En gång IG-barn alltid IG-barn

Eftersom jag stundtals är en överdrivet seriös person så tänkte jag tanken att starta en politisk blogg och varje dag diskutera dagsfärska, heta frågor...jag insåg att jag nog inte är sååå seriös. Men idag måste jag spy lite galla över Jan Björklunds förslag angående betygsliknande omdömen redan från årskurs ett. Det är svårt nog att i åttan hålla isär sak och person. Det blir lätt så att betygen känns som en värdemätare av ens person. Barnen förändras av vissa betyg. De blir inte en person med IG i svenska. De blir IG-barn. Låt de som har svårt för dagens undervisning få vara bara barn, utan prefix, åtminstone till årskurs åtta. Att införa betyg längre ner i åldrarna förbättrar inte skolan. Genom att förslå det hävdar man att barnens imkompetens och lathet är skolans huvudsakliga problem. Varför skulle resultaten bli bättre bara för att de betygsätts? Det är undervisningen som måste förbättras. Felet ligger inte i att barnen inte är tillräckligt motiverade (eller ska jag säga piskade), utan i att de inte får en ärlig chans att lära sig något.
Jans främsta argument är att föräldrar har rätt att veta hur det går för sina barn i skolan. Jag håller med. Under hela min skoltid har mina lärare förklarat om jag uppnått målen eller inte i varje ämne. Detta har skett under utvecklingssamtalen. En mycket trevligare och mer konstruktiv utvärderingsform än några bokstäver på ett papper. Det är roligt att gå till skolan när man går i ettan. Förstör inte det. Förläng inte ångesten ytterligare sex år.