Vad jag lärde mig på dagis

Jag läste en krönika för en tid sedan där författaren reflekterade över att vi på dagis ofta får lära oss allt vi behöver veta. Allt fokus ligger på att alla ska får vara med, man får inte slåss och det är viktigt att dela rättvist. På mitt dagis lärde vi oss i i och för sig att livet inte alltid kan vara rättvist. Vi undrade om det kanske var det någon gång. Det hör dock inte till saken. Vad jag vill komma till är min reaktion då jag imorse mötte en kvinna med ett paraply. Jag blev lika orolig som vanligt och hjärtat pickade lite fortare då jag märkte att jag gick lite väl nära paraplyet. På dagis fick vi lära oss att paraplyer är förenade med stor fara. Spetsarna på paraplyets ekrar kan peta ut ögonen på vem som helst. När någon fällde upp ett paraply skulle alla barn befinna sig på minst tio meters avstånd. Detta är vad som sitter kvar i mig sedan dagis. Jag är fortfarande mycket medvetande om riskerna med paraplyer. Vad jag dock inte reflekterat över förrän efteråt är att jag mötte kvinnan under en bro och det regnade inte ute...förmodligen var hon en sådan där paraplysadist som älskar att sticka ut folks ögon.