Corona-dag och annat mysigt

Idag var det äntligen dags för mig och Corona att debutera på riktigt på tävlingsbanan. Det gällde en 0,90 klass ute i Norrtälje. Ett väldigt mysigt ställe och en väldigt inbjudande bana. Det sistnämnda skriver nog inte Corri under på. Solen sken och hästen och jag gjorde vårt bästa. Jag är därför helt ok nöjd med ritten, trots att vi blev uteslutna. Lilla söta hästen, hon kan tycka saker är så överjordiskt läskiga ibland. Bara en sådan sak som att de hade parkerat en lastbil, som hade klätt ut sig till domartorn, på kortsidan. Fyra hinder hoppade vi, vilket var 50% av grundomgången. Visst brukar 50% vara godkänt? Hon är i alla fall sötast i världen.
När jag kom hem ägnande jag mig först åt en något omoralisk aktivitet för att hjälpa en vän. Lite fusk kan man kalla det. Därefter gav jag mig iväg med pappa för att övningsköra - då blir man kanske insläppt i Prius när han kommer. Vi körde i över en timme och till slut gav jag mig till och med ut på de små vägarna kring Djursholms Ösby. Det är inte överdrivet kul, men nu jävlar ska jag ta mig själv i kragen. Jag och Karin ska försöka köra lite också. Till slut borde jag ju lära mig.

Vår nya familjemedlem

Jag kanske ska presentera lilla Prius som ni ser i inlägget nedan. Han väntas komma till familjen den 11:e juni i egenskap av pappas arbetsbil. Jag gillar honom redan. I vanliga fall har jag ganska svårt för bilar nuförtiden, med tanke på hur onda de är. Lille Prius är dock den mest miljövänliga serietillverkade bil som finns att få tag på. Utöver detta har han många högtalare och aux-ingång för mp3-spelare, vi har ju knappt radio i den tvåsitsiga pickisen som för närvarande gästar oss. Jag tycker helt enkelt att han verkar vara en härlig kis och som jag skrev tidigare så kommer han lukta ny bil när han anländer. Det är nästan i klass med ny skolbok eller ny badleksak.

Det kommer lukta ny bil

the Swedish F-word och ett fett utropstecken

Ute ur Svenska Cupen. I år igen. Mot ett litet jävla superettanlag. Kände nästan tårarna i ögonen då tankarna fördes till den stundande matchen. Derby är i n t e roligt.

Lite orolig

Nu sitter jag på balkongen och solar med datorn i knät. Väldigt varmt och skönt, snart för varmt skulle jag tro. Det är tyvärr ganska svårt att se något på skärmen i solljuset och en dator i knät ger en lite märklig solåtkomst. Det känns ganska bra ändå. Ypperliga yttre förutsättningar för en bra dag. Jag måste dock gå in och städa massor snart. Sedan bär det iväg till på tävlingsmöte och därefter är det dags för Champions League final! Fortfarande ganska bra förutsättningar för en bra dag, ändå är det en del saker som förmörkar mitt sinne och gnager lite i magen. Jag tror inte jag får veta säkert om fortsatt jobb förrän i augusti, det kanske kommer stalljobb i vägen för fältävlansläger, jag hade velat gå på konsert i helgen och det är derby på måndag. Huh...

Rapport från en ö

Veckan som gått tillbringade jag och familjen på Sicilien i den lilla staden Cefalú (definititionen av ordet pittoresk). Resan dokumenterades till stora delar med kort av min bror då han befinner sig i den så kallade högstadieposen. En mycket raffinerad pose. Förutom poserande ägnades tiden åt sovande, pizzaätande, glassätande, solande, badande, görasigförståddande, bussåkande och allmänt slappande. Bussåkandet delvis till och från flygplatsen men också under en liten utflykt som jag och min mor gav oss iväg på. Vi åkte lite buss i bergen genom nationalparken Madonie. Där sågs fina berg, små städer, åsnor, åsneföl och några välmående ponnyer i stora gräshagar. Jag spanande mycket efter djur, eftersom jag saknade alla fyrbeningar här hemma. Min bror blev tokig på mig då min djurabstinens gav sig uttryck genom att jag ville fotografera alla strövarkatter.

Kvalitetstid med familjen

Älska mera

Idag fick jag leka barn och hoppa ponny igen. Inte vilken ponny som helst heller, älsklings Lady. Det känns lite konstigt att det faktiskt var nästan ett år sedan sist. Tiden flyger.

Älska

Inte för att jag tycker låten är något särskilt. Inte för att jag tycker videon är det heller. Bara för att jag påmindes om hur mycket han betytt och för att jag alltid kommer älska/avguda honom på ett mycket barnsligt och patetiskt vis.

http://musikislife.net/marilyn-manson-heart-shaped-glasses-video/

Jag ska vara ledig

Pundarna från Söder i serieledning, ganska fint väder och snart ledig. Så ser läget ut just nu. Det känns sjukt skönt att jag ska vara ledig en hel vecka. Jag tror inte det hänt på tre år. Ledig från både jobb och alla vid sidan av ansvar alltså. Det kommer kännas konstigt och känner jag mig själv så kommer jag känna mig ganska stressad till en början. När jag är ledig får jag alltid en härligt gnagande känsla av att det är något jag borde göra och någonstans jag borde vara.

Tokiga som fan och fulla nu igen...

Under matchen igår stod jag bredvid ett par ölstinna medelåldersmän på Norra nedre. Jag kunde under matchens gång konstatera att det finns ett visst ö-ölspråk. Många vokaler förvandlas till ö:n när dessa överförfriskade män stämmer upp i sång. AIK blir till ÖÖÖIK och sånger som "vi e svarta gööla Öik" ljuder över Råsunda. Burop förvandlas till bröl och när det blir hörna skriks det inte "är det hörna?" utan: "Öh döö hörna?".
Några rader under mig stod en något yngre man som även han säkert tagit sig en öl eller två. Han hakade tidigt upp sig på att det sjöngs hatramsor om Djurgården när vi mötte Helsingborg. Vi hatar alltid Djurgården och att skrika djurgårdsjävel är helt enkelt det elakaste som finns. Han skrek som en galning om att det inte var några djurgårdare i sikte. Jag och min farbror undrade varför han inte passade på att kommentera att vi är blåa/gula AIK och inte svarta/gula och att det finns göteborgare som inte rensar fisk.
Jag kunde inte annat än att hålla med mina ö-ölspråkade vänner när de startade den klassiska "Vi e AaaaaIK! AIK, vi e bäst! Vi e tokiga som fan och fulla nu igen!".

Elaka recept

Jag har delvis ägnat kvällen åt att baka American Chocolatchip Cookies. Det blev väldigt fina kakor, men som alltid var vägen till detta resultat kantat av frågor. Receptet är riktigt elakt. För det första så driver det hela tiden med ens förmåga att baka. Blanda socker, farinsocker, vanillinsocker och smör till en smidig kräm. Bara sådär liksom. I verkligheten måste man använda händerna och det blir inte riktigt en kräm. Man kan inte heller röra ner två ägg, 6,5 dl havregryn, 3 dl mjöl och 350 gram choklad i en redan torr såkallad kräm. Möjligtvis brutalt slå ner allt detta med en trägaffel och därefter återigen övergå till klassiskt handarbete. Sedan kommer vi till gissningsdelen av receptet. 25-40 kakor, 150-180 grader, någonstans i ugnen, i ungefär 8-12 minuter...goda blev de i alla fall. Detta är inte det enda exemplet på ett elakt recept, jag kommer dock inte på något mer konkret. Men visst är det ofta så att när man lydigt följt alla instruktioner dyker det ofta upp något som inte alls stämmer överrens med den skapelse man själv har framför sig för stunden. Till exempel "häll ut smeten" när man har en smulig mjölblandning i skålen. Jag lyder så gott jag kan och oftast blir det bra, men recepten får en minsann att känna sig lite dålig ibland. Speciellt om de återfinns i en illustrerad kokbok.

Lilla Vingel

Min lilla pälskling Zelda vinglar på med livet. Sitter i skrivande stund och betraktar hennes eskapader i mitt rum. Det är ett litet projekt att springa över golvet, men ett större att till exempel stanna. Hon verkar dock ta sina problem med en klackspark. Nyss hoppade hon in i buren och gjorde ett galet snurrhopp därinne innan vinglade ut igen. Zelda vinglar, Chili flyter och Lilla beamar.

Förlåt Birmingham

Igår skulle man varit på Ainfield. 42 000 sjungande Liverpoolsupportrar och fotboll så som den ska spelas. Mycket kamp, högt tempo och mycket känslor. Bästa matchen jag sett på år, kanske inte spelmässigt men beaktande stämningen. Jag finner mig själv gång på gång förförd av Liverpools spel och klubbens fantastiska fans. Att de slagit ut Chelsea ur CL två gånger på tre år ger dem en speciell plats i mitt hjärta. Jag ät ledsen Birmingham, men jag ursäktar mig så länge med att ni inte ställts mot varandra på ett helt år. Vi får se vad som händer nästa år. Jag tror att det fortfarande är de små blå som ligger mig närmast hjärtat, men jag blev misstänkt nervös under gårdagens straffläggning.

Basta

Igår överhörde jag en intressant sak när jag vandrade omkring i en klädbutik. En liten pojke utbrast något rörande tjejkläderna, varpå hans pappa en gång för alla såg till att han vet sin plats: "Du är pojke. Pojkar har inte sådana kläder."
Du är pojke. Det gäller att skilja agnarna från vetet i tid.