Mod

För andra dagen på rad har jag bokat tid och tvättat själv i tvättstugan. Det är väldigt modigt gjort av mig. Ni anar inte hur läskig den är. Varje gång jag går ner står det någon och lurar precis utom synhåll i den läskiga lilla trappen. Nu tyckte jag dock att det var dags att ta tag i mig själv. Framförallt för att min stackars mamma tvättar konstant och ändå tar aldrig tvätten slut.
Snart ska jag gå ner och plocka ut dagens tvätt. Sedan ska jag och Odd baka paj till oss och mormor. Mysigt med mormorbesök.
Ikväll blir det Pelle erövraren och kanske M innan dess...och sent på kvällen sänder Canal+ första House-avsnittet. Måste ses.

Mmmm...

Nu har jag köpt 60% choklad från Ghana, med små kakaobitar i. Choklad är ofattbart. Godisknark.

Ups and Downs

Nyss gick min lillebror till affären för att handla pizza. Jag har varit extremt sugen på mörk choklad hela dagen och skickade därför med honom pengar för att köpa lite fin sådan åt mig. När jag lite försiktigt, ont anande, frågar efter den då han kommit tillbaka får jag såklart höra att han glömde. Livet är hårt ibland. Jag är tillräckligt sugen för att gå ner själv strax. Och då är det illa.
Idag är det House! Det räcker för att göra mig lycklig. Förra veckan var det GE-galan istället...blä. Jag och mor lever för House.
Tyvärr blir det inget Weeds för mig idag, får ta reprisen imorrn istället...man måste sova om man ska rida lektion klockan åtta på morgonen. Hjälp, vad tidigt det låter. Jag har haft rejäl sovmorgon de två senaste dagarna. Sova är bäst.

Kill Bill vol. 1

2003
Betyg: YYYYY
Regi: Quentin Tarantino
Uma Thurman, Lucy Liu

Då har man sett Kill Bill då. Den var verkligen ingen besvikelse. Framförallt lyckas filmen vara exakt så cool som den vill vara. Otroligt snyggt filmad, både sett till ljus och klippning, sköna slagsmålscener och en rak avskalad handling. Tarantino lyckas helt enkelt göra en väldigt ren film. Inget onödigt slafs eller konstiga sidospår. Det handlar om hämnd - hela tiden. Om någon mot förmodan inte sett filmen så handlar den om en väldigt arg kvinna som är ute efter hämnd. Hon har definitivt skäl till denna hämndlystnad, då hennes blivande offer fyra år tidigare stövlade in på hennes bröllop och gick loss med maskingevär.
Om man börjar vifta med moraliska problem kring denna tillsynes rättmätiga hämnd, har man inte förstått mycket av denna historia. Det är helt enkelt en skön film, den har ingen djupare mening än att man ibland bara vill döda alla Bill som finns. Och göra det snyggt. Nu måste jag se Kill Bill vol. 2 så att jag kanske får se Bill dö.

Framförhållning

Eftersom alla skolbarn är lediga denna vecka finns det inget att göra på jobbet och jag har således semester. Det är skönt. Idag vaknade jag klockan halv tolv. Jag vet att man inte kan sova igen förlorad sömn, men det skadar ju inte att försöka. Sova är såå skönt.
Två vändor till stallet blev det idag. Hopplektion på kvällen och jag red liten C-ponny! De är bra gulliga djuren. Söta lilla Twiggy beter sig mer som en studsboll än häst. Jag gick ut från manegen med det bredaste leendet på länge.
Nu måste jag ägna ett ögonblick åt att överväga om det är försent att ringa Sabina, vi ska boka in en biokväll, därefter ska jag kolla på Kill Bill. Det gäller att planera utförandet av min läxa noga. Vi hästmänniskor är aldrig lediga, därför är nästan hela veckan fullbokad...dessutom ska man ju hinna med allt det där man aldrig hinner annars.

Beroendeframkallande

Jag fastnade för Timbuktus senaste album redan när titeln blev klar - Oberoendeframkallande. Lysande. Jag har nu lyssnat på den konstant här hemma i två dagar. Den blir bättre för varje gång, precis så är det med riktigt bra skivor. Om två veckor ska det minsann sjungas på Debaser. Då ska jag återigen få bevittna Timbutkufenomenet, när han spelar här i Stockholm snackar alla plötsligt skånska. Kan det bli bättre?

Children of Men

2006
Betyg: YY
Regi: Alfonso Cuarón
Clive Owen, Michael Cain, Julianne Moore

Återigen en film som jag hört mycket gott om innan jag såg den. Kanske påverkar det min känsla, ofta blir jag ganska negativt inställd til sådant andra hyllar. Däremot brukar jag kunna svälja min stolthet om det är riktigt bra. Den här filmen är inte riktigt bra. Det finns en väldigt god intention och den skulle verkligen kunnat bli väldigt bra, men det är något som saknas. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad. Jag tror att det är att den känns lite som en snabbspolad film, en vanlig känsla hos amerikanska filmer. Cuarón verkar inte tro på sin story tillräckligt mycket för att låta den utspela sig. Han presenterar grunddragen för världens kaotiska tillstånd. Filmen handlar om att alla kvinnor blivit infertila. Dessutom är det krig överallt förutom i Storbrittannien, huruvida detta beror på infertilitetskrisen blev jag aldrig riktigt klar över. En revolutionärorganisation hjälper en mirakulöst gravid kvinna. Det visar sig dock att de inte har goda avsikter och det faller på Theo Faron (Clive Owen) att hjälpa denna kvinna. Kaoset hamnar mer i fokus än själva historien. Stundtals glimmar filmen till, det är stunder då den tillåts bli lite segare och få lite mer substans. När en föredetta barnmorska berättar om hur antalet missfall hade ökat och hur hon plötsligt märkte att inga nya gravida kvinnor kom till sjukhusen, då är det bra. Det hade behövts mer sådana lugna, eftertänksamma scener för att filmen verkligen skulle beröra. Idén är jätte intressant - vad skulle hända om vi inte längre skulle kunna föda barn?
Karaktärerna känns stundtals mer som karikatyrer - en avdankad, snygg, halv-alkoliserad aktivist, en gammal klok gubbe och en gravid, färgad kvinna helt utan egen talan.
Den är dock värd att se, dels på grund av en intressant tanke och dels för att den är snyggt gjord på alla plan - bra soundtrack, snyggt fotad och hyfsade skådespelarinsatser.

AIK-FC Flora, 0-0

En något försenad rapport och inte blir det mycket att jubla över nu heller. 0-0, inte många chanser och ganska tråkigt spel. Flora spelade stundtals riktigt fult och flera spelare led av någon mystisk sjukdom som gett dem sämre balanssinne än Filippo Inzaghi himself. Det är dock kul att se de yngre förmågorna så pass hungriga som de är. Både Robert Åhman-Persson och Pierre Bengtsson startade och båda gjorde ett ok jobb. Pierre var än av de bättre spelarna i matchen och visar gång på gång vilken fin känsla han har i sin vänsterfot. Det ser bra ut. Då syftar jag delvis på spelartillväxten, men också på att vi faktiskt inte förlorat någon träningsmatch.

Finns det hjärterum...

Zelda, Lilla Grå och en väl dold Chili tar en eftermiddagslur.

Nyktofobi

Egentligen är det sjukt mysigt att vara själv i stallet och höra hästarna mumsa på sitt hö...men jag är alldeles för mörkrädd för att njuta av saken. När jag höar är jag redo att fly vilket ögonblick som helst och jag ser och hör saker överallt. Jag är fullkomligt övertygad om att jag ska få se något skräckinjagande varje gång jag vänder mig om. Min mörkerrädsla har blivit mer hanterbar med åren, jag försöker andas lugnt och intala mig själv att det inte finns spöken. Det är just spöken jag är rädd för...och lik. Det gäller att hela tiden påminna mig om hur jobbigt det blir om jag låter rädslan accelerera. Som ni kanske förstår är detta ett något påfrestande tillstånd. När jag var mindre hade jag många fixidéer kopplade till att jag var mörkrädd. Min dörr var alltid tvungen att stå lite på glänt, perfekt på glänt ska jag kanske säga. Inte för mycket öppen och inte nästan stängd - på glänt. Rummet utanför mitt rum skulle vara tänt, så att lite ljus sipprade in till mig. Sedan lyssnade jag på band också, för att kunna somna. Jag lyssnade på "Gena och Drutten" och "Misse och Mojje" varje kväll från och med dagis fram till och med sexan. Kassettbanden följde med till landet. När banden tog slut låg jag livrädd och väntande på klicket från bandspelaren och när det kom blev jag lika rädd varje gång. Då var det tur att jag hade Nussekudden, eller jag har honom fortfarande men nu kan jag somna utan att krama honom. Oftast måste jag krama något när jag somnar. Jag behöver ingen ryggvakt längre, förr vaktade gosetigern Yoyo min rygg. Nu räcker väggen, jag kan inte somna med ryggen mot rummet. Tolvslaget är inte lika läskigt längre i alla fall. Det är då alla spöken vaknar, vilket jag fortfarande reflekterar över ibland. Tyvärr får jag aldrig sällskap av det snälla spöket Tolvan för att vakta mig nuförtiden. Han borde varit med i stallet idag. Jag hade gärna stannat kvar tills jag var tvungen att springa till tåget, men jag vågade inte. Istället väntande jag en kvart på tåget. Nyktofobi.

Mellanlandar

Jag kom just hem från en träningsmatch och ska strax iväg till stallet, igen. Som bekant arbetade jag med bajs hela förmiddagen och har lite arbete kvar senare ikväll. Det mest spännande som inträffade under arbetets gång, eller rättare sagt det enda som innehöll en gnutta spänning, var när jag skulle ta in en stor, svart och vild Kasmir från hagen - da boss' häst. Han gick i regelrätt passage den sista biten, jag lovar. Det är förmodligen det närmsta jag någonsin kommer komma de högre skolorna. Det roligaste var vår fina diskussion om skolan under fikarasten. Trevligt att ha så pass intelligenta vänner att man kan prata med dem om något vettigt.
Träningsmatchen då. Jag skriver en rapport senare, det måste ju vara ett eget inlägg - så det så. Inga mål och väldigt kallt. Hunger, ensamhet och köld tvingade mig från Skytteholms IP ungefär sju minuter innan matchens slut. Jag drev vidare till Max för en vegetarisk burgare, men eftersom de verkade helt ointresserade av att tillmötesgå mitt behov av en ostfri sådan gick jag vidare till Mc'Donalds...jag skäms.

Massmedial terminologi

Igår fick vi hem två exemplar av en tidning vid namn PS Magasin. Jag undrar om den är gjord på skämt för att driva med dagens mediautbud. På framsidan kan man läsa att tidningen innehåller: Persbrands vurpa; Allt för din Ipod; Vårens mode; Paris Hiltons chihuahua ute; Tänker inte grabbar på sex?; Shoppingstråket avslöjar vem du är; Så har du aldrig sett Kristina Lugn.
Detta står uppe i sidhuvudet av framsidan, den rubrik som täcker framsidan är: Läs den här tidningen och bli lite rikare (och gladare).
WTF? Säg att detta är ett skämt, annars lyckas tidningen hylla konsumtionsämhället så hämningslöst att jag mår illa bara av att se helvetet.

Hel vete

Ska upp och jobba imorgon och har varit så himla trött idag att jag verkligen bestämt mig för att komma i säng i tid. Åh vad bra det gick. Nu är det sex timmar tills jag ska upp och jag behöver i, enlighet med vetenskapen, minst åtta timmars sömn. Om man sover mindre än sex timmar blir ens vardagliga funktionalitet klart nedsatt. Dessutom är jag äckligt mätt bara för att mamma köpt hem Pringles och jag har ett stort saltbegär just nu. Jag känner att jag har gnällt väldigt mycket på olika saker idag...ursäkta om jag är gnällig, men ibland är det skönt att irritera av sig på små saker. Zelda och Lilla Grå har varit dagens ljuspunkter - vilka sötnosar. Springer konstant till buren för att se om någon råtta vill bli petad på. Det är inget fel på snöbollen heller, just nu ligger hon och njuter av att få vara i fred i min luva. Imorrn blir det lagom mycket råttid, hela dagen är uppbokad. Först ska jag jobba, sedan är det AIK-FC Flora och därefter ska jag höfodra och rida Cheese. Imorgon ska jag defintivt lägga mig tidigt, eftersom jag ska jobba förmiddag även på söndag. Tänk pengar, pengar...och ledig snart.

Hemläxa

Jag säger alltid att jag ska se en massa filmer när jag är ledig. Nu ska jag verkligen göra det. Nästa vecka är det sportsemester (inte lov, jag får betalt) och då ska följande filmer avklaras:
Babel
Children of men
Hannibal
Dr. Strangelove
M
Kill Bill
Saw III

Dessutom borde jag försöka läsa lite i Eye of the Storm...

Åka pendeltåg!

Idag var det då äntligen dags att hämta de unga råttorna ute i Ösmo! Det är helt klart en bit att åka, men det gick fint med både t-bana och pendeltåg. Jag blev lite orolig över pendeltågandet då det snöade kraftigt under dagen. Då jag diskuterade detta med min kollega kom vi fram till följande: pendeltåg får som regel alltid problem då det är väder ute, ibland är det snö på spåren, det kan också vara löv i vägen eller nedfallna träd, om det är varmt går det inte att vistas i ett pendeltåg och är det mot förmodan inget väder ute då brukar personalen passa på att strejka. Trots dagens aktiva väder gick pendeltågen precis när de skulle och dit de skulle utan krusiduller. Jag kom fram i så pass god tid att jag fick invänta själva råttsäljarinnan. När hon sedermera kom hem var det tillsammans med hennes dotter. Vi blev genast bra kompisar då jag upptäckt att hon hade strumpor med hästar på. Detta i samband med att hon befallit mig att ta av hennes skor...när det blev dags att gå hjälpte hon mig att sätta på skorna i gengäld. Dessförinnan skrev jag på kontrakt gällande råttorna och mosade ner dem i min, mer än väl, isolerade transportbur.

På pendeltåget hem såg jag flera fotbollsträningar på snöiga grusplaner och fick ett litet sting i hjärtat av saknad. Jag vill också passa triangeln i -10 grader...häromdagen fick jag ett liknande anfall då jag och en elev diskuterade äckelhetsfaktorn hos målvaktshandskar i och med allt spottande och svettande. Det är de små sakerna man minns. Innan jag blev alltför sentimental övergick jag till att se efter att djuren kunde andas genom min megaisolering. Ringde också hem till mamma när jag kom till centralen och bad henne beställa en pizza som jag kunde plocka upp.

När jag nådde hemmet åt jag pizza och drack loka medan råttorna tinade i transportburen. Därefter fick de sitta i mitt knä i en timme. Nog för att de är söta, men ibland är det tur att telefoner finns. När vi bekantat oss någorlunda stundade kvällens höjdpunkt - mötet med Chili. Det skedde på lilla toaletten. Alla nosade alla i rumpan (undantaget mig) och började busa omgående. Nu har de rusat omkring i buren i över 40 minuter tror jag. Bilder kommer imorrn...de är bedårande. Zelda är en liten känguru. Hon studsar fram på bakbenen och har stora runda öron. Lilla Ru och Lilla Grå. Matte ska nu avrunda kvällen med tv-tittande och sömn.