Typiskt

Jag kan inte hitta Elsa. Hon var inte på jobbet, eller jag såg henne i alla fall inte. Hon svarar inte i telefonen. Hon är så himla lätt att tappa bort ibland. Läser du det här så kan du ju ringa mig. Jag vill inte frysa på Norra ensam ikväll. Pappa bangar och farbror Björn är bortrest. Det finns alltså ett årskort ledigt. Det är helt klart en av de värre matcher jag pallrat mig iväg till. Det är kallt, det är ensamt, vi kan antingen ge Djurgården guld och komma lite närmre en UEFA-cup plats, bara för att få hoppet krossat i sista omgången, eller förlora mot fula Göteborg och stå ut med tjat om läggmatch i all oändlighet (fast vi kommer förlora bara för att vi är mycket sämre). Pest eller kolera. Jag väljer nog kolera.