Knightbus

Idag blev det nattbuss påväg hem från staden. Turligt nog lyckades jag locka Elsa att hålla mig sällskap, hon fick löften om kakor och te. Resan blev dessutom riktigt underhållande då vår busschaufför inte var som alla andra busschaufförer. Någonstans i Edsberg stannande han till och förklarade att vi fick vänta en stund medan han gick för att hämta något han glömt hemma. Vi blev förstås väldigt nyfikna på vad han hade glömt. Då vi gick av samlade Elsa mod till sig och frågade vad han hämtade. Tråkmånsen svarade bara att det var en "personlig grej". Då skenade min fantasi totalt iväg...

Jag skulle hålla dig i handen hela tiden om det gick

Bild ur musikvideon: Death Cab for Cutie - I will follow you into the dark

I rest my case

Det är Postens fel. Alltihop. Eller antagningsenheten. Jag har nu rotat fram bevis som helt avskriver mig från de misstänkta. Det gick nämligen inte att kryssa Nej på svarskortet, bara Ja eller inget alls. Och jag vet att jag gjorde kryss. Alltså jag har gjort allt som stod i min makt för att tacka ja till kurshelvetet. Dessutom vägrar antagningsenheten svara i telefon. Deras telefontider: 09:00-16:00 måndag-fredag...

Tillbaka i verkligheten

De senaste fyra dagarna har jag bara existerat i Ponny-SM-världen. Jag hade nästan glömt bort att det finns en annan verklighet än Täby Galopps innerplan. Idag återvände jag dock till denna. Dagen började ute på Stava där jag och Karin storstädade. Jag lyckades få med mig en hel säck med saker hem (nu måste jag nog köpa en häst snart). Därefter var det dags för terminens första ridlektion. Denna genomfördes på gulliga Annie. Jag kände mig dock något disträ under dagens stallvistelse, jag hade visst förträngt en hel del av verkligheten.
Verkligheten attackerade mig även i form av ett brev från antagningsenheten som tydligen inte fått mitt ja-svar inför höstens kurser. Jävla Posten! Samtidigt gnager en otäck tanke i huvudet: kan jag ha kryssat för nej på svarskortet...

Se ya soon

Jag kan knappt vänta tills vi får träffa Spettan igen. Alltid välkommet med lite styrketräning. Denna helg har verkligen inte varit någon semester, men jag står fast vid att hårt jobb är bättre än långtråkighet. Det är det värsta som finns. Nu ska jag vila några dagar, jag har bara bokat veckan til 105% än så länge, sedan är det tamejfan dags att skaffa jobb! Just nu funderar jag på att svänga förbi gamla jobbet imorgon och checka läget, men jag är sugen på jobb med snabba hästar också.

Favoriterna

Little Irish Lad, Young Gaylord, Kilkenny, Lord Calvin och Kalle Kvalster. Helt klart menade att vara mina favoritpållar. Vilka superponnyer liksom.

Tropikerna flyttar till norden

I förrgår trodde jag att jag bodde Sverige. Idag har mina misstankar från gårdagen, att jag hamnat i en regnskog, förstärkts. Jävlar i helvete vilket äckligt väder det är. Jag behöver knappt lyfta ett ögonlock för att svettas som ett djur...
Ponny-SM då. Ja, det gick väl hyfsat. Jag är van vid att det går bättre. Men några funktionärer var super och alla gjorde sitt bästa, mest var det jag som inte var helt på hugget i organiseringen. Duktiga funkisarna, de flesta jobbade dessutom övertid. Men var var karamellen hela dagen?

...

Mest är jag inte förvånad.

Nu rullar det...

Nu är banan byggd och de flesta lastbilarna på plats. Ponny-SM är igång...så nu är det bara att hoppas att allt rullar på. Det enda jag kan göra nu är att hoppas att alla som ska sköta sig gör det. Oftast gör de ju det också, men man kan aldrig så noga veta med folk.

Sååå skön dag

Idag vaknade jag klockan tio uppe i min fina säng och snoozade därefter några minuter. Därefter gick jag upp och åt frukost, tyvärr utan varmchoklad. Kan man skriva så? Jag menar ju varmchoklad och inte varm choklad. Fast varmchoklad liksom är varm choklad...Det hörde inte till saken. Jag bakade chokladbollar så fort jag plockat undan frukosten och sedan började det bli dags att klä på sig rena kläder. När allt detta var fixat for jag och lillebror in till Globen där vi mötte upp Louise. Tillsammans vandrade vi till hovet och satte oss att köa. Där satt vi sedan från 12-19 och bara mös av det fina vädret och våra goda chokladbollar. Vi köpte lunch/middag på äckliga Mc'Donalds för att det var vad som fanns att tillgå och åt oss äckligt mätta. Sedan fick vi komma in och bevittna mycket bra musik live. Han är så begåvad Trent. Snacka om gåshud under Hurt.
Dagens bonus var de 1700 kr som bankomaten gav till min lillebror. Hur in i helvete kunde han ha sån tur?

Jag är en lycklig idiot

Det är så otroligt skönt att det börjat släppa nu. 15 mål på fyra matcher det är inte fy skam. Stenen i bröstet känns lite lättare och man kan nästan andas på Norra.

Vissa människor...

...gillar man på en gång. Så är det med våran relativt nyinflyttade grannfamilj. Första gången jag träffade någon av dem var när jag smällde up dörren på deras dörr när en av dem kom kånkandes på en flyttkartong. Jag bad om ursäkt, varpå hon sken upp som en sol och var väldigt ivrig att få presentera sig för sin nya granne. Kanske inte så märkvärdigt, men hon och hennes kille/man är alltid så glada när möter jag dem och hälsar alltid. Jag gillar dem. Och deras söta barn.

Över bäcken och dags att ropa hej...eller färdig

Cyklade till stallet vid halv elva imorse för att jobba med lite hölastning i uppskattningsvis två timmar. Nu kom jag hem. Dagen började med cykelpunka och fortsatte därefter i samma stil med sen höleverans, traktor/elevator-strul och sist men inte minst en vält skottkärra...det sista jag skulle göra var att köra bort en liten skottskärra med skräp och hö genom stallgången. Jag vänder den och planerar att på väg mot bandet där det ska slängas skrika "färdig!", det blev fan för den välte. En liten historia om att inte ropa hej förrän man är över bäcken.
Först när allt detta var klart, runt fem (jag tog lite lunchpaus i mitten), fick jag lite tid för gulliga Lady. Hon har ont i foten och kli i manen. Vi gick promenad runt dagis och hon var ett riktigt vilddjur och därefter fick hon vräka i sig en del gräs och klöver. Hon är för söt. Verkligen för.

Peppar Peppar...

Nu är funktionärsschemat klart. Det var inte såå svårt att fixa...vilket gör mig lite orolig, vad är det jag har missat som gjorde att det gick så smidigt? Det känns skönt i alla fall. Jag tror dessutom att jag nu lyckats nå fram till alla funktionärer med all information. Nästan alla, det är en som jag fortfarande måste lyckas fånga.

Insomnia och gulliga hästar

Igår kväll kunde jag verkligen inte somna. Det blev till att flytta till tv-soffan efter att ha legat vaken i tre och halv timme. Vid fyra tiden somnade jag till slut in. Sedan blev det ett par timmars sömn innan det var dags att åka iväg och hämta hem Lisa från betet, och inte minst pussa på Corona. Jag hade nästan glömt hur söt hon är. Gullråttan, hon hade inte ens blivit särskilt fet. Båda tjejerna såg riktigt fina ut och Lisa som både fick nya fötter, blev friserad, ryktad och riden såg väldigt snygg ut. Vi passade även på att städa lite i skåpen ute på Stava. Herre min gud vad mycket saker...jag åkte hem en grimma och ett schabrak rikare. Det gäller att samla ihop saker så gott man kan inför framtiden. Någon gång måste jag ju ha ett eget djur. Så är det bara.