Mitt rum granskat i sömmarna

Klippa, Klistra och Kommunicera

Om man läser media under sin gymnasietid lär man sig väldigt mycket om kommunikation. Vilket gör att vi medianer kan kommunicera väldigt effektivt med varandra. Vad andra säger med fyra, fem meningar kan vi säga med fyra, fem ord.

Nikon D70s

Linn hade med sig en kamera från skolan till stallet idag. Oj, oj. Helt andra grejor än Usek-kameran kan jag säga er. Det blev givetvis en del hästkort och Corona blev faktiskt otroligt söt på korten. Tidigare har hon inte riktigt fastnat på bild. Hon är vackrast i verkligheten.
Vilket är en av anledningarna till att jag blir upphämtad klockan 05:25 imorgon för att hänga med på dressyrtävling. Det är chill, jag har köpt en pistagekaka och en Yalla-youghurt. Men en något sånär kristlig gåochläggamigtid blir det ikväll.

Ps. Det kommer självklart bildbevis från våra fotoeskapader, men det dröjer tills Nikko får träffa en dator han känner.

Que sera sera

Det kan ha varit för att mitt armband gick av igår, eller för att jag hade röd t-shirt idag, eller för att jag hade en grönvit tjocktröja, eller för att jag hade ljusblåa skor...men förmodligen berodde det på dålighet. Jag vet inte för jag missade matchen.

Ett sånt där ljud man gör om man är trött och något går fel

Mitt humör liknar det hos en treåring som inte fått den leksak alternativt glass som blivit utlovad. För blott två dagar sedan spanade jag in en klänning uppe i Mörby som jag bestämde mig för att köpa så fort lönen kom. Idag fick jag min lön (jag är ju kommunalarbetare...) och begav mig därför upp till vårt fina köpcentrum. Jag cyklade uppför Fribergabacken (Danderyds motsvarighet till Mount Everest) med min opumpade cykel i mycket varmt väder. När jag målmedevetet stövlade in i affären och fram till platsen där plagget skulle finnas var det borta. Då blev jag genast mycket grinig. Jag gillar inte att leta kläder, det var så praktiskt att jag hittat något redan. Därefter var det inte ens roligt att cykla jättefort nerför Mörbybacken, alltså den ner mot Danderydssjukhus. Det är annars ett av mina nöjen här i livet. Det går verkligen jättefort. Tyvärr måste jag alltid sansa mig lite eftersom min cykel har en bromssträcka på sisådär 30-40 meter. För att rycka upp mig beslutade jag mig för att äta lite youghurt med flingor och sola på balkongen medan jag bloggade. Den jävla youghurten var såklart slut. Detta resulterade i att jag tappade lusten för livets goda och nu surar inomhus tillsammans med min dator. Jag tänkte använda den snabba familjedatorn. Men den startade inte...varför skulle den göra det?
Nu är jag dessutom jätteirriterad över att jag är så självupptagen och blir grinig över så löjliga saker.

Iriska eller alvspråk?

Is as Caithair na Gallihimhe mé - Jag är från Galway City
Go raibh maith agat - Tack
Athbhliain faoi mhaise duit - Gott nytt år

Nu kan jag tyvärr inte använda mig av rätt alfabet. Då skulle ni verkligen sett likheten. Jag gillar alver. Och irländare. Irre för evigt trogen.

Hammarby kan inte vinna!

Ordningen återställd. Mål redan i trettonde minuten av Daniel Mendes. Resultatet 1-0 stod sig sedan matchen ut trots att söderkisarna var nära en kvittering på slutet.

Årets första derby

Jag har under dagen mumlat "hammarby kan inte vinna" tyst för mig själv och verkligen försökt tro å den på senare tid slumrande trollformeln. Förr stod Råsundaspöket upp för AIK och ord som "hammarby kan inte vinna" och "Råsundaspöket olé, olé, olé" speglade verkligheten. Det var nu fem år sedan vi slog Hammarby. Dags att bryta sviten ikväll?
Som om jag någonsin vågat hoppas inför ett derby...huh.

Vad jag lärde mig på dagis

Jag läste en krönika för en tid sedan där författaren reflekterade över att vi på dagis ofta får lära oss allt vi behöver veta. Allt fokus ligger på att alla ska får vara med, man får inte slåss och det är viktigt att dela rättvist. På mitt dagis lärde vi oss i i och för sig att livet inte alltid kan vara rättvist. Vi undrade om det kanske var det någon gång. Det hör dock inte till saken. Vad jag vill komma till är min reaktion då jag imorse mötte en kvinna med ett paraply. Jag blev lika orolig som vanligt och hjärtat pickade lite fortare då jag märkte att jag gick lite väl nära paraplyet. På dagis fick vi lära oss att paraplyer är förenade med stor fara. Spetsarna på paraplyets ekrar kan peta ut ögonen på vem som helst. När någon fällde upp ett paraply skulle alla barn befinna sig på minst tio meters avstånd. Detta är vad som sitter kvar i mig sedan dagis. Jag är fortfarande mycket medvetande om riskerna med paraplyer. Vad jag dock inte reflekterat över förrän efteråt är att jag mötte kvinnan under en bro och det regnade inte ute...förmodligen var hon en sådan där paraplysadist som älskar att sticka ut folks ögon.

Today's lesson

A few days ago I found myself thinking of how my english has been degenerating during my time out of school. Due to me not speaking or writing anything in english nowadays I'm not even sure I'm able to use the language anymore. So why not embarress myself infront of my beloved readers and get some useful linguistic training at the same time.

Fina djuren

Jag älskar mina små djur. Jag matade Zelda och Lilla med lite bönor nyss, medan de trängdes vid buröppningen för att kanske få en till tryckte Lilla Grå undan Zelda med handen. Verkligen på så sätt att jag måste skriva handen. Bara för att de är fina måste jag visa upp dem lite.

Veckans förlorade sömn och roliga nätter

Denna vecka har varit ovanligt fullspäckad. Extra ovanlig blir den då det den späckats av inte haft så mycket med hästar att göra. I måndags gjorde jag väl inget särskilt i och för sig. På tisdagen bar det av till Göteborg för att se AIK ta hem årets första trepoängare. Jag tillbringade även natten till onsdag i Göteborg, strosandes längs Avenyn. Jag och min barndomsvän drev mellan Mc'Donalds, O'Learys och 7-eleven hela natten. När morgonen närmade sig öppnades centralstation och vi fick lite vila på några fina träbänkar. Tågresan hem innehöll mycket sömn. Onsdagkvällen ägnade jag åt vila den med, men under eftermiddagen var jag å benen och inhandlade en del saker inför torsdagens studentskiva. På torsdagskvällen var det alltså studentskiva. Mycket roligt. Jag gillar mina vänner.
Gårdagen var också extremt rolig. Jag och Linn satt då på Boulevard teatern i tre timmar och bevittnade förstklassig humor. Magnus Betnér var kvällens huvudnamn, men de tre förkomikerna var helt ok de med. Lite häst har det dock varit under veckan. Igår jobbade jag och Linn som stallvärdinnor och idag var det funkismöte inför Ponny-SM, uteritt på Corri, banbyggnad och smörjning. Imorgon blir det tävlande och funktionärande hela dagen.
Se detta inlägg som ett försök att få bloggen i fas med mitt liv snarare än kul läsning...jag vet att jag brukar vara sjukt mycket roligare.

Pirater

Jag såg precis trailern för den nya Pirates-filmen. Till min förvåning verkar den någorlunda sevärd. Bortsett från Johnny då alltså, han är alltid i allra högsta grad sevärd. Det kanske stämmer att man ska se varannan film när det kommer till uppföljare. Man kan ju alltid hoppas.

the Nature of Blogging

Det värsta med att jag blivit lite dålig på att blogga är att själva bloggandet blir så mycket sämre när jag väl kommer till skott. Tjusningen med det hela är ju de små vardagshistorierna och det är svårt att skirva om små detaljer i vardagen utan att någon har en aning om hur mitt liv i övrigt flutit omkring på senaste. Till exempel hade jag tänkt skriva om Göteborgs offentliga toaletter, men först borde jag ju då skriva om bakgrunden till och själva resan.
Det är dags för skärpning. Men säng har börjat gå före dator, det är bara bra.

Dockor, insekter, kvinnokläder och annat farligt

Igår såg jag om När lammen tystnar. Jag tycker bra om filmen och det var kul att se den igen, jag hade verkligen glömt jätte mycket. Vad jag dock inte kunda låta bli att störa mig på är mördarens profil. Denna film var förmodligen en av de första med denna numera uttjatade bild av en seriemördare, men jag störde mig i alla fall. Varför ska alltid galningar i filmer samla på saker? Varför oftast dockor, konstiga teckningar, insekter eller kanske till och med kvinnokläder? Det intressanta är att detta är saker som verkligen skrämmer oss. Huruvida det alltid varit så eller om vi av filmen lärt oss att skrämmas av just dessa ting är svårt att säga. I filmen the Cell betraktade jag ganska likgiltigt de första scenerna där mördaren dränker sina offer instängda i ett stort akvarium, först när jag fick kika in hans hem för första gången och se alla deformerade barbiedockor och annat skumt tänkte jag "oj, det här är en sjuk jävel"...summan av kardemumman blir ungefär: det sjukaste en man kan göra är att leka med dockor och bära kvinnokläder - gör han det kan han göra vad som helst.

Sverige och Stockholm i mitt hjärta

Cyklade hem till hunden från stallet under lunchrasten och tog med henne till Ica för att köpa lunch. Sedan avnjöt jag min lilla måltid (vitlöksbröd och banan) i trädgården och solade hela rasten. Jag underhöll mig även med att lyssna på förstklassig svensk hiphop - Timbuktu. Vem annars? Jo, lite Organism 12 blev det såklart. Jag älskar Sverige när det är så här. Och när det är snö och 20 minus. Jag älskar kontrasterna. Det blir ju aldrig långtråkigt med aprilväder. Igår var jag och Linn i stan och tog en mjukglass i Kungsan. Där hade blommorna på träden slagit ut och fontäntens trappor var proppade med solhungriga människor.
Idag grumlades dock glädjen, och den nästan rörande tacksamheten över hur bra jag har det och hur fint det är, av Timbuktus ord: Miljörapporterna säger att vi har en halv suck att klara det.
Allt i världen är inte frid och fröjd, men jag njöt vidare till tonerna av Håkan Hellströms Gullbergskaj.

En dödsryckning

De senaste inläggen jag skrivit känns som bloggens små dödsryckningar. Förhoppningsvis överlever den denna inläggstorka, men läget är kritiskt. Anledningen till att jag inte skrivit så mycket den senaste veckan är att jag knappt suttit framför en dator. Jag är hundvakt denna vecka och spenderar mycket tid hemma hos hunden, Sara. Saras familjs dator är jätte seg och vill inte umgås med mig. De korta stunder jag varit hemma har jag ägnat åt mina djur. Den här veckan har varit en riktig djurvecka. Jag har en hund, två sköldpaddor (samma familj som hunden), en häst och tre råttor. Snart är det väl dags att bege sig till Sara igen. Hon är en härlig hund med massor av egenheter. Hon gör morgongymnastik och leker arga leken med sin mat.

Ta tjuren vid hornen

Vandrar till bussen för att åka till stallet om några minuter. Eller rättare sagt så kryper jag till korset med svansen mellan benen för att få se vem som kastar första stenen.

Ståaldrigstill

Känner mig helt yr i huvudet efter att ha jobbat hela dagen och på eftermiddagen hälsat på hos vovven jag ska vakta kommande vecka. Jag märker verkligen inte att jag är sjuk när jag är in action. Men så fort jag stannar upp slår det till. Jag blir jättetrött och får ont i huvudet. Till och med halsontet kom tillbaka nu när jag kom hem. Det är som om jag inte har tid att må när jag är igång. Min hjärna har en tendens att gå på högvarv alldeles för stor del av dagen. Detta är något som jag tror att jag behärskar tillräckligt för att min omgivning inte ska märka att det är totalt kaos i mitt huvud. Ibland har jag väldigt svårt att sortera ut något relevant ur allt som pågår därinne och jag har väldigt, väldigt svårt att slappna av och koppla bort tankarna. Jag kan inte. Jag tror att det grundar sig i just detta att det inte ges någon tid att känna efter om man hela tiden håller högt tempo. Det kan ju i och för sig vara skönt, men stundtals vill man liksom binda fast hjärnan och lugna ner den lite för att få fram något vettigt. Det här till exempel känns ju totalt ovettigt.
(Titeln är tagen från en Thåström-låt, måste ju ange sina källor...)

Frukostboffande

Dagen började med att det stank lim i skolans kök och lilla cafeteria köket. Tillagade dagens mackor i denna fina miljö. Jag tycker i och för sig att lim luktar gott, men det var tillräckligt för att man skulle bli tung i huvudet. Det visade sig att de höll på att limma ihop kökets nya avfettningsbalja och ångorna tagit sig in i ventilationssystemet. Klockan 13 fick alla gå hem då de kommit på att det är farligt lim. Poxylim eller vad sjuttsingen det hette. Trevligt att sluta tidigare.
Mindre kul att jag ägnat eftermiddagen åt att följa den snabba utvecklingen hos min förkylning. Öm i alla leder, ont i halsen och tung i huvudet. Bäst att chilla lite inför den kommande fulladdade helgen och veckan. Alltså min lediga vecka, ehrm...

Ironi

Idag har jag lärt mig lite hebreiska. Det var ytterst intressant må jag säga. Jag lärde mig visserligen bara ett ord, men det var ett ord vars betydelse lämnade en något sur eftersmak. Jerusalem = Fredens stad. Ibland blir det fel.

Separationsångest

Det kommer bli svårt att slita sig ifrån allt. Det känns redan nu. Det är inte bara att man lämnar tryggheten. Det är faktiskt kul här också.