Mitt humör liknar det hos en treåring som inte fått den leksak alternativt glass som blivit utlovad. För blott två dagar sedan spanade jag in en klänning uppe i Mörby som jag bestämde mig för att köpa så fort lönen kom. Idag fick jag min lön (jag är ju kommunalarbetare...) och begav mig därför upp till vårt fina köpcentrum. Jag cyklade uppför Fribergabacken (Danderyds motsvarighet till Mount Everest) med min opumpade cykel i mycket varmt väder. När jag målmedevetet stövlade in i affären och fram till platsen där plagget skulle finnas var det borta. Då blev jag genast mycket grinig. Jag gillar inte att leta kläder, det var så praktiskt att jag hittat något redan. Därefter var det inte ens roligt att cykla jättefort nerför Mörbybacken, alltså den ner mot Danderydssjukhus. Det är annars ett av mina nöjen här i livet. Det går verkligen jättefort. Tyvärr måste jag alltid sansa mig lite eftersom min cykel har en bromssträcka på sisådär 30-40 meter. För att rycka upp mig beslutade jag mig för att äta lite youghurt med flingor och sola på balkongen medan jag bloggade. Den jävla youghurten var såklart slut. Detta resulterade i att jag tappade lusten för livets goda och nu surar inomhus tillsammans med min dator. Jag tänkte använda den snabba familjedatorn. Men den startade inte...varför skulle den göra det?
Nu är jag dessutom jätteirriterad över att jag är så självupptagen och blir grinig över så löjliga saker.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment