Hyperventilering och mjölksyra

Jag har intervalltränat i Mörbylundskogens backe. Det var ganska jobbigt. Det är en sådan där lurig backe som inte är brant, men inte obrant heller, och ganska så lång. Den är dessutom lite mer brant i bland och väldigt mycket brantare mot slutet än i början. När jag hade sprungit upp första gången funderade jag över dagens vätskeintag. Detta har bestått i en kopp varmchoklad på morgonen och därefter två koppar kaffe. Ett fantastiskt träningsunderlag. Andra vändan började jag notera min hyperventilationsliknande andning. Jag har lite rester efter en förkylning kvar i luftrörssystemet vilket hindrade min andningsförmåga något. Det gick också att konstatera att jag inte vant mig vid den kallare höstluften än, den gav trevliga smärtor i hals och bröstkorg. Just på grund av alla dessa faktorer kände jag mig extra duktig när jag spurtade upp för backkrönet efter den femte (och sista) vändan upp. Därefter kunde jag lugnt jogga hemåt, men jag tvingades till gång i alla nedförsbackar av mjölksyran. Benen bokstavligt talat vek sig under mig då jag skulle försöka stadga upp någon form av motstånd i nedförsbacke.