Igår var jag i staden och handlade och plötsligt verkade mitt gamla högstadiejag flyga i mig. Kanske var det att jag spankulerade i skivbutik för första gången på länge. Jag vred och vände på många skivor. Innan det till slut blev en Clash-skiva, som tyvärr inte fanns inne på grund av något packfel. När jag gick i åttan var jag inne i stan nästan varje dag. Jag och Helene, hela tiden. Vi tillbringade sjukligt mycket tid i skivbutiker och resten av all tid med att dricka té och äta mozzarella mackor på café. Och så såg vi ut som vi gjorde också. Jag har aldrig mått så bra och så dåligt på en gång som under denna period. Men nog var det det bra som tog överhanden när jag ovanligt rakryggad vandrade omkring i mina ylvakläder. Jag vet att man inte ska vara ytlig. Men detta var inte ytlighet. Någonstans under denna period kopplade jag ihop allt som fanns under ytan med allt jag visade utåt. Och folk blev irriterade! Det var ju galet roligt. Varför trodde jag att jag hade rätt att bete mig och se ut annorlunda!? Vad jag älskade att se dem så upprörda, att se dem stirra efter mig pekandes och viskandes.
Nu är jag inte lika arg längre. Provocerandet är inte särskilt givande längre. Däremot råkade jag igår vandra in på barnavdelningen hos en av våra stora klädkedjor och hitta två plagg som jag var tvungen att köpa. Efteråt kom jag på att jag visst råkat handla till Ylva 15 år, men snygga var de i alla fall.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment