De glada äggen

Idag har jag sett glada ägg. Jag har nämligen fått sex stycken ägg i present. Dessa ägg är värpta av hönor som ägs av den lärare på Mörbyskolan som gett mig dem. Han är snäll mot hönor så jag antar att hönorna är glada. De får gå ute och ha det mysigt och är inte så värst många heller. Jag blev väldigt glad över äggen och jag tyckte nästan att de såg glada ut när jag tittade på dem. Jag blev alldeles varm inombords, annars är ju ägg lite ångest.

Ibland får man skolka

Jag är alldeles för fattig, mitt liv är alldeles för oorganiserat, jag måste till veterinären och återigen jag är alldeles för fattig. Det blir inget Råsunda för mig idag. Jag sjunger hemifrån. Vi ska vidare i UEFA-cupen!

Hjälp...

Tjocka Chili är väldigt konstigt tjock. Detta betyder att hon är extra tjock vid sitt vänstra armveck. Chili är en råtta. Detta innebär att sannolikheten att den konstiga tjockheten beror på puckade celler som gör något dumt är ganska stor. Vi ska åka till farbror doktorn snart och hoppas på det bästa. Om inte annat på att man kan göra något åt det där som det kan vara, ni vet - världens obehagligaste ord.

PS. Blogger tycker att armveck ska skrivas: arm veck. DS

Pappa kom hem

Pappa ska köra mig till Universitetet. Nu är pappa ute och springer. Jag vill åka så fort som möjligt och hitta min sal. Efter att ha läst lite om lokaler på Statsvet.inst. hemsida ringde jag till Amme istället. Hon var mycket bättre på att lämna information, som dessutom ledde till att jag förstod informationen på hemsidan.
Bara så ni vet kommer...
...alla andra ha alla böcker
...alla andra vara mycket äldre
...alla andra vara sjukt elaka
...alla andra vara mycket smartare

Hoppehästen

Världen är så stor, så stor

Ibland känner jag mig lite som Lasse Liten. Just nu till exempel. Imorgon börjar min kurs och jag är känner mig väldigt utlämnad åt mig själv vad gäller alla praktiska göranden kring pluggandet. Hela livet har man överösts med instruktioner i skolan. Instruktioner som ofta varit löjeväckande övertydliga. Detta vad gäller allt från scheman, böcker, prov och pennor till att man ska vara snäll mot varandra. Nu däremot registerade jag mig hos expeditionen och kvinnan som jobbade där sa bara "nu är du registrerad". Men, men, men...ska du inte förklara allt för mig kvinna!? Det är alltid någon som förklarar allt. Det har i alla fall jag trott fram till och med nu. Snacka om tur att jag har Amme, en riktig universitetsräv.

Terva Leijona

Jag har tjärpastiller. Älska. Mamma har åkt finlandsfärja med jobbet så nu har vi ett fint godisförråd. Godiset i övrigt är dock inte särskilt viktigt, men mina tjärpastiller. De finns ju ingen annanstans. De är faktiskt utvecklade för att passa den finländska smaken, men de passar mig med.

Home sweet home

Äntligen hemma. Efter en för mig alltför lång visit hemma hos farbror med respektive i Upplands Väsby.
Jag har fattat ett beslut. Hädanefter åker jag hem i god tid innan det blir som det alltid blir. Det blir bara trist för alla andra när jag förvandlas till surkärringen från helvetet och jag har det inte särskilt kul själv. Idag fick jag panik då jag inte ens kunde åka hem själv. Sista tåget hade gått. Annars är jag inte helt främmande för att ge mig av då jag tröttnar, det har blivit en del nattliga utflykter genom åren.

Hur gör djur

Jag satt mig nyss med min fina nya bok "Körkortsboken" och läste ett par kapitel. Ett kapitel handlar om barn i trafiken. Nu tänkte jag delge en del av de små fakta jag lärt mig om barn idag.
"Deras benägenhet att lyda plötsliga ingivelser gör dem mycket opålitliga i trafiken."
"Barn är små till växten..."
Är barn någon art som är väldigt liten? Om man är liten till växten så innebär väl detta rimligtvis att man är mindre än average Joe. Alla barn kan ju knappast vara små till växten i den bemärkelsen. Men det är ju ändå bra att de uppmärksammar barnens ringa längd, jag hade inte en aning.

Det var kul så länge det varade

Nu är det slut på att sitta hemma och slappa. Jag blir ju helt överöst med jobb. Imorgon måste jag ta tag i vilket det blir och säkerställa att det blir, för inget klart innan jag har skrivit något fint på ett papper.
Idag har jag varit sjukt välorganiserad. Jag började dagen med att klä på mig väldigt stiliga och vuxna kläder. Därefter åkte jag in och registrerade mig på min kurs. Sedan for jag med tåget till min arbetsintervju och genomförde den på ett mycket lyckat vis. När jag kom hem skrev jag ut kursens schema och kursplan och läste igenom all information jag kunde hitta. Innan jag ställde mig och lagade middag åt mig och far var vi ute och sprang i 50 minuter. Maten blev självklart väldigt god.

Jävligt korkat

Om man har lite djurvana och ett djur med aggressiva tendenser då vet man att det är dumt att tvinga sig på djurhelvetet när hon sover. Jag blev dock orolig över att hon inte ville komma ut. Det borde jag inte blivit, inget fel på den råttan. Min hand är dock skadad. Jag kan knappt använda den nu vid datorn.

They're back!

Lugnet är över. De är tillbaka. Vi har sett varningstecknen på gatorna och hört historier från våra vänner. Nu har de kommit hit. Husspindlarna. Exemplar nummer 1 hösten 07 på Klostervägen 1c iakttogs i trapphuset kvällen den 22 augusti. Jag har inte saknat dem. Dessutom springer ovanligt äckliga exemplar av sådana där spindlar med trådsmala ben och klotrund kropp runt i mitt rum. Idag har jag sett två och lyckats släppa ut en, med Elsa som medhjälpare. Snart kommer husisarna in till oss och då är det kört.

Snabbtorkande målarfärg

Uttrycket "som att titta på när målarfärg torkar" är något jag direkt associerar till mina ofta återkommande diskussioner om att dressyr är tråkigare än hoppning. Idag var det dock riktigt roligt. Corona är allt en fin liten häst. Efter avslutat träningspass fick jag och Elsa en shettis i present. Det var kul. Vi fick bara ha honom tills vi släppt honom i hagen, men det räckte. Han var bredare än han var hög. Jag älskar shettisar, även om de är lömska som få.

Goodmorning Starshine

Lilla Grå råttan var vaken när jag kom hem så hon fick följa med mig på upptäcksfärd hit till pappas skrivbord. Hon är i vanliga fall en ganska renlig dam, men nu verkar hon känna ett stort behov att markera in något slags revir här runt datorn. Det småkissas hej vilt. Jag blev tvungen att hämta en stor rulle hushållspapper. Nu är hon helt tossig och springer fram och tillbaka från mig till skrivbordet. Allt konstigt måste utforskas minst fyra gånger. Det finns få saker som är så söta som en råtta när den står på bakbenen och vädrar. Om råttan dessutom har en söt vit haka är man helt såld, jag lovar.
Det vi gör här vid datorn är att ta reda på vart jag ska ringa senare under förmiddagen för att ta reda på hur jag ska registrera mig på kursen. Jag hör ju egentligen inte hemma på reservuppropet, eftersom jag redan fått plats, men var jag annars ska ta vägen kan man undra.

Det löser sig

Mitt liv börjar sakta ta form igen. Jag ska på arbetsintervju, visserligen inget säkert kort men det finns i alla fall hopp om någon någongång kommer vilja anställa mig. Jag får gå i skolan! De har bestämt sig för att jag inte kan rå för Postens misstag och jag får gå min lilla kurs. Introduktion i svensk och internationell politik - det låter sjukt kul. Ni som känner mig vet att jag menar det.

Dumma mig

När ska jag lära mig att jag inte är skapt för att sova på dagen? Jag mår sjukt dåligt av att sova middag. Trots vetskapen om detta trillar jag gång efter annan dit och slumrar till på vår stora sköna soffa. Efteråt mår jag som alltid pyton. Nu har jag precis vaknat till efter en tupplur på soffan och känner mig väldigt trött, illamående och irriterad. Post sleep syndrome suger.

Falska förhoppningar

Jag kom nyss hem och såg precis att jag fått två kommentarer på föregående inlägg. Wow! Jag har vänner som vill diskutera fotboll. De kanske har synpunkter på mina åsikter om domsluten? Kanske vill de diskutera hur sjukt bra Obolo är?
Men nej. De undrade vad kvittera betyder...men jag är glad att de bryr sig tillräckligt för att fråga.

Putsar på målskillnaden

4-1 vinst över Örebro borta. Det kändes ju kanske lite löjligt att de fick rinna igenom och göra ett mål i sista minuten. I historiens tätaste allsvenska måste man ju ha en riktigt snygg målskillnad. Något som vi jobbat hårt på de senaste matcherna.
Någon slags domarskandal har dock snott två poäng från fina Liverpool. Chelsea fick en felaktig straff och kvitterade. Dessutom verkar domaren ha missat att visa ut en spelare efter ett andra gult kort. Det luktar Italien.

Supermamma!

Min mammas superkraft är att hitta saker. Så fort domaren blåste för halvtid skickade jag iväg henne. Mamma leta nu! Det tog kanske en eller två minuter innan hon kom tillbaka med lille foni. Han låg där han alltid ligger. Men jag menar varför skulle jag lagt den där...

Telefoni, kom fram nu

Snälla lilla foni kom fram. Hur fan kan man tappa bort sin telefon hemma? Jätte bort menar jag då. Fram tills nu har min telefon aldrig dött av battorsk. Nu är den död. Han kan alltså inte ens ropa på hjälp där han ligger alldeles övergiven. Foni om du ser det här ska du veta att jag inte kommer vara arg när du kommer tillbaka.

Den döda höronsnäckan (alt. jag vill gnälla lite)

Dumma mina höronsnäckor. För ungefär en och en halv månad sedan fastnade jag i min ena höronsnäckas sladd. Då gick den lilla snäckan sönder lite grann. Sedan dess har jag fått trycka ihop den några gånger om dagen, men men det gick väl att leva med. Igår slutade dock ljudet att fungera! Nu går alltså skatteåterbäringen åt till nya hörlurar. Jag tror det blir hörlurar istället för höronsnäckor.

Hovet 15:e december

Tack. Jag behöver Marilyn Manson.

Hoppsan jag kom visst in i leken

Igår var jag i staden och handlade och plötsligt verkade mitt gamla högstadiejag flyga i mig. Kanske var det att jag spankulerade i skivbutik för första gången på länge. Jag vred och vände på många skivor. Innan det till slut blev en Clash-skiva, som tyvärr inte fanns inne på grund av något packfel. När jag gick i åttan var jag inne i stan nästan varje dag. Jag och Helene, hela tiden. Vi tillbringade sjukligt mycket tid i skivbutiker och resten av all tid med att dricka té och äta mozzarella mackor på café. Och så såg vi ut som vi gjorde också. Jag har aldrig mått så bra och så dåligt på en gång som under denna period. Men nog var det det bra som tog överhanden när jag ovanligt rakryggad vandrade omkring i mina ylvakläder. Jag vet att man inte ska vara ytlig. Men detta var inte ytlighet. Någonstans under denna period kopplade jag ihop allt som fanns under ytan med allt jag visade utåt. Och folk blev irriterade! Det var ju galet roligt. Varför trodde jag att jag hade rätt att bete mig och se ut annorlunda!? Vad jag älskade att se dem så upprörda, att se dem stirra efter mig pekandes och viskandes.
Nu är jag inte lika arg längre. Provocerandet är inte särskilt givande längre. Däremot råkade jag igår vandra in på barnavdelningen hos en av våra stora klädkedjor och hitta två plagg som jag var tvungen att köpa. Efteråt kom jag på att jag visst råkat handla till Ylva 15 år, men snygga var de i alla fall.

Knightbus

Idag blev det nattbuss påväg hem från staden. Turligt nog lyckades jag locka Elsa att hålla mig sällskap, hon fick löften om kakor och te. Resan blev dessutom riktigt underhållande då vår busschaufför inte var som alla andra busschaufförer. Någonstans i Edsberg stannande han till och förklarade att vi fick vänta en stund medan han gick för att hämta något han glömt hemma. Vi blev förstås väldigt nyfikna på vad han hade glömt. Då vi gick av samlade Elsa mod till sig och frågade vad han hämtade. Tråkmånsen svarade bara att det var en "personlig grej". Då skenade min fantasi totalt iväg...

Jag skulle hålla dig i handen hela tiden om det gick

Bild ur musikvideon: Death Cab for Cutie - I will follow you into the dark

I rest my case

Det är Postens fel. Alltihop. Eller antagningsenheten. Jag har nu rotat fram bevis som helt avskriver mig från de misstänkta. Det gick nämligen inte att kryssa Nej på svarskortet, bara Ja eller inget alls. Och jag vet att jag gjorde kryss. Alltså jag har gjort allt som stod i min makt för att tacka ja till kurshelvetet. Dessutom vägrar antagningsenheten svara i telefon. Deras telefontider: 09:00-16:00 måndag-fredag...

Tillbaka i verkligheten

De senaste fyra dagarna har jag bara existerat i Ponny-SM-världen. Jag hade nästan glömt bort att det finns en annan verklighet än Täby Galopps innerplan. Idag återvände jag dock till denna. Dagen började ute på Stava där jag och Karin storstädade. Jag lyckades få med mig en hel säck med saker hem (nu måste jag nog köpa en häst snart). Därefter var det dags för terminens första ridlektion. Denna genomfördes på gulliga Annie. Jag kände mig dock något disträ under dagens stallvistelse, jag hade visst förträngt en hel del av verkligheten.
Verkligheten attackerade mig även i form av ett brev från antagningsenheten som tydligen inte fått mitt ja-svar inför höstens kurser. Jävla Posten! Samtidigt gnager en otäck tanke i huvudet: kan jag ha kryssat för nej på svarskortet...

Se ya soon

Jag kan knappt vänta tills vi får träffa Spettan igen. Alltid välkommet med lite styrketräning. Denna helg har verkligen inte varit någon semester, men jag står fast vid att hårt jobb är bättre än långtråkighet. Det är det värsta som finns. Nu ska jag vila några dagar, jag har bara bokat veckan til 105% än så länge, sedan är det tamejfan dags att skaffa jobb! Just nu funderar jag på att svänga förbi gamla jobbet imorgon och checka läget, men jag är sugen på jobb med snabba hästar också.

Favoriterna

Little Irish Lad, Young Gaylord, Kilkenny, Lord Calvin och Kalle Kvalster. Helt klart menade att vara mina favoritpållar. Vilka superponnyer liksom.

Tropikerna flyttar till norden

I förrgår trodde jag att jag bodde Sverige. Idag har mina misstankar från gårdagen, att jag hamnat i en regnskog, förstärkts. Jävlar i helvete vilket äckligt väder det är. Jag behöver knappt lyfta ett ögonlock för att svettas som ett djur...
Ponny-SM då. Ja, det gick väl hyfsat. Jag är van vid att det går bättre. Men några funktionärer var super och alla gjorde sitt bästa, mest var det jag som inte var helt på hugget i organiseringen. Duktiga funkisarna, de flesta jobbade dessutom övertid. Men var var karamellen hela dagen?

...

Mest är jag inte förvånad.

Nu rullar det...

Nu är banan byggd och de flesta lastbilarna på plats. Ponny-SM är igång...så nu är det bara att hoppas att allt rullar på. Det enda jag kan göra nu är att hoppas att alla som ska sköta sig gör det. Oftast gör de ju det också, men man kan aldrig så noga veta med folk.

Sååå skön dag

Idag vaknade jag klockan tio uppe i min fina säng och snoozade därefter några minuter. Därefter gick jag upp och åt frukost, tyvärr utan varmchoklad. Kan man skriva så? Jag menar ju varmchoklad och inte varm choklad. Fast varmchoklad liksom är varm choklad...Det hörde inte till saken. Jag bakade chokladbollar så fort jag plockat undan frukosten och sedan började det bli dags att klä på sig rena kläder. När allt detta var fixat for jag och lillebror in till Globen där vi mötte upp Louise. Tillsammans vandrade vi till hovet och satte oss att köa. Där satt vi sedan från 12-19 och bara mös av det fina vädret och våra goda chokladbollar. Vi köpte lunch/middag på äckliga Mc'Donalds för att det var vad som fanns att tillgå och åt oss äckligt mätta. Sedan fick vi komma in och bevittna mycket bra musik live. Han är så begåvad Trent. Snacka om gåshud under Hurt.
Dagens bonus var de 1700 kr som bankomaten gav till min lillebror. Hur in i helvete kunde han ha sån tur?

Jag är en lycklig idiot

Det är så otroligt skönt att det börjat släppa nu. 15 mål på fyra matcher det är inte fy skam. Stenen i bröstet känns lite lättare och man kan nästan andas på Norra.

Vissa människor...

...gillar man på en gång. Så är det med våran relativt nyinflyttade grannfamilj. Första gången jag träffade någon av dem var när jag smällde up dörren på deras dörr när en av dem kom kånkandes på en flyttkartong. Jag bad om ursäkt, varpå hon sken upp som en sol och var väldigt ivrig att få presentera sig för sin nya granne. Kanske inte så märkvärdigt, men hon och hennes kille/man är alltid så glada när möter jag dem och hälsar alltid. Jag gillar dem. Och deras söta barn.

Över bäcken och dags att ropa hej...eller färdig

Cyklade till stallet vid halv elva imorse för att jobba med lite hölastning i uppskattningsvis två timmar. Nu kom jag hem. Dagen började med cykelpunka och fortsatte därefter i samma stil med sen höleverans, traktor/elevator-strul och sist men inte minst en vält skottkärra...det sista jag skulle göra var att köra bort en liten skottskärra med skräp och hö genom stallgången. Jag vänder den och planerar att på väg mot bandet där det ska slängas skrika "färdig!", det blev fan för den välte. En liten historia om att inte ropa hej förrän man är över bäcken.
Först när allt detta var klart, runt fem (jag tog lite lunchpaus i mitten), fick jag lite tid för gulliga Lady. Hon har ont i foten och kli i manen. Vi gick promenad runt dagis och hon var ett riktigt vilddjur och därefter fick hon vräka i sig en del gräs och klöver. Hon är för söt. Verkligen för.

Peppar Peppar...

Nu är funktionärsschemat klart. Det var inte såå svårt att fixa...vilket gör mig lite orolig, vad är det jag har missat som gjorde att det gick så smidigt? Det känns skönt i alla fall. Jag tror dessutom att jag nu lyckats nå fram till alla funktionärer med all information. Nästan alla, det är en som jag fortfarande måste lyckas fånga.

Insomnia och gulliga hästar

Igår kväll kunde jag verkligen inte somna. Det blev till att flytta till tv-soffan efter att ha legat vaken i tre och halv timme. Vid fyra tiden somnade jag till slut in. Sedan blev det ett par timmars sömn innan det var dags att åka iväg och hämta hem Lisa från betet, och inte minst pussa på Corona. Jag hade nästan glömt hur söt hon är. Gullråttan, hon hade inte ens blivit särskilt fet. Båda tjejerna såg riktigt fina ut och Lisa som både fick nya fötter, blev friserad, ryktad och riden såg väldigt snygg ut. Vi passade även på att städa lite i skåpen ute på Stava. Herre min gud vad mycket saker...jag åkte hem en grimma och ett schabrak rikare. Det gäller att samla ihop saker så gott man kan inför framtiden. Någon gång måste jag ju ha ett eget djur. Så är det bara.

För mig själv hemma, inte ensam

Jag har bara varit hemma hela dagen, undantaget mina två promenader till Lilla Affären. Det kanske låter som en mycket slapp dag, men icke. Jag tog förvisso sovmorgon, men sedan har det bara varit städning, diskning och mera städning på schemat. Nu ska jag belöna mig själv med filmkväll. Jag måste bara bestämma mig för vilken film jag vill se. Antingen väntar jag tills Fanny och Alexander börjar eller så sätter jag på Old Boy, Dr Strangelove eller Lock, Stock and Two Smoking Barrels. Fanny och Alexander är en film som jag väldigt gärna skulle se. Den är fem timmar lång och börjar klockan nio med nyhetspaus i mitten. Jag kommer aldrig orka hålla mig vaken.

Vill ha

AIK-Glentoran FC, 4-0

Stackars Glentoran FC. Hemma på Nordirland blev det förlust med 5-0 mot de svart/gula och när de igår kom på besök i Solna gick det inte mycket bättre. Trots det på förhand införskaffade underläget på fem mål hade 100 nordirländare rest hit för att se matchen. Ganska imponerande tycker jag. Deras målvakt applåderade mot Norra Stå när han tog plats i första halvlek, tydligen är man artig och hälsar i vissa länder. Jag kostade därför på mig lite gästfrihet och buade inget åt honom när tillfälle gavs.
Hur själva matchen såg ut speglas väl ganska tydligt i resultatet. Glentoran hade inte mycket att komma med, jag tror de fick ett skott på mål. AIK rann igenom motståndarnas försvar ganska lätt, men stod ibland för en del nonchalanta misstag. Förhoppningsvis berodde detta på vår stora ledning. Guldstjärna till Patrik Karlsson och Norra Stå. Patrik för sitt fina tänk och passningsspel (och mål!) och Norra för mycket och högljudd sång...och ett visst dissande av herrarna uppe i det östra hörnet.

Våran Läktare!

Ut med packet! Basta.

Duktig Ylva

Det går segt men nu har jag lyckats göra en del av alla de saker jag borde göra. Jag har mailat Psykologinstutitionen med en liten fråga om ansökan till Psykologprogrammet. Jag har pratat med Karin om vilka kontakter hon kan tänkas ha. Jag har pratat med Flisa om banbygge inför Ponny-SM och annat skoj. Jag har skickat iväg en arbetsansökan.
Nu återstår bara: ringa alla funktionärer som inte läser sin mail, se över schemat och ändra det som behöver ändras, städa lägenheten, diska, städa råttburen och äta. Jag tror jag börjar med det sistnämnda och sedan ska jag ringa Lini för lite samarbete gällande punkt ett och två.