Favourite in re-run

Igår efter att jag inte kollat på House, då galajippot Grammisgalan tydligare är viktigare enligt TV4, skulle jag lugnt och fridfullt i alla fall få betrakta den eminenta serien Weeds. Tyvärr har jag en del svårigheter med att titta på tv efter 22.00 på vardagar. Jag somnade och bror min väckte mig inte som han lovat. Tur då att samma avsnitt visades idag på den humana tiden 20.30 och fungerade utmärkt som nervarvning efter kvällens träning.
Innan jag bänkade/soffade mig för Weeds hann jag medicinera Chili för sista gången denna vecka. Jag blandade nog ut medicinen med lite väl mycket potatismos. Tur då att Chili är husets tjockis och tillika matvrak. Detta innebär att det nu återstår sju dagar till den sista medicinerings veckan och därefter endast sju dagar tills jag kan hämta hem Lilla Grå! Något förenklat så är det tre veckor kvar. Om de lite mindre halvsyskonen är leveransklara och verkar friska och krya kommer jag nog försöka få med mig en sådan liten också. Mot min vanliga filosofi ska denna tjej i så fall få ett lite fint namn, eftersom de var så vackra. En liten Zelda har jag tänkt mig, eventuellt med det flashiga tillägget the twilight princess. Mest för skojs skull. Jag är inte hur nördig som helst...

Pedagogiskt Pokerface

Idag insåg jag att det inte alltid är helt lätt att höja sig över ungdomarnas nivå. Jag måste ju upprätthålla någon slags vuxenmask i mitt yrke som elevassistent. Det kan vara väldigt svårt. Speciellt i min brors närvaro. Eftersom det var idrottsdag idag och jag valt att följa med till Fryshuset för att betrakta skatandet så tillbringades största delen av dagen i min brors sällskap. Han kunde inte låta bli att driva konstant med en av deltagarna. Och jag kunde inte låta bli att skratta så att jag höll på att sätta mat i halsen. Som tur var verkar denne unga man helt ovetandes om att det förekommit något form av förlöjligande. Vilket bara gjorde situationen gravt mycket roligare.

Alive and kickin'

Idag har jag fått betalt för att kolla på när min lillebror och hans vänner skatade. Tanken var att jag skulle lära mig lite själv...men efter ett par ynkliga försök insåg jag att det inte var någon idé. Jag försökte inte heller droppa ner från kanten på stora vertrampen, fast jag skulle fått 2000 kr. Med tanke på rampens något vertikala vinkel så tror jag inte att jag fått någon större glädje av de pengarna.

Hyfsad kväll

Under den senare halvan av dagen har jag fått rida på fina Lady, ätit bullar, medicinerat råtta på till syvende och sist lyckat vis (tack vare pappas potatismos) och slagit fast att jag inte är allergisk mot några djur. Som det inte vore nog lyckades jag dessutom logga in här. Livet är bra fantastiskt ibland. Får se hur länge till det varar för min del. Imorrn ställer jag mig nämeligen på en skateboard och då vet man aldrig hur det slutar.

En gång IG-barn alltid IG-barn

Eftersom jag stundtals är en överdrivet seriös person så tänkte jag tanken att starta en politisk blogg och varje dag diskutera dagsfärska, heta frågor...jag insåg att jag nog inte är sååå seriös. Men idag måste jag spy lite galla över Jan Björklunds förslag angående betygsliknande omdömen redan från årskurs ett. Det är svårt nog att i åttan hålla isär sak och person. Det blir lätt så att betygen känns som en värdemätare av ens person. Barnen förändras av vissa betyg. De blir inte en person med IG i svenska. De blir IG-barn. Låt de som har svårt för dagens undervisning få vara bara barn, utan prefix, åtminstone till årskurs åtta. Att införa betyg längre ner i åldrarna förbättrar inte skolan. Genom att förslå det hävdar man att barnens imkompetens och lathet är skolans huvudsakliga problem. Varför skulle resultaten bli bättre bara för att de betygsätts? Det är undervisningen som måste förbättras. Felet ligger inte i att barnen inte är tillräckligt motiverade (eller ska jag säga piskade), utan i att de inte får en ärlig chans att lära sig något.
Jans främsta argument är att föräldrar har rätt att veta hur det går för sina barn i skolan. Jag håller med. Under hela min skoltid har mina lärare förklarat om jag uppnått målen eller inte i varje ämne. Detta har skett under utvecklingssamtalen. En mycket trevligare och mer konstruktiv utvärderingsform än några bokstäver på ett papper. Det är roligt att gå till skolan när man går i ettan. Förstör inte det. Förläng inte ångesten ytterligare sex år.

Lilla Grå

Inledde dagen med en liten utflykt till Ösmo med Sabina som resesällskap. Ärendet var råttbesök. Jag hälsade på min blivande Lilla Grå som verkade vara en glad och mysig tjej. Jag kan också tillägga att hon hade väldigt söta syskon. Kanske blir det två nya råttjejer?
Man får väl säga att Lilla Grå var dagens huvudattraktion, men jag har minsann inte legat på latsidan idag. Direkt efter Ösmo bar det av till Mörbyskolan för jobbig mag- och ryggträning och därefter väntade Corona. Hon fick nöja sig med enbart skritt idag...och en del skuttande ute på vägen orsakat av en pojke på snöfordon.
Väl hemma igen har jag lekt med Chillan och städat buren. Städade även lite i mitt fina rum och fick ett mindre sammanbrott av att städa undan de sista spåren av Kardemumma. Torkade bland annat bort en liten fläck efter de räkor hon suttit och käkat bredvid sängen. Det är just sådana verkliga saker som liksom påminner en om att hon är borta på riktigt. Hjärnan är primitivt konkret.
Har tänt ljus med mina AIK-tändstickor (jaja gula sidorna-stickor...) och lyssnar på NIN. Men snart är det filmtime med familjen.

Då var det dags

Tillsist hamnade jag också i bloggträsket...mestadels för att jag ägnat de senaste dagarna åt att försöka psykoanalysera fenomenet. Jag har ofta avfärdat bloggande som ett sätt att slippa kommunicera med andra i verkliga livet och tyckt att det kanske gör oss till mer stängda personer. Nu har jag dock kommit fram till att det är precis tvärtom. Förr skrevs det i privata dagböcker som inte var öppna för någon annan än författaren. Nu skrivs det för alla, men ofta om lika privata saker. Frågan är då varför vi plötsligt tycker det är okej att blotta sig. Jag återkommer med det svaret.