skip to main |
skip to sidebar
Töntigt
Det var liksom över två år sedan. Det var inte ens då. Ändå kan jag fortfarande få en stor blytung klump i bröstet när jag tänker på det. Dels för att jag undrar hur det hade kunnat vara, men också för att jag saknar en jävligt rolig vän. Ris och kikärtor i ett år...
No comments:
Post a Comment