Imorse ringde min klocka 06.30, tror jag i alla fall. Jag vaknade nämligen inte av den förrän 06.53, vilket var en minut innan min buss skulle gå. Det var bara att ställa in sig på 07.24 bussen och laga lite frukost under väntetiden. För säkerhetsskull hörde jag av mig till funktionärsansvarige Amme, som behövde mig på plats innan åtta, och försklarade att jag missat en buss men att jag skulle hinna så länge nästa buss var i tid. Hur tänkte jag då? Varför skulle 509:an vara i tid? Det blev till att ringa Amme igen och hon skickade genast iväg en bil med chaufför. När bilen kom hade bussen fortfarande inte synts till och den var i och med detta dittills 20 minuter sen.
Jag hann i alla fall i tid för att lära mig att skriva siffor i dressyrprotokollen på datorn. Detta var sedan vad jag gjorde mellan 08.00 och 14.00. Det var faktiskt ganska trevligt. Roligt ska jag inte säga, men det blev faktiskt inte långtråkigt heller. Jag var i förväg inställd på att dö av tristess, men jag var inte ens nära. Dosen av funktionärande var dock nog för mig och nu är det plugg som gäller. Jag beundrar alla som är heltidsfunktionärer över helgen - been there, done that och det är låååångtrååååkigt.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
509an= die in hell! Opålitligare buss får man leta efter.
Visst är jag effektiv som fixar hämtning m chaufför på två röda? :D
Nu är helgen över och den här heltidsfunktionären och funkisansvarige tackar för sig och för DIN fantastiska insats som knappare och kür-musikare!
Tacktacktack! DU är bäst!
haha jag kände mig som en lagom entusiastisk funkis, men det funkade ju bra iaf :)
Jag ska börja ringa taxi-amme lite oftare tror jag, bättre service får man leta efter.
Post a Comment