fruktansvärt ensamma och utlämnade hela tiden. Alla är övertygade om att det bara är de själva som känner så. Alla tror att alla andra har fullkomlig kontroll hela tiden. Alla tror att ingen annan har ångest. Faktum är att alla känner sig misslyckade, för tjocka/för smala, korkade, otillräckliga, rädda, äckliga, oälskade och väldigt ensamma. Vissa lite oftare, andra mer sällan.
Det är vad jag tror. Är det inte så kan man väl säga att jag avslöjat mig lite. Om jag har rätt har jag tagit alla på bar gärning och i så fall tycker jag att vi i alla fall kan stryka ensamhetskänslan. Eller så kan vi åtminstone lyssna på Broder Daniel tillsammans.

Jag älskar logik

Från att ha varit extremt omotiverad och totalt ointresserad av körning har jag nu utvecklats till en riktigt körkortssugen person. Nyss gjorde jag ett litet mini-test som demonstrerar hur teoriprovet kan se ut och fick 100% rätt. Detta trots att jag inte läst om över hälften av det som frågorna handlade om. Det är ju bara så himla logiskt hela tiden, vilket jag tidigare har haft en uppfattning om att det inte skulle vara. Dessutom blev jag glad då jag läste att ett godkänt kunskapsprov gäller i ett år och inte två månader som jag alltid fått höra. Nu är det tidsbokning av teori på gång och ännu mera övningskörning. Planen är att jag ska kunna köra upp i februari. Lite mera Prius-körning, sedan sno farmors manuellt växlade bil och därefter lite lektioner. Sedan kommer jag sno Corona hela tiden och fara omkring hej vilt.

Förberedelser

Ett tag blev mitt chaufförsproblem olöst igen. Men nu verkar det ha löst upp sig. Nu ska jag bara få tag på Carro och förklara lite krångliga saker som jag inte riktigt förstår.
Det viktigaste med tävlingar är ju fikat, så det är dessutom hög tid att börja lura på vad jag ska baka.

Ouppfostrat

Jag hatar grupparbeten. Det har jag alltid gjort. Visst blir allt så mycket enklare när man får bestämma själv? Nu har vi i och för sig inte ens börjat med grupparbetet på kursen än, men det är just det som är problemet. Jag vill komma igång, men ingen har nappat på mitt fina mail om uppgiften. Det är inte ens någon som funnit det mödan värt att svara på huruvida de har börjat eller inte. Tack. Jag får väl försöka fånga någon under kvällens föreläsning. Så att jag blir etablerad som tjatkärring. Det är i alla fall en roll som jag känner mig bekväm i.

Hästisar

Funkisuppslutningen inför Invitational är formidabel. Det borde inte bli särskilt svårt att pussla ihop ett riktigt bra schema, men lite problem dyker väl alltid upp. Hästdelen av mitt liv känns faktiskt förvånasvärt bra just nu. Det är jättekul att rida lektion, det är super att ha Corona och Lisa och ett ytterst intressant jobberbjudande hamnade på bordet idag. På lördag är det dessutom tävling och det är skojsigast av allt!

Hemligstämplat

*** * *********
****
*******
****
**********

Ovanstående är sådant som förmodligen skulle kunna vara kul för er att läsa om, men som jag tyvärr aldrig kommer att skriva om. Det skulle kanske kännas skönt att göra det, jag älskar att just skriva av mig saker. Men det går inte, inte när man känner sina läsare (i alla fall de flesta tror jag...).

Stora ködagen

Jag borde anat något redan under förmiddagen då jag och Linn stötte på både tomma kassor och låångsamma kassörskor. Det var dock först då pappa berättade om bilköerna på väg till och från Ikea och hans upplevelser från själva Ikeakassakön som jag började ana oråd. När vi sedan möts av köer halva vägen intill Solna innan matchen och en sällan skådad parkeringsbrist började det kännas smått löjligt. Då vi såg köerna utanför Norra kröp irritationen fram. Vi kom till slut fram till biljettkassan, men där var det totalstopp ett antal minuter in i matchen innan vi fick komma in. Behöver jag nämna bilköerna påväg ut från Näckrosen påväg hem?
Stora ködagen. Lägg datumet på minnet.

TV-Familjen

I min familj prioriteras TV- och filmtekniken högt. Pappa pysslar mycket med våra kanaler och man vet aldrig hur många vi har när man sätter på TV: n. Det faller sig ju därför naturligt att köpa ny TV med HD-beredskap och annat skoj. Det har vi gjort idag. Nu står det en 50-tummare i vardagsrummet. Den har inte fått sin egentliga TV-bänk och placering än och just nu är det bara en sak som syns i vårt vardagsrum och det är en TV. Pappa gnäller lite på bildkvalitén, men man får inte vara för hård mot spinkiga TV:sar, de är sämre...framförallt om man inte har fyrtiotusen.
Nu vill jag titta på Sagan om Ringen.

Mina stora gosedjur

Idag var jag ute i Stava i fem timmar och bara pysslade med hästarna. Vi gosade, promenerade och ryktade (jag ryktade, hästarna blev ryktade). För min del blev det även lite mockning och vattenhinksfixande, men det är rätt skönt att pyssla med också. De är verkligen två stora gosedjur. Eller nja...ett stort och ett litet kanske. Det är faktiskt väldigt behagligt att bussen hem inte går förren tidigast 18.00. Det blir helt naturligt att göra allt lite långsammare och bara koppla av i stallet.
Efter Stava bar det av till stallet med något högre tempo. Där åt jag lite pannkakor och genomförde en hoppträning på Silva. Hon hoppade fint och var duktig på hovlyftning vid hovkratsning. Bara bra alltså. Kuriosa från hoppningen: Jag fick korta stiglädren sex hål. Kanske inte den som vuxit mest över sommarlovet.

En Efterbliven Hufvudstad

Varför är tunnelbanan stängd nattetid till vardags i vår huvudstad? Får SL pengar under bordet från Taxi-bolagen? Är SL snåla och ovilliga att betala OB-tillägg? Råder det utegångsförbud?
Frågorna är många. En ynka avgång i timmen borde de väl kunna mäkta med. Jag gillar inte nattbussar. Det finns bara en sak som får mig att hysa en viss ömhet för dem - de stannar i Mörbylund.

Upp till kamp emot Ingvar

Det går ju aldrig. Det är alltid något som antingen saknas, är felkonstruerat eller trasigt. Instruktionerna är faktiskt ofta hyfsat pedagogiska, men inte synkade med de delar som ska snickras ihop. Jag pratar förstås om sysslan "montera-ikea-möbler". Detta var något som jag skulle göra idag. Några stolar i aulan skulle monteras upp. Lätt som en plätt tänkte jag, fyra skruvar för sitsen och fyra för ryggstödet. Tyvärr hade konstruktören gjort det lite väl lätt för sig och hade till sina välvda ryggstöd konstruerat väldigt raka ramar för ryggstödet att fästas i. Det gick inte att skruva i fyra skruvar. För delarna passade inte ihop. Hur jävla svårt kan det vara.

Ägda

I Djurens Rätts tidning denna månad finns en liten serieruta under rubriken Animalerna. Denna föreställer ett rådjur och en hare som betraktar tung biltrafik och säger: "De förökar sig verkligen hämningslöst. Om ingen sätter stopp kommer de att förstöra sin naturliga miljö."
Till alla jägare. Till alla tillskyndare av skyddsjakt. Till alla som helt enkelt tycker att våra rättigheter sträcker sig längre än andra djurs, medan våra skyldigheter aldrig diskuteras.

Efterlysning

Sökes: Chaufför + bil med dragkrok, som gärna går upp tidigt den 6:e oktober och kör mig och Corona till Hufvudsta. Jag lovar att underhållningen är förstklassig. Utöver min fantastiska humor bjuds det på förstklassig ridning. Dessutom kommer jag förmodligen baka något sjukt gott.

Tjänsten tillsatt.

Dagen D

Derby. Nästan seriefinal. Himmel eller Helvete...eller kanske oavgjort, men jag tror knappast det. Det saknas inte vilja att vinna från något håll. Innan nervositeten tar över helt ska jag läsa klart om EU, det har en något lugnande effekt. Därefter blir det kaffe i staden med Louise. Och sedan får vi se hur livet utvecklas.

Sömnigt pluggande och försening

Nu har jag läst hela kapitlet om "Sveriges konstitution". Jag somnade flera gånger under tiden, även fast boken faktiskt är mycket pedagogisk och intressant. Det kallar jag effektivitet - kombinerat plugg och vilande.
Egentligen borde jag inte vara hemma nu. Jag ska iväg på en liten tillställning, med början klockan åtta. Men det gäller att anpassa sig till sjukliga vänner så att de känner sig manade att haka på. Bättre sent än aldrig./Fint folk kommer sent.

En över förväntan trevlig förmiddag

Imorse ringde min klocka 06.30, tror jag i alla fall. Jag vaknade nämligen inte av den förrän 06.53, vilket var en minut innan min buss skulle gå. Det var bara att ställa in sig på 07.24 bussen och laga lite frukost under väntetiden. För säkerhetsskull hörde jag av mig till funktionärsansvarige Amme, som behövde mig på plats innan åtta, och försklarade att jag missat en buss men att jag skulle hinna så länge nästa buss var i tid. Hur tänkte jag då? Varför skulle 509:an vara i tid? Det blev till att ringa Amme igen och hon skickade genast iväg en bil med chaufför. När bilen kom hade bussen fortfarande inte synts till och den var i och med detta dittills 20 minuter sen.
Jag hann i alla fall i tid för att lära mig att skriva siffor i dressyrprotokollen på datorn. Detta var sedan vad jag gjorde mellan 08.00 och 14.00. Det var faktiskt ganska trevligt. Roligt ska jag inte säga, men det blev faktiskt inte långtråkigt heller. Jag var i förväg inställd på att dö av tristess, men jag var inte ens nära. Dosen av funktionärande var dock nog för mig och nu är det plugg som gäller. Jag beundrar alla som är heltidsfunktionärer över helgen - been there, done that och det är låååångtrååååkigt.

Fredagkväll!!!

Jag ska bara laga god mat, läsa lite om Sveriges konstitution, gosa med djuren, titta på TV och vila. Sjukt skönt. Att klockan bara är kvart i sex och jag redan hunnit med Corona ute på Stava, köra bil och handla pennor känns dessutom jävligt bra. En bra kväll helt enkelt.

Guacamole - Mozzarellamackor - Oliver - Goseråttor - "Upp till kamp"

Fix idé

Något av de saker i vardagen som gör mig mest irriterad är när det inte finns råvaror hemma att göra något ätbärt lite snabbt. Jag tycker väldigt mycket om att äta, men att jag är oerhört kräsen försvårar utövandet av detta nöje. Nu ville jag till exempel äta youghurt och flingor. Vi har youghurt och vanliga Kellogs's cornflakes. Problemet är att jag vill ha mina flingor. Egentligen är det väl mest min egen kräsmagenhet som gör mig irriterad. Densamma som på kvällarna försvårar lagandet av middag, eftersom jag alltid blir sugen på en specifik maträtt. Denna specifika maträtt blir då det enda jag kan tänka mig att äta, allt annat framstår som fullkomligt absurt och otänkbart. Som tur är har jag en del jokermaträtter, alltså mat som jag alltid kan äta ungefär som ett "vad-som-helst-kort". En av dessa är halloumimackor. Det är det enda jag ätit till middag hittills denna vecka.

Stackars lilla hjärni

Min hjärna får arbeta hårt stackarn. Just nu tänker den mycket på plugg och en hel del på annat också. Den är ganska förvirrad. Den har dessutom fått fatta en del beslut (t.ex anmälan till hoppgruppen), som den inte är säker på. Chefen över hjärnan skickar en massa halvfärdiga och tvetydiga uppgifter hela tiden som gör den helt förvirrad. Hjärni har inte kunnat dra en ordentlig, välgrundad slutsats på flera veckor känns det som. Jag ska försöka hjälpa den. Uppdrag struktur ligger framför mig. Jag vet av erfarenhet att hjärni älskar struktur.

Guldstrid och guldfrossa

Det bidde inget pluggande ikväll. Detta på grund av att Djurgården-Trelleborg omöjliggjorde koncentration på svensk politisk historia. Det blev fullt fokus allsvenskan. Vilket fortfarande sitter i. Det kommer nog vara mycket fokus allsvenskan nu mot slutet av serien.
Jag får uppbåda lite pluggkoncentration under morgondagen. Seminariet snor visserligen lite kvällstimmar, men jag borde hinna en del mellan jobb och skola.

Det kan alltid bli värre

Ingen Kenny Pavey. Ingen Daniel Arnefjord. Bara en poäng idag. Djurgården möter Trelleborg hemma. De tar ledningen vid vinst.

Nästan helt säker

Den behöver visserligen finputsas och så måste jag fundera lite, lite till. Det är ju bra att vara helt säker. Dessutom ska jag ju bestämma hos vilka och kanske få lön först.

Rast

Jag har pluggat från klockan kvart i ett tidigare idag och tyckte att jag var värd en rast nu. Koncentrationsförmågan har stadigt sjunkit vartefter timmarna tickat iväg. Seminariefrågorna är lite kluriga, framförallt dem som det inte finns svar på i kurslitteraturen. Dessutom upptäckte jag att jag ska läsa över tvåhundra sidor inför onsdagens föreläsning. Jag trodde det var åttio eller något annat humant. Det krockar lite med mitt liv. Jag ska i alla fall försöka hinna med allt i tid, eftersom det varit mycket denna vecka just på grund av att jag inte hade läst det som skulle varit gjort tidigare.
But for now...rast.