Vissa människor...

...gillar man på en gång. Så är det med våran relativt nyinflyttade grannfamilj. Första gången jag träffade någon av dem var när jag smällde up dörren på deras dörr när en av dem kom kånkandes på en flyttkartong. Jag bad om ursäkt, varpå hon sken upp som en sol och var väldigt ivrig att få presentera sig för sin nya granne. Kanske inte så märkvärdigt, men hon och hennes kille/man är alltid så glada när möter jag dem och hälsar alltid. Jag gillar dem. Och deras söta barn.