Neutraliserad

Jag var så pass duktig att jag sprang fram och tillbaka till stallet ikväll när jag kvällsfodrade. När jag kom hem från springturen fann jag och min far oss ensamma hemma och lite hungriga. Varpå vi och Lille P tog oss in till stan och åt fin pizza på restaurant. Riktigt god mozzarelllapizza med massor av färska champinjoner och annat mumsigt. Den stora behållningen var dock inte pizzan utan en av våra bordsgrannar. Han var tecknad. Eller skulle i alla fall kunna vara. En spenslig gubbe med ett häpnadsväckande välfriserat skägg. Han såg ut som en karaktär ur TinTin, tecknad alltså.
Enligt mina kalkyleringar gick springing och pizza på ett ut och jag ligger på plus/minus 0 vad gäller nyttighet för dagen. Jag är sjukt träningsmotiverad just nu, det har än så länge hållt i sig i tre timmar...vi får se hur länge det varar.

Vila?

Igår tog träningslägret slut. Vi avslutade med en liten tävling, som jag ville vinna. Jag vill alltid vinna, men det var kanske inte ett rimligt mål för dagen. Tyvärr vinns ingenting om man rider fel två gånger redan under dressyrprovet...kom igen, jag har inte tränat program på över två år. Annars var det nog det roligaste programmet jag ridit, jag har aldrig fått över 55% (cirka 63% nu tror jag) tidigare så jag var ändå nöjd. Hoppningen gick fint och terrängen okej, en del stopp men några på ett bonushinder som inte räknades. Nu är det en vecka till nästa träningsläger. Dags att vila upp sig lite. Jag har haft mjölksyra i flera dagar i sträck, det sticker i musklerna vid minsta ansträngning. Vilan kommer att bestå av jobb i stallet, kanske inte det mest optimala för ändamålet men ekonomiskt gångbart.

Hoppmongo

Det är roligt att galoppera fort. Man kanske kan tycka att det är lite barnsligt att tycka så. Jag hoppas att jag alltid kommer bli helt euforisk över att få galoppera fort och hoppa hinder.

Dags för Mr. Manson och filt

Jag hatar den här känslan. När det känns som om livet glider mellan fingrarna på en. Det låter kanske sjukt, men ibland känns det som att jag gör så mycket att jag inte hinner med mitt liv. Det värsta är nästan att alla andra verkar göra det, hinna med sina liv alltså. Jag förstår verkligen inte hur allt ska lösa sig i framtiden. Det är vid sådana här tillfällen jag bara vill sitta i sängen, inlindad i min fleacefilt och lyssna på musik.

Milk acid

När jag satt i bilen på väg hem från dagens träningsdag kände jag plötsligt hur mina ben började darra. Alla muskler visade sig ha tagit totalt slut, mjölksyran är nog också slut. Nu håller musklerna som bäst på att stelna. Stapplade nyss nerför trappan till tvättstugan, bara för att upptäcka att den var upptagen. Stackars Corona, jag måste ju tvätta hennes schabrak.
Anledningen till att mina armar till och med finner detta ansträngande är att vi idag hade första terrängpasset. Vi tempotränade och hoppade. Mycket fältsits blev det...Corona var duktig, framförallt var hon en klippa på vattnet. Nemas problemas. En del andra saker var lite läskiga, men det handlar ju en del om att jag ska bli lite tuffare också. Hon övertygar liksom mig också ibland om att det kanske inte är en så bra idé att hoppa. Men bara vi får följa efter någon stabil häst hänger vi med på det mesta - älska draghjälp.

Världens bästa pappa och världens jobbigaste råtta

Jag hade precis skrivit ett låååångt inlägg om kvarglömda sadlar, fågelungar och bästa pappa. Då kommer Lilla och hoppar upp på tangentbordet. Hon lyckades sudda ut allt. Ersatte inlägget med: k-?

Påsen märkt med Kväll, de fattar de väl?

Jag har överlevat första dagen av denna veckas fälttävlansläger, men ännu har vi inte varit ute i terrängen. Idag har vi ridit dressyr, 45 min och bara två stycken i varje grupp, och hoppat lite lydnadshoppning. Tänka sig att jag och Corri kan rida på 3 eller 6 galoppsprång på samma avstånd - jag är imponerad av oss. Dessutom är hon faktiskt en hejare på dressyr.
Efter att ha övergett henne i hagen är jag nu hemma på säker mark, med lite ångest kring alla matpåsar och hästar som andra ska fixa med nu på kvällen. Jag måste sluta utgå från att alla andra är idioter/guldfiskar.

Försvarsmekanism...

Jag förträngde visst en sak. Ponny-SM, så pass utom kontroll att det kontrolleras av hjärnans fantastiska försvarsmekanism - förträngning. Annars skulle det bli alltför jobbigt för mina vänner att umgås med mig.

Personlighets typ A

Igår fick jag nästan ett nervsammanbrott påväg hem från midsommarfirandet hemma hos min farbror, hans sambo och mina kusiner (ink. plastiskussar). Min hjärna är totalt överfull just nu, dessutom är det flera saker som jag inte har kontroll över in i minsta detalj. Jag har ett stort kontrollbehov. Det är ingen mening att försöka sticka under stol med den saken. Jag blir oerhört stressad av att ha många ouppklarade eller oförutsägbara saker framför mig. Idag lyckades jag dock sänka stressnivån till klart uthärdlig bara genom att skriva en lista på allt jag behöver ha med till fälttävlanslägret nästa vecka. Typiskt mig, det kändes i alla fall som att jag helt plötsligt hade 85% kontroll över hur allt ska fungera under nästa vecka. Lägret under kontroll, nu återstår bara ett "ska-eller-ska-inte-göra", lite jobb, veterinärbesök, råttvaktande, resan ner till Danmark, resan hem från kvalster och vad fan jag ska göra med mitt liv i höst. Inte helt lugn än alltså.

Bajsbranschen

Idag hade jag riktigt trevligt på jobbet, även om jag är smått förvirrad konstant. I vanliga fall har jag verkligen full koll på läget i stallet, men så här i sommartider då mycket ändras tappar man all koll vid mer än två timmars frånvaro. Jag var borta mer än en hel helg...
Vi var i alla fall elva stycken som jobbade, vilket gjorde arbetet bra mycket lättare.

Hungrig och senil

För ungefär en kvart sedan satte jag mig vid datorn. För drygt en kvart sedan kom jag på en grej som jag skulle kolla på datorn innan jag började laga mat. Jag har ingen aning om vad det kan ha varit för något. Det var i alla fall ganska viktigt och bra att kolla upp.
Jag minns däremot att jag ska laga mat nu, förmodligen mer hungern än minnet som gör mig den tjänsten. Det blir inga halloumimackor som jag hade tänkt mig, all halloumi i Lilla affärn' hade passerat bäst-före-datum för två månader sedan. Typiskt Lilla affärn'. Vi älskar den ändå.

Mental spärr

Idag var min första arbetsdag i stallet för i sommar. Liksom varje år tömmer vi alla spiltor och boxar på torv när hästarna ger sig av till betet. Detta var vad vi började med idag. Tömma alla spiltor och boxar är nämligen inte något man gör i en handvändning. Det ska göras grundligt. Egentligen är det ganska skönt att jobba denna tid och det är kul med lite andra uppgifter än vanligt. Jag har dock svårt för att sitta på knä i en spilta och skrapa bort smuts med en hovkrats. Inte för att det är tråkigt. Inte för att det är särskilt jobbigt. Inte för att det är skitigt. Bara för att man känner sig som en medeltida slav när man kryper på marken med ett ynkligt litet redskap. Imorgon tar jag med mig några tandborstar och börjar skura...
Men fint blir det till slut. När sedan allt dessutom har tvättast kan man känna sig riktigt stolt över vårt vackra stall.

Referat Hultan 2007

Jag ska försöka skriva ett kort litet sammandrag över det roligaste/viktigaste från våra äventyr på Hultan under helgen som gått.
Det kanske coolaste var min jacka. Pappas fjällräven från den tid då han själv var i min ålder, och nästan i min storlek. Jag fick fett med cred för att ha den mest retroiga fjällräven av alla! Jag antar att alla förstår att vi snackar progg-/miljömupp-fjällis här och inte någon jävla michelinjacka.
Det märkligaste var nog när jag blev misstagen för att vara en 25-årig rockers nära vän alt. knarklangare. Han satte sig på huk framför mig och slöt händerna kring mina kinder, hälsade och frågade "Har du knark?" Jag svarade artigt och ärligt "nej" varpå han undrande frågade "Vad har du då?". Då han fick svaret "ingenting" drog han eftertänksamt med pekfingret över min panna och vandrade därefter iväg...jag satt kvar smått förvirrad.
Det roligaste var metalgrabbarna från Nässjö. Fulla och höga, men bara lite som de själva skulle uttryckt saken.
Finaste dialekten hade Kenny. Vanligtvis är det ju en skåning som kammar hem denna titel, men pratar man exakt samma vackra småländska som Dregen så har man den i en liten ask.
Trasigast var Kennys tält.
Fullast är svårt att avgöra, kanske mumien eller han som sov vid Langos-ståndet.
Konstigast var de smått äckliga alien-jägarna som ville undersöka om vi luktade jordnötter.
Bästa konserten var stod Timbuktu för, och på nästan samma plats hamnar Flogging Molly och Gentleman. Hade vi sett mer av Mapei hade hon också kvalat in.

Måste tänka mera...men först till stallet.

Töntigt

Det var liksom över två år sedan. Det var inte ens då. Ändå kan jag fortfarande få en stor blytung klump i bröstet när jag tänker på det. Dels för att jag undrar hur det hade kunnat vara, men också för att jag saknar en jävligt rolig vän. Ris och kikärtor i ett år...

Snart sommaarbetslöshet

Jag har ju inte lov längre och inte någon semester heller för den delen. Snart börjar i alla fall min form av sommarledighet. Efter ledigheten kommer alla små vänner ha flugit sin väg, nästan alla i alla fall. Jag hoppas på en del flygande själv.

Ridsugen

Det gick så bra att hoppa Coroni igår att jag varit helt ridsugen hela dagen. Igår och idag har varit sådana där jag-vill-jobba-med-hästar-dagar. Fina djuren. Därför ser jag mycket fram emot kvällens lektion. Kanske den sista på Djursholm på länge, man kan aldrig så noga veta.

Que sera sera...

Det är aldrig kul att se Örebro spela fotboll. Idag var inget undantag. Detta berodde dock mer på mannen med visselpipan än Örebro SK själva. Wilton (AIK) gjorde mål efter bara några minuter, men domar***** hade blåst för frispark...åt oss, åt AIK! Va fan lämna spelet ifred, fördel fördel fördel!!! Faktiskt en rejäl domartabbe. Tabbarna duggade ganska så tätt under hela matchen. Under andra halvlek spelade dessutom våra tappra spelare inte fotboll längre, vi hade inget spel alls helt enkelt. Fullkomligt värdelöst. Jag tror inte någon spelare blev bättre av buropen och visslingarna från den egna klacken. Är det inte bättre att stanna hemma om man bara sänker laget på plats? Matchen lirare var solklart Gnaget Inferno, Norras hjärta för dagen.

Långtråkigt

Fortfarande sjuk och nu hemma från jobbet andra dagen. Jag mår ganska mycket bättre och borde vara helt återställd runt lördag eftermiddag skulle jag tippa. Nu börjar dock enformigheten här hemma ta ut sin rätt. Igår ägnade jag större delen av dagen åt att titta på första säsongen av Weeds, vilket var kul så länge det varade. Jag har nu sett om ett par roliga/bra scener och därefter sovit till MTV och tittat åtskilliga timmar på Animal Planet. Nu har jag dock suttit här vid datorn en stund och tittat på hästjobb samt ätit lunch. Ganska angenämt, men ändock ganska trist. Dagens bästa är nog att jag hittat en sovsäck för 79 kr på Stadium. Den ska jag ha. Våga vägra frysa. Jag kände mig som en nakenhund i Sibirien under min förra hultanvistelse.

Vilar

Lyckades byta bort mitt eftermiddagsjobb i stallet. Jag är mycket tacksam gentemot min ersättare. Vaknade med feber imorse och det är verkligen inte särskilt trevligt väder för febriga personer. Väldigt varmt blir till alldeles för varmt. Nu har jag ätit glass och banan och vilat på soffan. Jag tog mig tid att titta lite på Weeds-DVD'n jag köpte för över en månad sedan, men efter två avsnitt var jag tvungen att resa mig up för att inte täppas igen totalt. Hata sommarförkylningar, jag missar massor av soltimmar...

Impossible is nothing

Igår utförde Arbetslag 1 det omöjliga. Vilket gjorde dagen mycket lättare. Vår självkänsla som arbetslag blev om möjligt ännu starkare.