Uppvaknandet

Idag har jag varit och handlat i Täby Centrum. Det gick sådär. Rabattkupongerna på Stadium hade gått ut och den inköpta nätaggregatskabeln till datorn passar inte. Inte kunde jag hitta den billiga fleecetröjan jag ville köpa heller.
Trots detta lämnade jag Täby med ett leende på läpparna. Medan jag gick över parkeringsplatsen mindes jag in teaterbesök i Tibble som liten. Jag har där bevittnat både Karius och Baktus kamp mot Stomatolmannen och en Nalle Puh-pjäs. Just Nalle Puh-pjäsen framkallar starka minnen. Det var nämligen inte alls Nalle Puh och hans vänner som framträdde på scenen och det upptäckte jag direkt. Jag kände mig lurad och lite förskräckt över att en del av publiken verkade tro att det var Puh, Nasse och Kanin som fjantade runt på scenen. Det var det inte. Vem som helst känner ju igen Nasses röst.

Hoppsan jag kom visst in i leken

Igår var jag i staden och handlade och plötsligt verkade mitt gamla högstadiejag flyga i mig. Kanske var det att jag spankulerade i skivbutik för första gången på länge. Jag vred och vände på många skivor. Innan det till slut blev en Clash-skiva, som tyvärr inte fanns inne på grund av något packfel. När jag gick i åttan var jag inne i stan nästan varje dag. Jag och Helene, hela tiden. Vi tillbringade sjukligt mycket tid i skivbutiker och resten av all tid med att dricka té och äta mozzarella mackor på café. Och så såg vi ut som vi gjorde också. Jag har aldrig mått så bra och så dåligt på en gång som under denna period. Men nog var det det bra som tog överhanden när jag ovanligt rakryggad vandrade omkring i mina ylvakläder. Jag vet att man inte ska vara ytlig. Men detta var inte ytlighet. Någonstans under denna period kopplade jag ihop allt som fanns under ytan med allt jag visade utåt. Och folk blev irriterade! Det var ju galet roligt. Varför trodde jag att jag hade rätt att bete mig och se ut annorlunda!? Vad jag älskade att se dem så upprörda, att se dem stirra efter mig pekandes och viskandes.
Nu är jag inte lika arg längre. Provocerandet är inte särskilt givande längre. Däremot råkade jag igår vandra in på barnavdelningen hos en av våra stora klädkedjor och hitta två plagg som jag var tvungen att köpa. Efteråt kom jag på att jag visst råkat handla till Ylva 15 år, men snygga var de i alla fall.